Jag vet att det bara blir värre
och jag tänker att jag måste vara tyst, ta det lugnt och bara gå undan och
vänta. Jag vet det! Ändå… *suckar*
Så vems fel är det när Sandra slår
bakut och fastnar i en rörelse och inte kommer loss förrän hon har utbrottat
sig? Jo, mitt! Bara mitt och jag vet ju hur jag ska undvika det. Idag rann det
över, och det var Sandra som fick lida för mitt misstag. Inte bra! Hur mänskligt
det än är så är det inte bra att det går ut över Sandra, för hon kan inte
hjälpa det!
Det handlar om tid och planering.
Mitt jobb är att planera rätt så tiden räcker. Precis lagom med tid.
Sandra hade tid hos frissan 09.20
och det tar två minuter att åka dit med bilen. Plättlätt va?! Att vi tar bilen
när det bara tar fem minuter att gå beror på att det bara behövs ett möte med
en människa på vägen till frissan för att det ska låsa sig och frissabesöket
misslyckas.
Sandra kan ju inte klockan, så jag
kan inte säga till henne att hon ska vara klar att åka kvart över nio. Hon kan
inte komma ”nu” om jag inte har förberett henne. Hon kan inte tänka ut när det
är dags att gå och hon har ingen aning om hur länge 20 minuter är. Så jag
använder en timstock för att göra det tydligt för henne.
Jag sätter den på 20 minuter, så
den piper när klockan är nio, för jag tänker att det blir lagom lång tid för
Sandra att gå på toa, dricka vatten, sätta på sig sandaler och gå ut till bilen
så vi kan åka mellan 9.10 och 9.15
Då är det lite tid över ifall nåt
strular. Men jag räknar inte med utbrott, för det blir det ju inte om allt
flyter på bra och jag tar det lugnt. Skulle jag räkna in ”utbrottstid” i
förberedelserna så skulle det bli för mycket tid över om det inte blir utbrott,
vilket det ju inte brukar bli…
Och om det blir tid över så blir
Sandra orolig och oro leder ofta till utbrott. Så lagom med tid är vad som
gäller, och jag brukar räkna ganska bra där. Det är mitt jobb och jag har gjort
det hundratals gånger, så jag kan det ganska bra. Oftast funkar det utan
problem och vi har bara precis så mycket dötid i reserv som Sandra fixar.
Idag låste det sig totalt. Det
började med att hon hade hunnit ta fram lego innan timstocken pep, och lego tar
en stund att städa, så jag blev lite för stressad för att klara att hålla det
inne. Och städa ska man innan man lämnar, tycker Sandra.
Min stress gjorde att Sandra låste
sig och blev stående. Japp! Alltså, där stod hon! Och tiden gick… I det läget
är det svårt att bryta låsningen, men man gör bäst i att ta fram leksinnet och
ett gosedjur eller så, för att leka bort låsningen och komma vidare så smidigt
som möjligt.
Och det vet jag! Jag vet också att
om jag säger ”Men kom nu då” eller ”Nu får du skynda dig” eller ”Vi måste åka
nu” så blir låsningen ännu värre, och leder nästan alltid till utbrott. Jag vet
det! Ändå!?...
Det blev utbrott som slutade med
att vi fick skippa toa-besöket (vilket Sandra rent fysiskt fixar eftersom vi är
hemma igen efter en halvtimma och hon kan gå på toa efteråt, men står det toa
på schemat så ska det vara så, liksom) och jag tog hennes hand (vilket är det
mest otäcka Sandra vet i en sån situation, att man tar i henne) och drog ut
henne i bilen medan hon såg till att eventuellt sovande grannar vaknade.
Mitt fel rakt igenom! Det finns
inga ursäkter och det är rent av misshandel att bete sig så mot någon som
faktiskt inte kan hjälpa att det blir som det blir och som mår jättedåligt av
att det låser sig och att jag dessutom tar tag i henne och drar ut henne till
bilen utan att följa schemats ordning först. Får inte hända! Så är det bara!
Det händer, ja! Men det är ett förbaskat dåligt utfört jobb när det händer, och
det är Sandra som bir lidande!
Skärpning i fortsättningen bästa
assistent Nina! Och förlåt min älskade unge som gör så gott du kan, alltid ♥
♥ Kram ♥
8 kommentarer:
Finaste vännen min <3..
Blir berörd och rörd tll tårar när jag läser ditt blogginlägg :'(
Så fruktansvärt jobbigt och frustrerande för dig och Sandra när det blir så här..... Jag har inga ord, mer än att jag är ledsen för er båda <3<3
Du gör ett fantastiskt jobb, men är bara en underbar mamma & människa och ibland gör vi fel....så är det vännen <3
Kramar om er båda och önskar att dagen skall bli bättre och ljuset få fylla ert inre med glädje igen <3<3<3 Kram fb-Lisa
Oj, du beskriver händelserna så mina tårar bränner i ögonen! Känner så väl igen scenariot, vi har det ju ungefär likadant. Stress FÅR INTE förekomma från mammans/assistentens sida!! Men lika väl trillar man dit emellanåt. Och det är fullt mänskligt även om det känns fruktansvärt jobbigt efteråt. Försök och släpp det nu, du är ändå en sån bra mamma/assistent som lär sig av sina misstag - kanonbra!! Du är bäst, tänk på det!
Kram, kram
//Bellan
Vi är ju inte robotar vännen, alla gör vi fel och vet att det är fel. Ont gör det att misslyckas men går inte att undvika till 100 % så är det bara. Glöm och gå vidare, du är fantastiskt duktig i 99,9 % av gångerna glöm inte det ! Kramar i massor
du är duktig
Ja, stress är ju ingen bra ingrediens här hemma heller men som sagt man hamnar där titt som tätt. Utbrott är ju inte riktigt medräknad i tidskalkylen här hemma heller och endå sär det ett faktum att det kommer som ett brev på posten när man blir "tvungen" att stressa. Usch och fy. Bara att försöka göra annorlunda nästa gång. Det är ju så beroende av hur mycket energi man själv har också. Trötthet kan adderas till ingrediensen stress så har man en härlig soppa.
Med nästa dag kommer nya möjligheter :)
Fantastiska, starka och kärleksfulla goa mamma! Du är bara människa. Ibland blir det fel, så är det bara. Man har sina bra dagar och man har sina dåliga. Jag kan aldrig förstå er situation till fullo men jag förstår att dåliga dagar ställer till det mer än det gör hemma hos oss. Du är fantastisk i det du gör! Hade jag bara haft 10 % av ditt tålamod och din energi hade jag varit glad!
Skickar en styrkekram!
Älskade Nina, visst förstår jag att du inte tycker det är OK att er dag startade som den gjorde, men som sagt, du är ingen Robot och du kan inte vara på top dygnet runt, ibland blir det helt enkelt fel trots att man vet hur man ska eller borde göra.
Visst, det "får" inte hända och det är jättejobbigt för er alla när det blir så, speciellt för Sandra som inte förstår, men även om det var jobbigt och inte är bra så går det över och det kommer nya bättre dagar.
Förlåt dig själv för det vet jag att Sandra gör, snart är ni på banan igen.
Titta på bilden när Sandra sitter i badet med lödder i håret, jag älskar den bilden, den gör mig glad och varm i hjärtat .. titta på den och släpp det som hände idag och gå vidare, det är som är gjort går inte att göra ogjort och därför lönar det sig inte att älta.
Massa styrkekramar!!!
Kram Patricia
Sandra har troligen förlåtit dig för detta för länge sedan. Förlåt dig själv , lägg det till handlingarna och gå vidare och var glad över alla de gånger du löser problemen utan några större missöden.
Allt kan inte vara bra jämt, så är inte vi människor funtade, men så länge det oftare är bra och bättre, en dåligt och värre, ja då får man vara glad.
Så var glad över vilken underbar mamma och assistent du är 99% av tiden.
Sandra är lyckligt lottad med en sån mamma som dig, hon drog verkligen en vinstlott <3
Kramar om er alla <3
Skicka en kommentar