tisdag 21 juni 2011

Anpassade möten

Det blev en skön slapparkväll framför tv:n igår och tidigt i säng. En är inte van att vara uppe och dricka vin om nätterna längre ;) Men det var ju bara trevligt så den tröttheten tar jag gärna. Särskilt som vi är lediga nu efter.


Jag passar på att tacka för dom fina kommentarerna jag brukar få! Anna A undrar hur vi förbereder Sandra inför ett besök av goda vänner. Vi förbereder inte alls. Fast vi är förberedda och har en plan, och några reservplaner. Till Sandra säger vi ingenting förrän strax innan dom kommer. Hon blir bara stressad av att få veta sånt för tidigt och om hon hinner stressa upp sig för mycket så blir resten inget bra.


Anna A undrar också om vi belönar Sandra efter ett besök ifall det har gått bra, dvs utan skrik, gap och fel beteende. Nej, det gör vi inte. Dels så finns inget fel beteende när det gäller saker som Sandra tycker är jobbiga. Det är snarare så att om hon skriker så är det för att vi har ställt för höga krav på henne. Och att hon skriker då är hennes sätt att tala om att hon inte fixar mer. Det kan aldrig vara fel, utan tvärtom ett sunt beteende och även om vi inte uppmuntrar att hon skriker just, så uppmuntrar vi att hon säger ifrån när hon inte orkar. Sen måste vi hjälpa henne att hitta strategier för att stå ut med, eller komma bort ifrån, det jobbiga. När hon går undan eller säger till att hon inte orkar med en situation så säger vi att det är bra att hon säger till.


Det bästa vi kan göra för att hjälpa Sandra är att läsa av henne hela tiden. Det gör att man blir väldigt trött själv, förstås, och man slappnar inte av när man har gäster och Sandra är hemma. Man måste ligga steget före och direkt hjälpa henne att hitta sätt att klara av det som är jobbigt, eller ta henne ifrån det hon inte orkar med.

Vi har aldrig bjudningar och sitter runt ett dukat bord, för det klarar inte Sandra. Fika kan gå, om det inte tar för lång tid och om hon är pigg, men hon måste alltid känna att hon kan gå ifrån när det blir för mycket. Jag skulle aldrig tvinga henne att sitta med vid bordet utan hon får alltid själv välja om hon vill det eller om hon vill fika själv i ett annat rum.

Hon vill oftast vara med, men klarar det inte, så då får man försöka få henne att förstå att det är okay att känna så och att det är bättre att gå undan när det är jobbigt än att sitta kvar och må dåligt.

Det blev ett långt svar, men det är en ganska stor bit i vårt liv och i anpassningen vi måste göra runt Sandra hela tiden för att hon ska må bra. Så det var en bra fråga som hjälpte mig att berätta hur det funkar för oss :)


Ha en skön tisdag, själv njuter jag ”lördag” och imorrn kommer Sandra hem igen. Hon var ju lite trött igår morse, efter lek med kompisar, så vi får väl se om det har gått över eller om hon behöver en ledig dag på torsdag.

♥ Kram ♥

8 kommentarer:

Anonym sa...

Så roligt att få till det med både lite lek ör sandra och lite lek för dig på kvällen. Men jag håller nog med dig, man är inte riktigt skapt för de där långa nätterna med vin längre. Men ibland får det ju vara värt det...
Ni är så otroliga med Sandra att jag inte kan låta bli att imponeras varje gång du beskriver ditt/ert tänk kring Sandra...
Tänk om alla hade sådana föräldrar, så mycket bättre världen skulle se ut :)
Stor kram och en önskan om en skön dag!!!
Lena

Maritha sa...

Vad mysigt att du fick nattsudda lite öven om man ju inte orkar sånt så mycket längre!

Ni kan verkligen ta hand om Sandra så det funkar och att ni har vänner som förstår det måste vara skönt.

Hopaps du/ni får en fin dag och att Sandra kommer hem och har haft det bra!

Kram Maritha

agneta sa...

Ja, ni är enastående! Hoppas att både Sandra och ni får en bra tisdag! Kram Agneta

Tina sa...

Precis så kände jag efter vår minisemester. Anpassa, läsa av och ligga före. Men kan känna att jag lyckas inte alltid, och kan komma på nåt efteråt som hade underlättat kanske. Man lär sig nåt hela tiden, ja hela hela tiden. Och det tar på krafterna. Kramar till er.

ann sa...

Vad vackra bilder på rosen.Du gör ett otroligt bra jobb med Sandra och vet precis hur du skall ta henne.Kramar från Åland.

Annelie L sa...

Ja det är bar att hålla med, ni är så otroligt duktiga med Sandra och anpassa era liv och ert hem så det blir så bra det bara kan bli för henne. Hon fick med all sannolikhet de allra bästa föräldrar hon kunde ha fått <3 Ni har kommit så långt i ert tänkande. Egentligen skulle du satsa på att ge dig ut och hålla föreläsningar för pedagoger den dagen Sandra är vuxen och flyttar hemifrån. Tänk vad mycket kunskap du sitter inne med.
Jag är full av beundran <3
Nattsudd var enklare förr, men det kan fortfarande vara lika roligt.
Massor av kramar och kärlek till min fina vän<3

Annelie L sa...

Glömde ju skriva om rosorna, vilka underbart vackra bilder, gula rosor betyder väl svek, men gu´vad vackra dom är....Kram igen

Bellan sa...

Wow, vilka fina foton på en vacker ros - riktigt snyggt!
Vad duktiga ni har blivit med Sandra, ni läser av henne så bra och vet vad hon klarar.
Känner igen det där med bjudningar... det är inget vi heller har när sonen är hemma, han klarar inte heller att sitta runt ett dukat bord... så det är bara att undvika sånt....
Hoppas ni haft en skön ledighet.
Kramar och tackar för komplimanger ang. bilder hos mig - alltid lika roligt!
//Bellan