Bromsa!

Ja, alltså vart tar dagarna vägen? Det går alldeles för fort, tycker jag, var det inte vår nyss? Det börjar kännas lite höstigt i luften redan ju?? Hur fort gick inte den här sommaren, egentligen? Det är bara 1,5 vecka kvar av sommarlovet!??

Skönt på ett sätt, vi längtar till skolstarten även om lovet har funkat bättre än förväntat. Men vi hann inte riktigt med, känns det som. Kanske för att det inte har varit så många somriga dagar att hinna bada i poolen eller picknicka i gräset på? Eller så är det åldern? Tiden rusar ju på fortare och fortare ju äldre man blir, sägs det. Hua! Fortare behöver det inte gå!

Eller så är det helt enkelt för att vi har haft en mysig sommar med precis lagom aktivitet för att det ska funka. Har man roligt känns tiden kortare och vi har haft en toppensommar, i det stora hela. Men jag tycker så mycket om sommaren att den gärna hade fått fortsätta ett tag till :)

Nåja, hösten har sin charm ;) Det var iaf en solstråle som vaknade igår morse, efter att ha sovit ikapp sig ordentligt under natten. Tänk att hon kan ”komma igen” så snabbt efter tröttheten nuförtiden, det är helt fantastiskt! Veckan som var hade hon aldrig fixat för några år sen.

Solen strålade ute med, så Sandra och Göran gick ut och skrapade potatisen medan jag fixade lite innesaker. Det är oftast så att Sandra blir störd om jag också går ut, så det brukar vara lugnast att jag håller mig inne. Det funkar bäst varsomhelst, om Sandra bara har en person att hålla kollen på, liksom. Två föräldrar på samma gång är en för mycket :)

Men ibland går det bra, om damen är på rätt humör. Korta stunder funkar och oftast kan vi äta lunch tillsammans alla tre. Men man får hela tiden vara beredd att avvika.

Hursomhelst var hon go och glad mest hela dagen, men frampå kvällen märktes det att penicillinet gör henne lite tröttare än vanligt. Det gäller att balansera rätt på humörets sköra tråd så det inte blir onödiga utbrott. Det gick rätt bra får jag ändå säga. Man får sänka kraven såna dagar :)

Innan tröttheten kom ville Sandra hjälpa mig att packa korttidsväskan, vilket hon så klart fick göra. Jag hittade inte checklistan och misstänker att den råkade bli kvar på korttids sist. Så jag hoppas att jag kom ihåg allt som ska packas. Det viktigaste iaf, resten löser dom säkert och i annat fall är det inte längre än ett par mil att åka och komplettera om det behövs.

Igår hade dom nån fest i en lokal i närheten, och det spelades så det dunkade i våra väggar. Jag blev lite orolig att det var samma idioter som förra gången, för dom höll på till tre på natten. Det är okay att ha fest, och det är okay att vi hör musiken, men inte när det är så högt att det känns i sängarna så det omöjligt går att sova.

Alltså, jag gillar annars att somna till musik, gärna hårdrock, så jag överdriver inte när jag säger att det var högt. Men den här gången var det okay ändå, för dom slutade klockan elva. Folk måste ju få ha kul, liksom. Synd att Sandra hann vakna av det, men hon somnade om sen och är ju ledig idag.

Och vi har inga planer, mer än att Sandra har bestämt att hon ska skrapa potatis igen. Det får hon ju gärna göra, för jag är inte lika road av det som hon ;)

Ni får ha det fint!

♥ Kram ♥