fredag 1 oktober 2010

Första intrycket säger inget om verkligheten


Det är ju ofta så hos oss, att jag liksom sitter i ett rum bredvid, och ”är hos Sandra psykiskt” beredd att rycka in så fort jag hör att hon behöver hjälp med nåt.

Men Sandra har svårt för att be om hjälp. Man får läsa av och lyssna efter tecken, liksom. Ofta börjar hon stöna och sucka högljutt. Men det är inte alltid det är bäst att gå dit… Det där är en svår avvägning som kan gå helt galet om man gör fel.

För ibland behöver Sandra hjälp med något när hon låter så, och då är ju så klart det bästa att gå dit och hjälpa henne. Men ibland blir det kalabalik om man går dit i fel läge, och det kan utlösa ett utbrott istället. Vid dom tillfällena är det förstås bäst att INTE gå dit. Men man måste vara beredd, hela tiden.

Så det händer rätt ofta att man sitter beredd att rycka in, men måste avvakta in i det längsta. Så man är helt säker på att det är ”gå dit” som är det rätta och inte tvärtom.

Imorse var det så tydligt. Först vid frukosten och när jag väl bestämde mig för att chansa och gå dit, så behövde hon ju hjälp. Lite senare, när vi skulle ut till taxin, så satt hon i trappen och lät, men då gick jag dit för fort, och då störde jag bara. Det blev ett mindre utbrott och en del oro som satt i ända till taxin kom.

Vi som känner Sandra riktigt ordentligt, alltså Göran, jag och personalen i skolan, vi läser oftast av rätt, eller kan se vad det var som blev fel om det blir fel. Jag menar vi som känner henne riktigt ordentligt nu. För det finns personer som känner Sandra väl också…

Men vi som känner henne riktigt ordentligt vet att det tar tid att lära känna henne riktigt ordentligt, om jag säger så. Alla som känner henne riktigt ordentligt säger att man ju tror att man känner henne fortare än man gör, liksom.

Sandra är nämligen väldigt tydlig, men utomstående, eller dom som bara träffar Sandra ibland, ser inte dom där små, små tecknen som är så viktiga för att få hennes tillvaro att fungerna så bra som möjligt.

Det är därför vi inte bara kan ta in en ny assistent och det är därför dom aldrig sätter en vikarie på Sandra i skolan. Hon fixar inte det, även om hon säkert skulle tycka att det var lite skoj med nån ny första stunden. För sån är hon, positiv och glad för det mesta och tycker allt är spännande.

Tills det blir vardag, liksom. För då måste alla små detaljer funka om hon ska vara lugn och trygg. Man måste leva nära Sandra, med ”rätt ögon” ett tag för att se sånt.

Ha en fortsatt fin dag och trevlig helg!
Kram!

5 kommentarer:

Annika N sa...

Ja det är nog en svår balans och veta när det är läge för hjälp, skönt att ni är så duktiga på att läsa av så det blir bra för Sandra.

Ha en skön helg !!! Kram Annika

Bellan sa...

Nickar så instämmande genom hela inlägget. Det är precis som du beskriver med våra barn. Så bra du förklarar hur det är.
Ju mer jag läser din blogg så förstår jag att min son fungerar väldigt likt din dotter i mycket, om du förstår vad jag menar....Och det är ju det som gör att jag tycker din blogg är så intressant och lärorik.

Ha en fortsatt trevlig helg! //Bellan

Nattmia sa...

Tänk så fel det kan bli fast man tror att man nog gör rätt.. Men tur att det finns så bra folk runt Sandra som oftast vet när det är rätt :-)

Kram Mia

Anna sa...

hej!har läst din blogg ett tag nu och tycker ni är helt underbara med Sandra.
jag har en liten fråga. Det här med assistans till sandra skulle hon fixa att det kom in någon ny assistent om det var förberett i tid med schemman och förberedelse?

Och sen undrar jag över när Sandra ska klippa sig hur förbereder ni det? tycker Sandra att det är jobbigt med beröring så som en kram?

och sen undrar jag lite om Sandras skola. Är det en skola för bara elever med autsim och utvecklingstörning? eller är det en skola där ungdomarna har olika funktionshinder och utvecklingstörning?

hur har ni det på hennes kortids är hon själv där med en personal eller kan det när Sandra är inne i en bra period gå bra att det är andra ungdomar där med?

Kan Sandra gå till badhuset om ni förbereder det noga?

med vänliga hälsningar från Anna

Maritha sa...

Så skönt det verkar vara hos er just nu, lugnet och nöjdheten speglar bloggarna jag läst nu.

Jag blir så glad för er skull!

Kram Maritha