Nu är det över!

Äntligen är alla helger över för denna gång!

Vi fixade medicin och badrutinerna redan på morgonen igår, så vi hade tid att påska i lugn och ro sen. Eller, lugn å ro var väl att ta i, även om det gick ganska smidigt. Intensivt blev det ju, förstås…

Efter duschen fick Sandra göra snittar…

…och hjälpa till att duka fram all påskmat.

Det var ju inte så mycket, men det räckte och blev över ändå. Vi hade ju inte stora släkten här, precis…

När vi hade ätit var det dags att gömma ägg, och då blev det lite för mycket för Sandra som blev stressad och uppe i varv. Men lugnet la sig så fort vi hade gömt, och letat klart. Sen blev det ju godis för hela slanten tills Sandra var nöjd och mätt…

Vi förberedde redan dagen innan att skippa chips, och det var inga protester, trots att det liksom tillhör lördagsrutinerna. Nån måtta på snaskandet får det ju vara, tycker vi… Men påskägget fick komma fram en gång till innan dagen var slut, och kommer att få komma fram lite till innan påskhelgen är slut :)

Och jag mitt dumma nöt kunde inte låta bli att dyka ner i mitt ägg. Jag som inte ens är så vidare förtjust i godis längre och inte har ätit det på väldigt länge. Dessutom har jag nyss varit sjuk och inte kunnat äta alls på ett par dar… Hm! Så jag mådde som jag förtjänade ett tag, kan man säga! Jag kommer inte att ha några större problem med att låta bli godis på ett bra tag framöver iaf.

Nu blir det ett par lugna dagar för Sandras del, innan det är dags för fritids och ett dygn korttids på tisdag.

Åke verkar inte ha lika ont längre och det är vi glada för. Då klarar han att vänta med operationen tills skelettet har vuxit klart. Vi hoppas bara att vi hinner med första operationen under den här försäkringsperioden, så vi får hjälp av försäkringen även på nästa operation. Alltså måste den första ske före den 9/6. Men han ska ju röntgas den 28/4, och då får vi se hur det ser ut.

Han är ju inte så lätt att hålla lugn nu när han mår bättre, och det är väl en nackdel då, förstås. Men vi gör så gott vi kan och att han är pigg känns ändå viktigast. Det hoppar ur led ibland och då kan han knappt gå, men han vilar lite och sen är det full fart igen.

Vi stänger in dom om det blir för mycket bus, och delar på dom när dom blir vilda. Åke får inte springa i trappan för mycket och tyvärr har vi ingen dörr att stänga bara till trappen, utan måste stänga in katterna i deras rum när dom börjar busa runt.

Vi hade liksom inte ”katt” i huvudet när vi byggde om här för det fanns inte i vår vildaste fantasi att vi skulle skaffa husdjur överhuvudtaget, ända tills vi plötsligt skaffade två busiga, helgoa kissar! Bara en vecka innan vi bestämde oss var det liksom otänkbart… Tänk så det kan bli. Och vilken tur att det inte alltid blir som man tror här i livet :)

Önskar alla en skön påskdag!