onsdag 4 februari 2015

Prioriteringar och samveten

Jag känner mig väldigt ofta låst, vilket inte är så konstigt eftersom jag inte kan göra saker som jag vill göra när jag vill. Dessutom är det väldigt lätt att få dåligt samvete över att inte kunna göra allt man vill. Det är lätt att bli ledsen över att man måste säga nej 9 av 10 gånger, särskilt när en del tycks tro att det beror på ovilja från min sida. Att jag alltid prioriterar annat. Men det är nog snarare så att jag inte har så mycket val när jag prioriterar.

Dom flesta som har vanliga jobb är lediga betydligt mer än vad jag är, och dom flesta kan göra mer på sin fritid än vad jag kan. Dom flesta som har vänner omkring sig kan träffa dom, eller prata med dom i telefon ganska regelbundet. Det önskar jag att jag också kunde.

Men jag kan inte gå och sörja det, utan jag tror att jag uppskattar dom få tillfällena som ges, mer än dom flesta gör. Kan man bara träffa vänner två gånger på ett helt år så njuter man extra av dom stunderna. Men jag skulle önska att jag hade fler såna tillfällen. Ibland känns det som lite meningen att vi inte har någon släkt som vi måste träffa, för det skulle innebära ännu mindre tid att träffa vänner.

Vi har inte precis något ”sju-fyra-jobb” utan är på jobbet hela tiden när Sandra är hemma. Jag föredrar att säga jobb, eftersom det är lättare för andra att förstå då. För jobbar man så jobbar man. Då kan man inte prata i telefon, eller duscha, eller städa, eller gå ut, eller planera, eller gå på toa, eller ta ledigt hursomhelst. När jag ”är på jobbet” så är jag på jobbet precis lika mycket som alla andra som ”är på jobbet” liksom. Fast mitt pass fortsätter dygnet runt när inte Sandra är iväg på sitt.

När livet fungerar, och Sandra har en verksamhet och en vardag som hon orkar med, så har vi vår ledighet när hon är iväg. På vardagar. Vi jobbar alltså som mest när dom flesta är lediga. Då kan man ganska enkelt räkna ut att det blir svårt att träffa, eller ens prata i telefon med sina vänner. Därför är jag oändligt tacksam över datorns möjligheter, bloggen och Facebook.

När vi är lediga måste vi hinna göra allt det där som man inte hinner, eller har möjlighet att göra, när man är på jobbet. Allt från att prata med varandra och planera Sandras dagar till att träffa vänner. Det viktigaste först (vilket inte betyder att resten inte är viktigt). Tyvärr ligger vänner nästan längst ner på listan, för det finns annat som vi måste först. Det är inget jag väljer, utan sånt som måste göras om vardagen ska funka.

Den här ledigheten har t.ex. gått åt till ett besök hos optikern, viktiga inköp, veckohandling, några ärenden, en liten promenad, ett par samtal och mailkontakter, planering av kommande vecka, städning, vila och snöskottning. Sånt som måste göras mer eller mindre på varje ledighet.

När man då kommer längst ner på ”att-göra-listan” vilket man bara gör om livet i övrigt fungerar utan problem en längre tid, och Sandra kommer iväg på sitt varje dag, så är det ju många roligheter man gärna vill göra, och då måste man välja en sak.

Har Göran och jag inte hunnit prata med varandra på ett halvår, så är det prio 1 att göra nånting tillsammans för att vi inte ska skilja oss. Sen då, om vi fortfarande har en fungerande vardag när vi har kommit så här långt, så har vi kanske en ledighet att träffa vänner på. Då måste dom man vill träffa ha tid på samma dag.

Just nu ligger vi efter väldigt mycket, och framtiden är oviss då vi inte ens vet om vi kommer ha ledigt nåt mer framöver. Men jag försöker få in lite roligheter mellan varven ändå. För att stå ut, och för att orka komma ifatt i vardagen nån gång. Men det är väldigt lätt att få dåligt samvete över allt jag måste prioritera bort.

Och nu har jag svamlat färdigt och gör ett nytt försök att hinna somna innan hjärnan börjar grubbla för mycket igen. Gonatten!

.

1 kommentar:

Emma sa...

Kram fina du! Vet precis, dock har jag numer lite större möjlighet att komma loss... Men jag vet! <3