måndag 27 september 2010

Får jag lov att presentera...

Världens kämpe!


Hon klev över den jättehöga tröskeln igår och vi blev så lyckliga! Vi behöver inte bråka om den där medicinen längre! Det funkade!

Jag vill så gärna berätta vad det handlar om för jag är så lycklig att jag vill att ni ska förstå det. Men av hänsyn till Sandra vill jag inte skriva om det svåraste hon har haft i många år. Ni vet lite vad det handlar om, men ni vet inte vad problemet har varit. Det har varit enormt stort och jag trodde faktiskt inte det fanns nån väg ut. Men det gjorde det!

När man hittar rätt och får det att funka, då är det värt allt kämpande. Då kommer belöningen och den här lyckan kan man bara känna om man känt på den verkliga motsatsen. Såna här saker förstår man bara om man har barn där det inte är självklart.

Jaja, jag ska inte tjata mer om det. Är bara så himlans lycklig, liksom… :) Men från det ena till det andra så bakade vi ju igår…


…och det blev en kardemummakaka…


…som Sandra bjöd lite på efter maten.


Sen frös vi in resten och förhoppningsvis får vi tillfälle att ta fram den snart igen. Om inte annat till oss själva då, kanske :)

Förresten, igår lärde sig Sandra att putta upp mat på gaffeln med hjälp av kniven! Nä, det är inget märkvärdigt i vanliga fall, men för oss är det ju det :) Undrar om Sandra tycker att utvecklingen går lite för fort, för igår sa hon "Jag vill inte klara allt hela tiden" goa unge!


Lite svar på några frågor då :)

”mamma” undrade om Sune är kastrerad och det är han.

Annelie undrar om vi inte kan bjuda en lärare när Sandra fyller år, och det kan vi väl iofs, men lärare är ju lärare och inte kompisar, liksom. Vi skulle ju kunna bjuda hem någon/några från skolan på skoltid isf, men dom brukar fira i skolan och det är nog lagom för Sandra.

Annelie undrar också när Sandra fyller år och det är ett par veckor dit, den 11 oktober. Vi firar ju inte på just den dagen, oftast, utan nån helg som passar då hon mår bra och orkar. Den 11 oktober är Sandra på korttids om hon är frisk, så vi får se när det passar bäst att vi firar henne. Vi kan ändå inte säga något innan utan det får bli en överraskning för henne när det väl blir. Annars sover hon inget den natten… :)

Mona... Ni är helt otroliga! Tack för att ni finns och är våra vänner! Men jag skulle ha svårt att låta er köra 100 mil för en fika... Även om jag vet att ni alltid finns för oss, tack! Kram till er!

Mia frågar vad Sandra ska få i födelsedagspresent. Ja, vi har inte handlat riktigt än så jag vet inte. Men pärlor och pennor var ju rätt gissat :) Det har vi iaf köpt. Så har vi letat efter en film med ”Alla vi barn i Bullerbyn” för det har inte Sandra nån och hon gillar såna filmer. Vi får väl se om vi hinner få tag i en, annars blir det väl en julklapp istället.

Vinterkläder behöver hon också, så om dom bara har hunnit börja med det i affärerna så är det en toppenbra present eftersom Sandra älskar både skor och kläder. Annars är det lite svårt att komma på paket till henne, för paket vill hon ju ha och det ska vara många! Som tur är så tycker hon att paketen är viktigare än innehållet och då kan man ju passa på att ge henne sånt hon ändå behöver.

Idag ska vi ta husbilen och campa en natt och ikväll blir vi bjudna på restaurang av assistansbolaget. Det ska bli jättetrevligt! Sen tänkte vi passa på att handla lite till Sandra då, innan vi åker hem igen imorrn. Paket ska hon få iaf, vi får se vad vi hittar.

Ha det fint!
Kram!

12 kommentarer:

Annika N sa...

Vad glad jag blir för er skull att det är löst problemet och att det gör så fortsättningsvis också. Naw ! Vilken söt kommentar Sandra hade...inte behöver man kunna allt på en gång.
Hoppas det blir en mysig dag och kväll i husbilen :-)
Många kramar !!!! Annika

Maritha Qvist sa...

Åh vad skönt att det löste sig, du har ju berättat lite om det förut. Själaglad blir jag för framstegen och hon är ju för rolig i sina komentarer.

Har läst flera av bloggarna jag missat och du vet att jag läser men komenterar inte alla.

Hoppas ni får en fin campingtur och en mysig kväll på restaurang.

Kramar Maritha

Mimmi sa...

Vad härligt att läsa att det blivit ett stort kliv på utvecklingstrappan!

Patricia sa...

Det är ju helt otroligt att det går så bra just nu...ni är inne i ett "stim"...och det är ni värda alla tre...underbart!!!

Ha så kul på assistantfesten!
Kram Patricia

Unknown sa...

Låter helt otroligt Nina!
jag vet ju vilka svårigheter funktionshindret kan ställa till med.
En bagatell i andras ögon är som att gå på vatten för oss, mirakel!

Här är det så att Emil förväntar sig att det är många paket på födelsedagsmorgonen. För det har det alltid varit. Brukar han få 10 paket, så ska det vara tio...
Som du säger..sen är innehållet nästan oviktigt!

Kramar om!

Annelie sa...

Jag blir såååå hjärtligt glad för er skull och framför allt för Sandras skull.
Underbart härligt att det går så kanonbra med medicin-rutinerna nu :o))

Hihi,, vilken härlig kommentar Sandra hade.
Men snacka om att bli förvirrad,, måste ju kännas jättekonstigt för henne.
Men, vilket stort plus & steg att hon reagerar som hon gjorde och sa denna mening.

Ha en helt underbar måndag.. // STORA kramen Annelie

Anonym sa...

Glädjs med er, TACK för att jag får det! O 100 mil för en fika är väl viktigt. Jag har åkt/ kört längre sträckor för att hämta (förbaskade) mopeder eller bilar eller annat "skräp". KRAM Mona

Mib sa...

Åh vad härligt! Jag skickar en stor stor lyckokram till dig och er alla! Tjoho!

Anonym sa...

Det är så härligt att läsa om alla Sandras framsteg och kommentarer.
Ha en skön ledighet.
Kram
Agneta w

Okki sa...

Härligt med framsteg :)
Kram Okki

Photo by Maria sa...

Jag förstår er lycka för varje framsteg och det som vi andra tycker är ett litet framsteg är ju stort för Sandra..

Hoppas er dag har varit en fin sådan och att ute ätandet var bra och gott :-)

Kram Mia

Bellan sa...

Förstår att du är glad över framstegen, hoppas det fortsätter framåt om än med små steg i taget.

Och kakan såg ju god ut!
Kram på er!
//Bellan