Läkarbesök både här och där

Jag var nog lite nervös innan vi träffade läkaren på hab igår. Man vet ju aldrig om man träffar en person som förstår eller om man måste argumentera och förklara en massa. Och det är aldrig roligt att förklara hur svårt ens barn har det med det mesta. För det är ju bara svårigheterna man ska få fram, och det är ju inte så upplyftande, precis.

Och första intrycket av läkaren var inte så värst imponerande, om jag säger så… Men när jag väl slog undan min egen oro, och vi hade pratat en stund, så blev det nog rätt bra tillslut. Och inte räcker det med ett intyg från vemsomhelst, det var väl det jag kände var så konstigt i alltihop. Men det är ju personen på hab som inte kan informera oss ordentligt. Hon som tyckte att vi skulle gå till vårdcentralen och få ett intyg när vi bad om hjälp från henne…

Nåja, nu startar den här läkaren, ihop med några från hab, en utredning, och då känns det ju genast lite mer rätt och riktigt på nåt sätt. Fast lite mer långdraget än vad vi hade hoppats på. Det hade ju gått både smidigare och fortare om vi fått rätt hjälp från början.

Hursomhelst, när vi kom till hab igår så sa jag till direkt när vi anmälde oss, att jag ville träffa läkaren först, för jag vägrar att sitta och berätta om Sandras svårigheter när hon är med. Det var inga problem, så den mesta tiden av besöket blev med mig, medan Sandra och Göran var i väntrummet. Jag tror vi pratade i en timme, och det kändes ganska bra, faktiskt.

Men han började med att nästan ifrågasätta att jag inte ville ha Sandra med, och att han ville informera henne om vad vi hade pratat om. När vi sen hade pratat klart, och han skulle träffa Sandra, så hade han nog insett varför jag ville prata utan Sandra, så den där informationen till henne skippade han ganska direkt. Skönt när folk inser att man har rätt ;)

Han gjorde några tafatta försök att prata med Sandra, medan hon svarade med att prata om allt hon såg i rummet. Sen gav han upp och sa att vi var klara, haha!

Eftersom läkarbesöket tog 1,5 tim. så hade det hunnit bli lunchtid innan vi kom därifrån, och då bestämde vi oss för att ta Drive-in på Mc Donalds istället för att stressa hem och laga mat. Glad blev Sandra, förstås :)

Väl hemma var det dags för toa- och badrutiner, eftersom toabestyren inte funkade riktigt som dom skulle dagen före. Ja, annars är det toa- och badrutiner först på kvällen i vanliga fall. Och det var ju tur att vi fick det avklarat redan mitt på dagen igår, visade det sig sen.

När det var dags att duscha Sandra efter badet, så såg jag att handen hade svullnat upp ganska rejält efter getingsticket hon fick i förrgår. Ja, vi tror att det var en geting iaf, men vet ju inte säkert eftersom vi aldrig hittade nån. Hursomhelst så såg det inte så bra ut och jag ringde vc för att höra mig för lite. Dom ville kolla på det så vi fick komma nästan direkt.

Systern tyckte att läkaren skulle kolla, så det blev en halvtimmes biltur medan vi väntade och han konstaterade det vi anade, att det var en infektion och Sandra fick penicillin. Nu hoppas vi att hon tål det… Troligtvis berodde inte sjukan i våras på penicillinet, men å andra sidan är det inte uteslutet heller. Så läkaren sa att om vi ser minsta tecken som liknar dom hon hade i våras så ska vi avbryta penicillinkuren direkt. Vi håller tummarna.

Eftersom det regnade och Sandra hade varit med om tillräckliga äventyr redan innan vårdcentralen, så tog vi bilen till dit, trots att det tar två minuter att gå. Och eftersom jag misstänkte att jag skulle behöva in på apoteket också så följde Göran med, så Sandra slapp den biten. Ja, allt måste planeras i den här familjen ;)

Sen iväg till affären och få glass- och chokladsås-förrådet påfyllt, för det behövs när vi ska truga i damen penicillin. Och det går alldeles utmärkt med krossad tablett, glass och chokladsås kan jag meddela :)

Efter det var det inte mycket kvar av gårdagen. Middag och Bolibompa för Sandras del och jag packade väskan inför dagens övernattning hos Maria. När Sandra hade kommit till ro igår kväll så ringde jag och hörde mig för hur Maria ställde sig till att behöva ge Sandra penicillin, men det var inga problem. Det trodde jag inte heller, men man vill ju fråga ändå.

Nonne undrar hur vi klarar att hålla kärleken vid liv mitt i allt annat och om vi orkar med varandra när vi väl blir lediga. Det är prio 1 när vi är lediga att vårda äktenskapet och varandra. Man lär sig att njuta extra av dom stunder man får. Vi ser till att göra det lite extra mysigt när vi kan och vi uppskattar det lilla. Det kan vara att packa två öl och kameran i en ryggsäck och ta en långpromenad eller köpa lite smågott till kvällen. Det är viktigt att man ser till att ha det bra när man har tid, så man får kvalitetstid med varandra mellan all vardagsplanering och alla måsten.

Det var värre innan vi hade korttids och innan det fungerade ordentligt. Ett helt sommarlov utan avlastning höll på att knäcka förhållandet. Vi var faktiskt på väg att separera då. Så det är viktigt att få lite vila ibland. Men först måste det fungera för barnet, annars är det ingen avkoppling ändå.

Det som inte riktigt hinns med och som jag saknar mest, är att göra egna saker. Men när allt flyter på en lång period så hinns sånt också med, och man får ju göra det bästa av det man har.

Ledigheten vi får till imorgon är lite för kort för att hinna så mycket mer än handling, städning men sånt behöver ju också göras och lediga är vi på måndag igen om alla är friska.

Må kanoners!

♥ Kram ♥