Räddande frissor och stickande småkryp

Igår var en jobbig dag för Sandra. Det är klart att det blir fel ibland och jag ville skriva om det direkt, för att få fram den äkta känslan. Hade jag berättat om det idag så hade jag inte lyckats få fram det. Jättetack för era fina kommentarer, dom värmer!

Nåja, vi kom ju iväg till frissan och Sandra hade gråten i halsen ett bra tag. Men utbrottet gick över i bilen och när vi var framme gick resten bra. Vi har ju världens bästa frissa som är lugn och ser Sandras behov. Så tack fina Ingvi för att du är den du är!

När vi kom hem hade ”gråten i halsen” också gått över och resten av dagen funkade okay, med en mestadels glad tjej. Inga tider att passa och inga större måsten utöver det vanliga, då funkar det som bäst när det har kört ihop sig tidigare.

Men det finns alltid saker som kan hända och det gjorde det igår. På eftermiddagen ville Sandra ”köra bil” så det gjorde hon en stund. En bra sysselsättning när orken börjar ta slut. Då sitter hon och ”låtsas-kör” bakom ratten, och lyssnar på musik.

Frid och fröjd om det inte hade kommit in en geting i bilen, som Sandra viftade på… Gallskrik, rött svullet finger, utbrott och näsblod. Då tyckte jag allt bra synd om henne när tårarna sprutade. Då var det inte lätt att vara Sandra.

Det blev en lång gråt- och tröst-stund i knäet och jag tror hon passade på att bli lite tröstad efter morgonens utbrottande också, när vi ändå höll på, liksom.

Till kvällen försökte vi oss på en så mysig ”kvälls-mys-stund” vi kunde efter en ganska gråtig dag. Sandra var lite skör, men trots allt go och glad mellan varven. Kvällen gick bra och natten har varit lugn. Jag har hört att hon har varit vaken lite, men inte så jag har behövt gå in till henne.

Idag ska vi till läkaren och få ett intyg inför ansökningen om förvaltarskap. Ni får gärna hålla tummarna för att det är en bra läkare, för vi har aldrig träffat honom och han känner inte Sandra ett dugg. Så det där intyget känns inte så trovärdigt i mina ögon, eftersom det måste baseras på vad vi föräldrar berättar. Men reglerna är såna och då får man väl följa dom. Även om jag tycker att det hade blivit mer rätt och riktigt om nån person som känner Sandra kunde styrka att vi föräldrar talar sanning, liksom.

Nåja, jag återkommer imorrn om hur det gick. Förhoppningsvis är allt till ansökan klart då.
Hare fin-fint!

♥ Kram ♥