Efterlängtad ensamhet

Göran skulle jobba igår så jag såg verkligen fram emot en dag med bara mig själv och katten att ta hänsyn till. Jag skulle bara dammsuga, köra en maskin tvätt och hänga den, tömma diskmaskinen och förbereda Sandras schema, kläder och annat inför eftermiddagen. Sen kaffe, tystnaden och jag!

Men jag hann inte hälla upp kaffet för Göran blev klar fortare än beräknat med sitt jobb och var hemma redan till lunch… Alltså, jag har ju ingenting emot att ha honom hemma, och kan ju dricka kaffe ändå förstås! Men jag är nästan aldrig ensam, och jag har ett litet behov av det ibland. Nåja, han har lite mer jobb inbokat ett par dagar, så jag hinner nog ta hand om mig själv lite :)

Jag tog iaf en liten fotopaus mellan måstena, och Sune fick sig lite luft han med. Men att fota krypandes är inte det lättaste när man liksom håller på att svimma varje gång man reser sig :/ Sånt är livet som en lång giraff, haha! Måste jag välja så har jag hellre lågt, än högt blodtryck så det är ju inget som är farligt iaf, bara obehagligt. Och en aningens jobbigt när man vill fota och liksom far upp och ner mest hela tiden.

Sune pratar med fåglarna

Gårdagens rast gick i en rasande fart, troligtvis för att det inte blev så mycket rastande av den, men Sandra var pigg och glad när hon kom hem och eftermiddagen funkade utan missöden, trots att jag själv var lite för trött. Bara vardagen funkar så är man liksom nöjd :)

Och idag tänker jag hinna njuta av rasten för idag har jag inte några större måsten, bara den vanliga förberedelsen. Jaha, sen hade den här veckan gått då… Jösses! Bara nio veckor kvar… ;)

Annelie L undrade om det inte är bättre att ta bort räkneverket och inte oroa sig över läsarantalet. Jo, kanske det. Fast nu oroar jag mig inte på det viset, utan jag tycker det är lite roligt att se hur många som kikar in hos mig. Sen när besökssiffran halverades så började jag mer fundera på orsaken och om jag kan göra nåt åt det. För utan läsare skulle det inte vara nån vits att blogga.

Jag avslutar med ett stycke från en kommentar jag fick av Lena i förra inlägget. Jag tycker det var en bra tanke, och en påminnelse om att glädjas åt allt man har istället för att sakna det man inte har.

”När jag får frågan om hur det är brukar jag ibland svara att jag är rik. Rik på erfarenheter. Rik på intryck. Rik på nya situationer. Vädigt rik!

Bara att tänka på hur rik man egentligen är och hur många det är som är lite mindre rika, kan göra mig piggare på en gång!”

♥ Kram ♥