Man blir så glad och rörd

Om jag skulle ta och skriva ett litet inlägg då. Jag har haft fullt upp här på morronen, men nu så :)

Jag tror att det är skönt med helg nu, iaf för Sandras del. Även om hon funkar bra så märks det att hon är lite trött och vi hoppas att hon bara behöver varva ner ett par dagar.

Igår ringde taxichauffören och meddelade att dom var försenade. Sandra hade varit ledsen och blött näsblod, så dom hade stannat en stund så hon fick lugna sig lite. Hon är då för go, vår chaufför. Jag kan vara lugn med att hon alltid tar Sandra och hennes behov i första hand.

Sen är det inte lätt att hantera alla situationer runt Sandra när man inte känner henne ordentligt men vi kan nog inte ha en bättre chaufför. Hon släpper lixom allt för Sandras skull om det behövs.

Varför Sandra fick näsblod vet jag inte, men hon får lätt det om hon är trött, om hon är förkyld eller om hon får ett utbrott. Och hon blöder ganska mycket när det väl är igång. Men chauffören har varit med ett tag. Hon har tagit hand om Sandras näsblodsattacker några gånger och blir inte orolig längre när dom kommer. Annars kan man bli det, nämligen, eftersom hon blöder mycket och länge, och ofta själv blir orolig och skriker så det blöder ännu mer…

Men det har blivit mycket bättre. När hon var liten fick hon panik och det var bara att ställa henne i duschen och vänta tills det gick över. Sen var det en period i puberteten, som var jättejobbig. Då kunde vi knappt gå ut för det kom näsblodsattacker flera gånger om dagen ibland.

Minns när vi var i Marbella då, när det var som värst. Vi har ju en andelslägenhet där, och det är väldigt lyhört… Sandra gallskrek, blodet rann och både grannar och städerskor knackade på och undrade vad vi höll på med… Hujedamej!

Jaja, det har som sagt blivit mycket bättre med åren. Nu händer det inte så ofta längre, och Sandra är mycket lugnare.

Men vet ni vad! Jag måste ju berätta… Bloggandet har gett mig så mycket! Dels för mig själv, förstås. Jag får ut jättemycket av att skriva och få respons från er och jag har lärt mig massor sen jag började blogga. Både i min egen blogg men förstås också genom att läsa andras bloggar. Så mycket kunskap det finns i cyberrymden :)

Men så har jag, som en otrolig bonus, även fått nya vänner. Och inte bara jag, utan Sandra också! Och jag vet inte om ni förstår hur mycket det betyder för mig, men alltså… det finns fantastiska människor som utan vidare vill skicka ett kort eller en hälsning, och vi blir så glada varje gång! Att Sandra räknas och att det finns folk som bara bryr sig om henne, och gillar henne för den hon är, utan vidare, likosm… Tack!

Igår fick vi paket här och jag min blödiga människa började gråta… Först fick Sandra paket från både Maritha Qvist och Maria Johansson.

Och Maria hade inte ens min adress utan den luskade hon ut genom en gemensam vän först, utan att jag hade en aning. Bara det gjorde mig rörd och glad. Sen fick jag också paket av henne och ett fint kort där hon skrivit att det var till mig för att jag ”är den jag är” och då började Nina gråta……..


Besök goa Maria på hennes blogg genom att klicka HÄR Maritha har tyvärr ingen blogg som jag kan länka till, men stort tack till er båda!

Ha en fin helg!
Kram!