onsdag 7 oktober 2009

Operation kastrering...

Vaknade av att huvudvärken var tillbaks igen, men hann inte ta några Alvedon och sen försvann den faktiskt av sig själv. Katterna var vrålhungriga och undrade varför dom inte fick mat… Sen blev dom halvgalna och for runt i hela huset så jag stängde tillslut in oss på kontoret så jag kunde ha lite uppsikt över dom. Dom var överallt på en gång, kan man säga.


Men tröttnade rätt snart på den lilla ytan och somnade, puh!


Vi skulle lämna dom på djursjukhuset mellan åtta och halv nio och vi var där strax före halv nio. Det kändes taskigt att lämna dom i varsin liten bur… Åke var rädd och skakade med svansen mellan benen, medan Sune spann och verkade lugnare.

Sen åkte vi först och handlade mat, eftersom det var den affären som hunnit öppna. Vi hade ju kylväska med oss, så det var ingen fara. Inga frysvaror skulle vi ha heller.

När det var klart hade dom andra affärerna öppnat. Då det blev en hel del till Sandra som hon får i födelsedagspresent. Det blir ju mest kläder, som hon ändå behöver nu, men eftersom hon tycker mer om paketen än innehållet och vill ha många paket så passar vi på att göra paket av sånt som hon ändå ska få, liksom. Och kläder gillar hon ju så det är toppen! Det är annars svårt att hitta på saker till henne som hon gillar. Hon tycker ju mest om att bläddra/klippa i klädeskataloger. Det hon gillar annars, lego, pussel, gosedjur… har hon redan tillräckligt av och det är lite onödigt att köpa bara för köpandets skull, tycker vi.

Vi hade en avritad fot med oss och hittade både ridskor, nu till vintern, och vinterstövlar. Sen hade vi måttband och hittade fyra par jeans, blå, svarta, beige, och vita! Så himlans toppen! Vilken skillnad det var att gå själva, i lugn och ro. Man hittar mer om man inte stressar upp sig… Så hädan efter tar vi måttbandet till hjälp! Sen kan vi ta Sandra i rullstolen ibland, för att hon ska få en dag på stan när det är lugnt med folk. Men då ska vi köpa nåt som är lätt att hitta och inte jeans! Då får det bli på Sandras villkor och en mysig utflykt!

Jösses! Att jag inte kom på det tidigare??? *suckar* Alltid lär man sig nåt och mest lär man sig nog av sina misstag?!

Jaja, bättre sent än aldrig! Vi hittade en läcker knallröd jacka också, som vi vet att Sandra kommer att älska. Hon gillar starka, glada färger och den jackan blev man glad av! Jag sätter säkert in foto på den framöver. Någon skiddress/jacka och täckbyxor hittade vi inte. Det var för tidigt för sånt till vuxna. Men det gör inget, vi får köpa det på nästa lön istället.

På barnavdelningen finns ju sånt, men ska man köpa det i vuxenstorlekar så måste det antagligen bli typ Stadium eller Inter sport. Det fanns några skidbyxor men utan hängslen, och hängslen måste det vara till Sandra om det ska vara varmt och torrt ända in till ryggen.

Det blir inte bara mjuka, nyttiga paket. Vi hittade en smurf-skiva, som hon önskade sig, och en annan skiva, tror det var Absolut kidz eller nåt i den stilen. Sen har vi en dvd sparad sen tidigare med Anki & Pytte, och en bok. Så nog blir det paket så damen kommer att bli nöjd!

Dessutom har våra goa vänner skickat paket också. Vi får se om vi ska ha något fika eller inte. Vi har iaf bjudit ett par släktingar, men Sandra har varit så skör ett tag nu så det lutar väl åt att vi får ställa in det. Vi väntar och ser hur damen mår fram till dess. Ställer vi in så har vi ju mys å fika själva, det kan räcka mer än väl om Sandra är skör. Isf får hon paketen från våra vänner när vi fikar, tänkte vi. Så delar vi upp det roliga lite.

Idag kommer Sandra hem och har ju varit på korttids ett par dygn. Dessutom är det dags för den jätteroliga utflykten hem till en av lärarna idag. Förra gången var Sandra jättenöjd och jättetrött efter den utflykten, och då hade hon inte varit på korttids dessutom. Det jag försöker få fram är att hon troligtvis kommer att vara TRÖTT när hon kommer hem. Så hon blir kanske ledig imorgon rent av. Jag ska försöka komma ihåg att ringa skolan under dagen och höra hur hon verkar, för blir hon ledig imorgon så skippar vi medicintjafs idag…

Oj, det blir ett långt inlägg det här… Är det nån läsare kvar än, eller har ni gett upp? Det är mer kvar ju :) Efter vår dag på stan, å pizza-lunch å mys, så hämtade vi katterna vid halvtvåtiden sådär. Vi fick väldigt bra info på hur dom kan reagera och vad vi skulle tänka på när vi kom hem. Bl.a. skulle dom ligga på nån bädd med en filt över sig. Det skulle vara en lugn miljö runt dom och dämpad belysning. Först skulle dom bara få lite vatten och väldigt lite mat, för dom kunde kräkas.

Men nån bädd var dom inte intresserade av… Dom var sjövilda! For runt som galningar och jagade varandra och leksaker och papper och for upp i soffan, ner å upp i fönstren å ner å upp på övervåningen å ner å upp å runt åhejåhå! Vatten ville dom inte ha men åt som om dom inte fått mat på hela dan, och det hade dom ju inte heller! ;) Dom var vrålhungriga! Det gick ju bra och dom kräktes inte, så dom fick äta sig mätta. Sen badade dom i vattenskålen båda två! Sune som inte gillat vatten förut badade mest! Det var också Sune som for runt mest, så det var lite ombytta roller, kan man säga.

Sen fick dom vara i sitt rum i en timme, så vi kunde äta lite. På den timmen hann dom riva sönder tapeten igen. Göran lagade den och vi kom på att vi hade glömt köpa sån där spray som jag fick tips om. Fast jag undrar om det hjälper. Ingenting verkar bita på dom här vilddjuren… Imorse var tapeten nerriven igen och dom är fortfarande sjövilda, så jag har stängt in dom i deras rum nu. Det är bättre att dom förstör ett rum än hela huset… Vi kan nog inte ha dom kvar, för det här går inte! Jag hoppas att vi hittar någon som orkar ta över, helst nån vi känner… För jag skulle nog inte fixa att avliva dom. Blir ledsen när jag tänker på det, men så här kan vi inte ha det. Vi måste tänka på Sandra i första hand!

Nåja! Idag ska jag till frissan iaf. Skönt att bli lite ompysslad och prata strunt en stund. Det är dags för färg och slingor igen så det kommer ta en stund.

Ha en härlig onsdag gott folk!
Kramen!

8 kommentarer:

Britt-Marie sa...

Suck, skrev en lång kommentar och så försvann allting...grrr. Vill iallafall önska dig en skön stund hos frissan! Kram

Anonym sa...

Oj, vilken dag jag blir matt bara av att läsa/ta in det. Hur skall då inte du/ni ha det, kära vän tänker på dig med värme i mitt <3. Så svårt att inte kunna både det ena och det andra fast man så gärna vill.Men du/ni gör det så fantastiskt bra så ni är värda en elloge/utmärkelse, inte för att det egentligen förändrar ngt. men som en bekräftelse och uppmärksamhet på hur livet kan se ut och hur bra ni gör det.
Tycker det är jättebra att du orkar dela med dig så här, så vi som inte lever det liv ni gör får en inblick i hur det kan vara.
Önskar vekligen att de små hulli-gulliganerna ska lugna ner sig.
Har ni prövat med att bara ha 1 katt ? För det är ju som med barn/folk i allmänhet, man spelar ju upp varandra å i synnerhet små kattungar busar mkt mer då de är två. Och med en katt blir det ju hälften så mkt att ta reda på, men ni har säkert en bra orsak till att välja två. Det mesta brukar ju vara bra genomtänkt som ni gör.
OJ OJ det här blev visst ett långt inlägg det med ;)
Ha nu en sån bra onsdag som du bara kan.
Kram Vännen / Lisa

Photo by Maria sa...

Vad tråkigt att de inte lugnade ner sig efter op.. Tror lite som Lisa att två katter trissar varandra och helst när de inte är fullvuxna, jag ser ju det på mina, de trissar varandra eller mest Gusten som trissar Sassi.. Hon kan ju gå ut och slippa honom ett tag, då är det lugnare inne med Gusten..

Ha en bra fortsatt onsdag..

Kram
Mia

Anonym sa...

Åh kära nån! Vilket tålamod du har Nina! Jag hoppas verkligen att de lugnar sig såsmåningom om du orkar härda ut, jag hade inte kalrat det!

Älskar att läsa din blogg!

Kramar Maritha Q

Camilla & CH sa...

Vad ni kämpar med Sandra!

Jag blir lite nyfiken på när och hur ni märkte att Sandra hade Autism och går hon i en vanlig skola? Hur funkar det med kompisar och har hon reagerat på sin diagnos och funderat på varför hon inte är som andra? Berätta gärna

Hoppas du inte misstycker alla mina frågor och nyfikenhet men det känns som min son är lite lik er dotter.


Ha en skön kväll. Kram Liv

Ps.Ge katterna lite tid innan ni bestämmer er för att lämna bort dem... Det brukar lugna sig men jag vet att det är tålamodsprövande.

jeannette sa...

Hej Nina
Vilket tålamod och styrka du har. Och vilken duktig skrivare du är. Kramar på dig

Sussi sa...

Blir helt slut av att läsa allt du hunnit med, hoppas nu att det funkar med kissarna.
kram
Sussi

Patricia sa...

Oj vilken dag..va ni han med.. =)

Kul med en massa paket och perfekt när man kan ge sånt som ändå behövs, så gör jag ju nästan jämt... =)

Usch va jobbigt för er med att katterna ska vara så vilda och förstöra och ha sig. Förstår att tanken att avliva dem inte känns så kul, det är ju verkligen sista utvägen. Hoppas verkligen ni hittar någon eller några som vill ta hand om grabbarna, eller om ni kunde dela på dem och bara ha en kvar så kanske det blev lugnare?
Håller tummar och tår att det löser sig snart ...

Kram Patricia