Fel planering, fel agerande och dåligt utfört jobb

Att man har så svårt att tänka efter före! Eller, tänka går väl bra, men att handla därefter går inte alltid lika bra när stressen tar över. Och det får bara inte hända! Det spelar liksom ingen roll hur mänskligt det är och hur lite robot man klarar av att vara. Man får inte stressa!

Jag vet att det bara blir värre och jag tänker att jag måste vara tyst, ta det lugnt och bara gå undan och vänta. Jag vet det! Ändå… *suckar*

Så vems fel är det när Sandra slår bakut och fastnar i en rörelse och inte kommer loss förrän hon har utbrottat sig? Jo, mitt! Bara mitt och jag vet ju hur jag ska undvika det. Idag rann det över, och det var Sandra som fick lida för mitt misstag. Inte bra! Hur mänskligt det än är så är det inte bra att det går ut över Sandra, för hon kan inte hjälpa det!

Det handlar om tid och planering. Mitt jobb är att planera rätt så tiden räcker. Precis lagom med tid.

Sandra hade tid hos frissan 09.20 och det tar två minuter att åka dit med bilen. Plättlätt va?! Att vi tar bilen när det bara tar fem minuter att gå beror på att det bara behövs ett möte med en människa på vägen till frissan för att det ska låsa sig och frissabesöket misslyckas.

Sandra kan ju inte klockan, så jag kan inte säga till henne att hon ska vara klar att åka kvart över nio. Hon kan inte komma ”nu” om jag inte har förberett henne. Hon kan inte tänka ut när det är dags att gå och hon har ingen aning om hur länge 20 minuter är. Så jag använder en timstock för att göra det tydligt för henne.

Jag sätter den på 20 minuter, så den piper när klockan är nio, för jag tänker att det blir lagom lång tid för Sandra att gå på toa, dricka vatten, sätta på sig sandaler och gå ut till bilen så vi kan åka mellan 9.10 och 9.15

Då är det lite tid över ifall nåt strular. Men jag räknar inte med utbrott, för det blir det ju inte om allt flyter på bra och jag tar det lugnt. Skulle jag räkna in ”utbrottstid” i förberedelserna så skulle det bli för mycket tid över om det inte blir utbrott, vilket det ju inte brukar bli…

Och om det blir tid över så blir Sandra orolig och oro leder ofta till utbrott. Så lagom med tid är vad som gäller, och jag brukar räkna ganska bra där. Det är mitt jobb och jag har gjort det hundratals gånger, så jag kan det ganska bra. Oftast funkar det utan problem och vi har bara precis så mycket dötid i reserv som Sandra fixar.

Idag låste det sig totalt. Det började med att hon hade hunnit ta fram lego innan timstocken pep, och lego tar en stund att städa, så jag blev lite för stressad för att klara att hålla det inne. Och städa ska man innan man lämnar, tycker Sandra.

Min stress gjorde att Sandra låste sig och blev stående. Japp! Alltså, där stod hon! Och tiden gick… I det läget är det svårt att bryta låsningen, men man gör bäst i att ta fram leksinnet och ett gosedjur eller så, för att leka bort låsningen och komma vidare så smidigt som möjligt.

Och det vet jag! Jag vet också att om jag säger ”Men kom nu då” eller ”Nu får du skynda dig” eller ”Vi måste åka nu” så blir låsningen ännu värre, och leder nästan alltid till utbrott. Jag vet det! Ändå!?...

Det blev utbrott som slutade med att vi fick skippa toa-besöket (vilket Sandra rent fysiskt fixar eftersom vi är hemma igen efter en halvtimma och hon kan gå på toa efteråt, men står det toa på schemat så ska det vara så, liksom) och jag tog hennes hand (vilket är det mest otäcka Sandra vet i en sån situation, att man tar i henne) och drog ut henne i bilen medan hon såg till att eventuellt sovande grannar vaknade.

Mitt fel rakt igenom! Det finns inga ursäkter och det är rent av misshandel att bete sig så mot någon som faktiskt inte kan hjälpa att det blir som det blir och som mår jättedåligt av att det låser sig och att jag dessutom tar tag i henne och drar ut henne till bilen utan att följa schemats ordning först. Får inte hända! Så är det bara! Det händer, ja! Men det är ett förbaskat dåligt utfört jobb när det händer, och det är Sandra som bir lidande!

Skärpning i fortsättningen bästa assistent Nina! Och förlåt min älskade unge som gör så gott du kan, alltid ♥

♥ Kram ♥