Vändpunkten?

Igår var den stora dagen D. Den efterlängtade mötesdagen då jag hoppades att vi skulle komma nån vart, efter några år av stillastående, eller bakåtsträvande. Men vi börjar från början.

På morgonen kom assistenten och vi åkte till frissan, vilket gick hyffsat bra. Sandra var uppe i varv och ganska stressad, men tack vare bra anpassning av bästa frissa-vännen så gick det ändå bra, får jag säga.

Efter det hade assistenten och jag vårt veckomöte där vi mest pratade igenom hur det går och hur det känns så här långt. Vi kunde ju inte planera så mycket innan vi visste vad vi har att rätta oss efter, men pratade igenom några åtgärder som är nödvändiga oavsett. Jag måste säga att assistenten är duktig som har lärt sig Sandra ganska bra på så här kort tid, utan att ha nån förebild att lära sig av. Jag kan ju inte vara i verksamheten, men försöker handleda hemifrån så gott det går.

På eftermiddagen var det dags för mig att åka på mötet med cheferna. Jag var superladdad och hade förberett mig noga. Jag skulle vara tyst och bara anteckna… Det gick åt skogen direkt. Jag blir ofrivilligt otrevlig när jag blir förbannad, vilket förstås inte är meningen och oftast inte leder nån vart. Men… sen kom dom plötsligt med ett förslag som lät bra, och vi kom fram till en medling som jag är nöjd med. Vågar man tro på det här nu? Ja, det känns faktiskt väldigt bra.

Chefen sa att hon har tagit till sig av kritiken! Och utvecklat! Och startat en ny grupp, där Sandra ingår, där det finns en pedagog, och specialanpassning. Alltså, på riktigt! Sandra får behålla sina assistenter, har en lokal att vara i, som låter anpassad på beskrivningen jag fick, och det finns en pedagog som ansvarar för planering och upplägg. Och korttids finns kvar som bara korttids, vilket inte är helt fel, tror jag. För och nackdelar med allt, men känns, som sagt, väldigt bra. På måndag ska vi planera schemat lite noggrannare tillsammans med pedagogen, och snart är det nog ordning igen, ska ni se. En assistent till ska vi söka också.

När jag kom hem hade Göran fått Sandra i badet, och la manken till för att hålla henne på rätt sida av humöret. Hon var fortsatt skör och väldigt trött, och somnade ovaggad efter en stund i tv-soffan.

Vi satsar på dv idag iallafall, för sen är det ju helg och förhoppningsvis går det bra med sänkta krav och lugna aktiviteter. Helgen blir så lång för henne om hon är ledig på fredagar, och nu var hon ju ledig igår med.

Jag önskar er en fin dag och skön helg! Själv ska jag njuta av känslan att ha en framtid igen.

.