Spännande nästan jämt

Vi fick förvarningar om en trött tjej som hade däckat på dv, så vi tog ”kräkbunken” med oss när vi hämtade. Tur var ju det, för Sandra kräktes två gånger på vägen hem, och på den vägen har det fortsatt.

På korttids hade dom märkt av lite förkylningstendenser, så vi får väl se hur det utvecklar sig. Väl hemma somnade damen i soffan, och sov/kräktes om vartannat. Nu är hon överflyttad till sängen, och jag bereder mig på nattvak.

Hoppet är det sista som överger, men är Sandra sjuk så kommer jag inte iväg på mina roligheter i helgen. Att vara själv med Sandra när hon är frisk och pigg är tufft, men funkar enstaka gånger om allt är förberett ordentligt. Att vara själv med henne när hon är skör eller sjuk… nä, det går inte om det inte är livsnödvändigt så man inte har något val.

Men jag tänker hoppas in i det sista, och min väska packades på förmiddagen, eftersom vi redan då anade att Sandra skulle bli hemma resten av veckan. Matlådor, kläder, schema och allt annat är förberett in i minsta detalj, så nu väntar vi och ser…

Återkommer när jag har möjlighet.

.