Krångligare än det behöver

Vi har det väldigt bra i Sverige om man jämför med många andra länder. Det finns ett bra skydd här, och en mycket bra vård. Jag skulle inte vilja byta med nåt annat land, faktiskt. Jag är tacksam över allt som är bra! Men jag blir trött när saker krånglar mer än det behöver och när det vi har rätt till i Sverige inte följs.

Det är jättebra att det finns en Habiliteringsverksamhet. Men jag kan inte låta bli att bli irriterad när man liksom inte kan få rätt information på en gång när man ringer och frågar. För man kan inte veta vem man ska kontakta och vart man ska vända sig och vilka rättigheter man har och vad man ska söka och när och…så…vidare…

Ja, alltså, jag blir så trött på att inte veta, leta upp, hamna fel och börja om. Tänk om det fanns ett ställe och ett telefonnummer, och en mailadress, dit man kunde vända sig och få rätt information direkt. Sen skulle det ju vara plättlätt att ringa, ansöka och fixa, om man bara visste vart, när och hur på en gång.

Men annars är det ju toppen med all hjälp och allt stöd som finns! Jag är väldigt tacksam över det. Jag skulle bara vilja ha min ork till Sandra istället för allt ”runtomkringkrångel”

Vi ringde till hab i våras, för vi ville veta vad vi behövde göra och vad man ska tänka på när ens barn blir vuxen. Men vi fick inget vettigt svar, och det vi fick svar på stämde inte. Så varför ska man ringa till hab öht då, liksom. Vad är dom till för?? Inte oss och våra frågor iaf, men säkert gör dom nytta på annat håll eftersom verksamheten inte har skrotats än…

(Vi ringde bl.a. för Sandra behövde ett läkarintyg och blev hänvisade till vårdcentralen. Vi ringde vårdcentralen, men dom skriver inte ut såna intyg, vi ringde hab igen och fick ett telefonnummer till nån annan läkare som tydligen fanns plötsligt, inom hab, fel telefonnummer, leta å skickas vidare... och hamnade rätt tillslut, dit vi fick tid i onsdags)

Och nej, det var inte förmyndare vi skulle söka, utan God man. Bra, då vet vi det och nu ska alltihop gå mycket fortare och smidigare, tack för det! Fast jag hade gärna sluppit krånglet innan, och liksom skrivit ut rätt papper från början och skickat in rätt ansökning och redan haft det klart. Sådeså!

Jag tycker ju att allt det här med Sandras vuxenliv, hemifrånflytten och separationen känns jättejobbig. Jag kan inte ens prata om det utan att tårarna bränner. Men jag har vänner som har gått igenom det och det är ett stort stöd.

Jag vet att det kommer att ordna sig och bli bra och jag har ju redan börjat förbereda mig och det kommer underlätta när det väl blir dags. Men hua innan alla frågetecken är på plats och i ordning… Så ni kommer säkert att få läsa mer om det framöver. Det är ett sätt för mig att bearbeta det.

Sandra är ju helt beroende av andra, och det är det som känns jobbigast. Innan vi vet att hon får det bra utan oss... Men det kommer bli bra tillslut, det vet jag :)

Sandra blev förstås glad när hon fick veta att hon skulle till Maria igår. Och det gick bra alltihop och hur det har gått där får vi veta idag, och ni imorrn.

Göran följde med och lämnade henne, så vi kunde hjälpas åt med handlingen på vägen hem. Det underlättar ju en del om man är två när det är en del som ska handlas. Sen hade vi väl behövt städa, men vi nöjde oss med att dra runt en sväng med dammsugaren så vi hann njuta lite ledigt istället.

Solen kikade fram lite mellan varven så vi tog lite vin och Spotify med oss ut i varsin solstol innan det blev kväller och dags för kräftor i tv-soffan. En skön ledighet blev det och idag åker jag och hämtar damen klockan 14.00

Må så gott!

♥ Kram ♥