Verksamhet, schema och pedagogiskt upplägg

När Sandra skulle börja på Daglig verksamhet för 1,5 år sen, så fanns det inget pedagogiskt ansvar, kunskap om autism och inte heller någon verksamhet, faktiskt. Personen som ansvarade för verksamheten (?) skrev ut ett schema av dom saker som assistenten hade skrivit upp att Sandra gillade att göra. Fast bara inom ramarna för vad dom kunde erbjuda. D.v.s. samma saker som Sandra gör hemma när hennes energi inte räcker till att utmana och utveckla.

En stor orsak till att ingenting fungerade var ju att den som skulle vara ansvarig inte hade kunskaper om hur man måste göra. Att skriva ett schema är ju inte så svårt, det är att få till en verksamhet som fungerar som är svårt. Och man måste ju ha en verksamhet innan man kan göra ett schema efter det. Den här personen började med schemat…

För Sandra måste det finnas nånting som är förberett och tydligt, så hon vet exakt vad hon ska göra, hur och med vem. På schemat stod det som första aktivitet att hon skulle ”landa” och som andra aktivitet att hon skulle ”fika” efter det stod det ”aktivitet” och i marginalen lite saker att välja på. Mala papper i en dokumentförstörare, förbereda inför pappersmalning, vika tvätt, sortera, spela spel, pussla, sopa gården (dv låg i ett hyreshus med typ en stor parkering utanför) gå ärenden… Resten av dagens schema var toa, lunch, vila, aktivitet (från förslagen i marginalen) fika, toa. I lagen står det att dv ska vara utvecklande och stimulerande.

Nåja, om ett schema ser ut så här, och det inte finns någon ansvarig för verksamheten, eller ens någon som kan ta fram det material som behövs, eller visa vart det finns... Eller lova att det är ledigt just när Sandra ska använda det… Då säger det sig självt att det liksom inte fungerar.

På tisdagar stod det data på schemat, men ingen som startade, förberedde eller hade någon plan på hur och vilket program som skulle användas. På onsdagar stod det kök. Först en förmiddag, men fortfarande ingen ansvarig som såg till att det fanns grejor eller förberedde något. Sen kom dom på att köket inte ens var ledigt hela förmiddagen, så det minskades till en timme, men det fanns alltid risk att det kom in andra i köket. Det slutade med att Sandra kanske kunde fylla diskmaskinen efter fikat?!

Nu har en pedagog som kan det här gjort ett schemaförslag, som vi ska finplanera på planeringsdagen sen. Där finns tydliga aktiviteter med tillgång till material och en möjlighet att utföra det som står på schemat. Det är dessutom utformat efter Sandras behov, så hon får stimulans och har möjlighet att utvecklas. Det är så viktigt att man förstår hur man ska göra, annars blir det inget vettigt av nånting.

Att göra ett schema till en person som är självgående är ju enklare. Men till Sandra måste det finnas en färdig plan först, och sen ett tydligt schema efter det.

Har man inte rätt verktyg och kunskap, så kan inte Sandra delta i den utsträckning som är tänkt. Det är det ingen ansvarig på kommunen har förstått förrän nu. Så dom som har jobbat i verksamheten har absolut gjort sitt bästa, jag anklagar inte dom! Men det som har saknats hela tiden är just det pedagogiska ansvaret av någon som vet hur man gör. Jag kan inte heller den biten, så det känns så otroligt skönt nu, att ha någon som kan hjälpa oss med just det.

Det är svårt att förklara det, men jag kan försöka göra det tydligt. En av aktiviteterna vi hade planer på när vi byggde upp försök nummer två, dvs en dv i korttids lokaler, var att Sandra skulle städa sitt rum en dag i veckan.

Men hon kan ju liksom inte städa, bara för att det står i schemat, eller för att man säger det åt henne… Man måste planera aktiviteten noga först, och göra schemabilder. Det måste vara väldigt tydligt för Sandra vad hon ska göra, hur, varför och med vem. Och hur länge… Och vart. Det räcker inte med att lägga fram en dammtrasa och säga att hon ska torka. Så det slutade med att assistenterna städade, och det är inte deras jobb.

Man måste ta varje moment (varje schemabild) och göra ett schema för det. Ska Sandra torka, så måste hon veta hur det ska gå till. Vart hon ska torka och varför.

Ett tips som jag fick på en föreläsning en gång är att strö ut något på golvet, som syns och som är lätt att dammsuga upp. På så vis blir det tydligt vad man ska göra och varför när man dammsuger. Det kan man ju använda sig av när det ska dammas också. Finns det något synligt att torka bort, så blir det tydligt, och dammet följer med på köpet.

Jag är ganska övertygad om att Sandra så småningom kommer klara att städa sitt rum om hon får rätt hjälp och stöd. Rätt schema, tydlighet och verktyg. Som en pedagog har förslag och idéer till, som vi sedan vidareutvecklar och specialanpassar, och som assistenterna kan hjälpa henne utföra.

Först och främst måste den som ska anpassa verksamheten lära känna Sandra lite, annars går det inte att göra rätt anpassningar. Så vi får bygga upp schemat lite i taget, och se hur det går vartefter. Men nu finns förutsättningarna, så nu kommer vi att lyckas. Äntligen J

.