Fastfruset

Igår tog vi det lugnt, Sandra var ganska skör och lättretlig. Troligtvis är det förväntningarna inför skolstarten som stökar till det lite för henne. Jag hoppas det, så det inte är nån sjuka på gång. Göran verkar ha en förkylning på lur och jag är tjock i halsen igen.

Sandra och jag bakade med Play doh innan maten och sen tog hon en biltur med Göran. Det var väl ungefär vad gårdagen bjöd på.

Jag såg till att schema, väskor, ombyte och kontaktbok var i sin ordning och all information informerad till alla berörda. Så skönt att vardagen är här nu! Även om skolan inte börjar förrän på onsdag. Idag är det korttids och ett par dagars ledighet för oss, och lite annan stimulans för Sandra.

Frampå eftermiddagen igår blev det skörare (tröttare?) med låsningar och utbrott av minsta krav. Tänk er att behöva gå på toa och inte kunna det för att kroppen (eller om det är tankarna?) bara fryser fast så man inte kan resa sig från soffan.

Det där har en del svårt att förstå, för Sandra kan ju gå, rent fysiskt. Men när det låser sig så kommer hon inte ur fläcken. (Det är därför hon måste ha en rullstol i vissa situationer) Istället blir hon arg och ofta leder det till utbrott. Jag tror att hon känner att hon vill (t.ex. gå på toa) och att hon förstår det i huvudet på nåt sätt, men att hon inte kan föra över det till handling. Alltså hon kommer inte iväg, utan blir sittande/stående som fastfrusen.

Lilla gumman, det kan inte vara lätt! Blir man dessutom arg på henne (stressad?) för att hon bara står där när hon behöver gå, och hon faktiskt inte kan gå, då måste det vara hemskt! Då ställer man på tok för höga krav på henne. Det är som att be en förlamad person att resa sig och gå! Men det förstår man, liksom. Sandras låsning är inte lika lätt att förstå. T.o.m. jag har svårt att behärska mig när stressen kommer, fast jag vet att hon faktiskt inte kan röra sig. Just då kan hon inte, fast hon kan annars.

Nåja, det man kan försöka göra är att ta fram ett gosedjur och spela teater med det, så det blir gosedjuret som pratar med Sandra istället. Det gör att hon inte känner samma press och då kan låsningen lossna. Men det är inte plättlätt alla gånger att börja leka glatt när man är stressad och irriterad… Tyvärr. Då kan det, om man har tur, också funka om man går därifrån, och talar om att man gör det för att det ska bli lättare för Sandra, eller skyller på att man ska göra något annat.

Typ ”Jag ska bara hämta en tröja, gå du på toa så länge”

Eller ”Vill du att jag går härifrån? Blir du störd av mig?”

Det viktigaste är att hon inte känner nån press. Tänk att jag reagerade på just det redan när Sandra var ganska liten, ja i tvåårsåldern faktiskt. Jag märkte att hon fixade saker mycket bättre om man bad henne i ”förbifarten” liksom. T.ex. ”Lägg bollen i lådan” samtidigt som man lämnade rummet så hon blev själv. Fast då visste jag ju förstås inte hur viktigt det var och varför.

Man lär sig hela tiden :) Idag kommer det hit ett par som ska laga bergvärmepumpen och det är väl dags för den börjar bli till åren. Den har ju stannat ett par gånger och vi har varit beredda på att den ska paja närsomhelst, och det gjorde den i våras. Vi måste ju få det fixat innan det blir kallare, för annars blir det onödigt dyrt i vinter, med elvärme.

Det får alltså bli en ”vänta på att bergvärmepumpen ska bli klar-dag” med en massa slappatid. Inte så dumt ibland. Jag har längtat efter mina egna Spotify-listor efter att ha lyssnat på Sandras "Jul-lista" mest hela helgen ;)

♥ Kram ♥