onsdag 7 april 2010

Lite gnäll som vill ut...

Att en del inte vill träffa oss längre är ju trist, men inget vi kan påverka, så man får ju acceptera det på nåt sätt. Det är jobbigt att ta hänsyn och enklare att sluta höra av sig. Det är så det är och vi försöker gilla läget.

Men när man skyller på oss, och inte ens kan erkänna att man inte har lust att träffa oss, då blir jag både ledsen och arg.

Sluta säg till Sandra att vi snart ska ses igen! Sluta säga ”Vi hörs” och sluta påstå att det är VI som inte VILL ses!

Anledningen till att vi slutar höra av oss eller tala om när VI KAN ses är att vi märker att en del inte vill. Inte sjutton tänker vi tjata för att hålla nån slags falsk kontakt. En del har vi inte hört ifrån på flera år… Det är inte bara vi som ska försöka hålla kontakten! Och det går inte att hålla kontakten om det bara är vi som vill och försöker!

Jag accepterar att en del försvinner och inte orkar med all hänsyn det krävs för att hålla kontakten, även om det är tråkigt, men.... SKYLL FÖR SJUTTON INTE PÅ OSS!

Så fick jag ur mig det och till helt fel personer, men det var skönt ändå!

11 kommentarer:

tess sa...

Känner igen de där. Jag orkar inte hålla kontakten när det bara är JAG som ska hålla den... man orkar inte liksom. Ska en rellation fungera måste det bli från båda hållen. Är man vän ja då kan man ta de man måste ta hänsyn till...

Ja de är svårt.

Å jag känner mig ofta ensam. Inte för att vi inte går att umgås med. August är inga problem så.... men jag vet inte plötsligt duger inte vi. Men som du säger va ska man göra?

Ja han är hemskt duktig. Lär sig mer och mer och jag är är glad för att det går framåt.

//tess

Pernilla Be sa...

Bra. Gnäll på du bara så mycket du vill och orkar. Ibland måste man pysa ut missnöjet.

Vi har också mist en del vänner de senaste åren. Vi måste också ta viss hänsyn till Tove, men givetvis inte lika mycket som ni måste göra för Sandra.

De vänner och släkt vi har umgänge med visar stor tolerans. Jag har slutat be om ursäkt när hon beter sig annorlunda. Hon är som hon är, take it or leave it.

Det värsta är dock att en del ibland tycks tro att hon är dåligt uppfostrad och att vi klemar med henne. Det gör vi inte, men man kan inte ställa samma krav på henne som andra barn. Ser man henne en kort stund kanske hon upplevs som bortskämd och ouppfostrad.

Hon följer alltid med mig till affären och personalen där har hört oss i flera år "Nej, det får du inte", "Nej, inget godis" osv. De ler medlidsamt mot mig, men jag står på mig.

Tove är väldigt lyhörd så till vida att hon kan tjafsa en hel del och sen höjer jag rösten och då rätar hon in sig i ledet, hon hör att det är allvar. Det är också viktigt att jag är övertygad i mitt beslut. Minsta tvekan känner hon av och fortsätter då tjata.

Ibland hjälper ingenting förstås, och då är det bara in i bilen och hem som gäller. Det händer då och då. Vi är alltid beredda på att avbryta aktiviteter pga hennes ork och förmåga.

Känner inte Sandra sig trygg om hon får vara hemma? Vi umgås med andra par och deras barn någon gång varannan månad, ofta hos oss. Tove sitter med och äter och går sen till sitt rum. Hon älskar att vi har gäster hemma, men hon umgås inte så mycket med oss andra. Ibland kan man locka henne att delta mer aktivt och jag blir alltid lika glad.

De första åren satt hon på sitt rum när vi hade kalas för henne, hon satt inte ens med och åt. Det var inte lönt att försöka tvinga, och locka henne gick inte heller. Vi lät henne hållas. Sen några år tillbaka sitter hon med och äter och har stor behållning. Hon kan också leka och busa om hon känner att hon får rätt gensvar.

På bortaplan är det värre. Då har hon alltid med sin dvd-spelare och filmer och sen sätter hon sig avskilt och tittar på film, och sneglar åt vårt håll ibland. Lyckas vi sätta henne med dvd-spelaren mitt i smeten så är vi nöjda, och hon också. Då tittar hon mer på oss än på filmen. Hon gillar inte att det är fokus på henne.

kram//pernilla

Okki sa...

I bland måste man få gnälla lite.
Men förstår precis hur känner. Det är jobbigt när man märker att folk inte vill ha kontakt längre.
Jag har problem med att prata i telefon just nu. Sonen blir jättestressad över när telefonen ringer. Så nu har jag den på ljudlöst och ringer upp när/om det passar.

Många kramar Okki

Maritha sa...

Klart du ska gnälla när nån är så taskig! Fy skämms!

Hoppas du kommer iväg på din prommis med din vän och att vädret blir fin och att du fick nåt bra tips till utflyktsmat!

Massa kramizar Maritha

Anonym sa...

Nina!!
Du är en klok människa, jag läser din blogg varje dag, och är alltid lika full av beundran. Du är så klok, verkar så varm och kärleksfull och du skriver så intressant och fängslande
Ibland kommer man till insikt, man har inte så många vänner, men en jä... massa bekanta.
Stå på er ni båda.
En beundrare

Britt-Marie sa...

Få ut det bara Nina!! Oftast känns det bättre efteråt. Man kan inte göra mer än vad man gör, man kan ju inte tvinga människor att förstå och vilja. Har upplevt det själv flera gånger om hur man ger och ger men får inget tillbaka. Kram på Nina!!!

Mib sa...

Åh vad jag känner igen det där. Under många år anpassade vi oss (vilket ju i och för sig var omöjligt), men det resulterade också i att våra bekanta aldrig riktigt förstod problemens art liksom... Nu har även vi kommit till insikt att man inte riktigt orkar umgås när det blir falskt och på låtsas. Men ibland saknar vi en del av de vänner och släktingar som vi inte orkar låtsas med längre och det känns tufft att det aldrig verkar vara nån saknad från deras sida liksom... För då skulle de väl åtminstone försöka anpassa sig lite till att vi har ett barn med funktionshinder och inte de... Nej, jag vet inte. Det här blev ett konstigt inlägg här, jag får skriva mer om det på min blogg nångång istället kanske...
Kram Nina, tur vi har varandra här i cyberspace alla fall :-)

Unknown sa...

Ja bara ut med det! :)
Vet så väl hur du känner.

Hoppas det känns bättre nu och du får en lugn och frisam kväll!

Kramar om!

Photo by Maria sa...

Du får gnälla hur mycket du vill.. Vart skall man annars gnälla om inte på bloggen där man kan få lite respons..
Man hoppas ju att de du menar kanske hittar hit och kan läsa alla dina inlägg om hur Sandra fungerar och hur ni har det i er familj.. För vill de inte lyssna så kanske det är lättare att ta det till sig och förstå om man får sitta i lugn och ro och läsa..
Du får skicka bloggadressen till dem ;-)

KRAM Mia

Anonym sa...

Ibland behöver man skriva ur sig det som är jobbigt, det är skönt att få det ur sig. Taskigt att skylla på er...men de är nog inte värda er vänskap, såna vänner är inget att ha, inget att slösa energi på.
Lycka till hos frissan och ha en härlig dag !!! Massor av Kramar !!! Annika N

Mona sa...

Vad kan jag säga, mer än som jag brukar Det är de som missar er! Ni underbara, kramgoa, omtänksamma, fantastiska, suveräna, ljuvliga, generösa familj! Kan de inte tycka om er som ni ÄR, då kan de faktiskt fara åt pipsvängen. GGGRRRR blir så arg, för att det överallt finns människor som inte kan förstå, eller ens vill försöka förstå att alla inte är likadana.
Men GLÖM INTE ATT NI ÄR BÄST!!! ALLTID! KRAM