Blev lite arg på morronen

Jag läste det här…

Våra barn (ja, vuxna med, för den delen) med diagnoser inom npf, framförallt ADHD och Asperger syndrom, utan begåvningshandikapp, där det liksom inte är så tydligt och självklart, kommer aldrig att bli accepterade och få rätt stöd förrän såna här j***a fördomar suddas ut!

Jag blir så arg när jag läser sånt här, och rent förskräckt när jag läser kommentarerna! Tror verkligen folk att det är föräldrar som inte orkar uppfostra sina barn, och sätter en diagnos på dom för att slippa ta ansvar? Och att man proppar i sina barn droger för att dom ska bli lugna och lätthanterliga?? Vi har kommit långt, det har vi, men att en endaste person fortfarande tror på sånt dravel är skrämmande! År 2012?

Ska vi hjälpa våra barn så är första steget att skrota såna här fördomar! Och man slipper inte undan nåt ansvar efter en diagnos! Det är liksom inte bara att luta sig tillbaks sen och skylla på diagnosen. Personer med npf behöver anpassning! Det kräver mer av föräldrar till barn med npf än vad som krävs om man har barn utan dom svårigheterna (därmed INTE sagt att ”vanliga” barn är plättlätta att ha att göra med alla gånger) och den allra mesta energin går åt till att få folk att fatta vad det handlar om innan dom liksom sprider en massa dravel!

Sandra har inte ADHD och på henne märks det att hon har rätt diagnos, så personligen drabbas vi inte av det här, men det berör mig och jag blir förbannad! Sandra tar inte heller nån medicin som har med hennes funktionshinder att göra, för hon behöver inte det, och jag tycker inte att man bara ska medicinera utan att först titta på anpassning, men medicin är helt nödvändigt för en del och då måste det få vara okay! Vi hjälper inte dom personerna genom att inte tro på dom! Någon som kan det här bättre än mig är Tina, läs inlägget i hennes blogg här!

(Dagens vanliga inlägg kommer ni till genom att scrolla vidare)

♥ Kram ♥