måndag 19 april 2010

Grön dag, måndag, vardag, skoldag :)

Nä, nån utflykt blev det inte igår, även om vädret var rätt okay. Vi vill nog ha lite varmare, så vi slipper stå och frysa. Men vi gick ut en sväng iaf, så vi fick lite luft ändå.


Damen sov länge och funkade bra hela dan, men fick nåt ryck sen, på kvällen, och verkade jättetrött plötsligt. Fast det gick bra, utan utbrott, och sen somnade hon ganska fort. Kanske är det allergin som börjar för den blir hon ju trött av. Hon nös ett par gånger ute så det är kanske dags för pollentabletterna snart. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Medicin och duschrutinerna gick ovanligt smidigt igår så hela eftermiddagen kändes ganska lång. Men det var skönt att ha det lite lugnt och Sandra såg på ”skola-filmen” som hon gärna gör när hon längtar till skolan :)

En del av filmen har en av lärarna filmat och en del har jag filmat när jag varit med i skolan. När jag såg det kände jag att det börjar bli dags för mig att följa med en dag snart igen. Sandra tycker om när jag följer med, även om det kan vara stressande för henne och hon blir lite uppe i varv. Det blir ju inte så ofta som jag följer med, men sist gick det väldigt bra.

Fast det är ju intensivt, förstås, och nån rast hinns inte den dagen. Det blir lite stressigt när vi kommer hem också eftersom jag inte hinner förbereda något av allt som ska förberedas innan Sandra kommer hem om dagarna.

Så jag bestämde mig för att inte röra ihop det på den här terminen! Dels för min skull, jag orkar inte just nu, och dels för Sandras skull, för vårterminen går så fort ändå med klämdagar och så. Rätt vad det är så har sommarlovet kommit, liksom. Jag tycket alltid att det går så fort på våren. Så vi tar det i höst helt enkelt :)

Nu till en fråga. Maria undrade när utredningen gjordes på Sandra, och varför den gjordes just då. Utredningen för autism påbörjades när Sandra var fem, och diagnosen fick hon i samma veva hon fyllde sex.

Vi visste ju att det var nåt som inte stämde, långt innan. Vi kände att det var nåt mer än ett begåvningshandikapp hon hade.

Sen såg vi ett program på tv, om en pojke som hade autism. Han var som Sandra och allt bara föll på plats. Vi visste på en gång, när vi såg det, att det var autism Sandra hade. Så då bad vi om en utredning. Hade dom haft mer kunskaper på BVC, så hade utredningen kommit igång mycket tidigare. Det hade sparat både Sandra och oss en massa onödigt lidande.

Själva visste vi för lite för att söka rätt hjälp tidigare. Vi vände oss till BVC för att vi såg att Sandra var sen i utvecklingen, men att hon hade autism fattade vi som sagt inte förrän vi såg programmet på tv.

Vi började söka hjälp när hon var ett år, och hon fick inte rätt diagnos förrän hon var sex. Nu kan ju inte BVC-personal kunna allt om allt, men jag tycker dom ska kunna lite om allt… Och dom skulle ha lyssnat på oss föräldrar, och skickat oss vidare mycket tidigare!


Lilla goa Sandra! (Tre år tror jag)

Idag är det måndag och helgen bara försvann. Vilket iofs jag tycker är rätt skönt…
Önskar er en fin dag!

7 kommentarer:

Maritha sa...

Vad skönt att ni fick en lugn och fin helg.
Ja tycka vad man vill om TV men ibland lär man sig något och får lite ideér och inspiration.

Vänta du med ditt skolbesök och ta igen dig efter allt stök som varit.

Ha en fin måndag govännen!
Kram Maritha

Mia sa...

Som förälder vet man om nåt är "onormalt". Man bara VET. Jag brukar aldrig följa med i skolan för Viggo blir helt uppstressad och det slutar med att det faller på mig att springa efter som ett torrt skinn och passa upp, lugna ned osv. Men kanske sen vid medicin insättning för att se om det blir skillnad:) Kram MIA

Anonym sa...

Gör du helt rätt i att vänta med skolbesöket, blir bäst för er båda. Inte klokt att det ska ta så lång tid att få en diagnos, de skulle lyssna lite mer på föräldrarna som känner sina barn bäst, och som också är de som märker att något är fel.
Ha en härlig måndag !!! Kram Annika

Photo by Maria sa...

Att helgen bara försvann tycker jag med är skönt :-)

Vad söt hon är på bilden, äpplet är ju nästan större än henne, eller nä men stort var det :-)

Att vänta med besök i skolan är ett klokt beslut, det skall ju kännas bra för dig med..

Ha en bra dag..

Kram Mia

Okki sa...

Ja helgerna går fort.
Och nu är det härligt med våren som kommer.
Och om några timmar kommer sonen hem från sin kortis helg. Alltid lika efterlängtad.
Kram Okki

Britt-Marie sa...

Skönt att ni har haft en bra lugn helg och jag förstår att du tycker det är skönt med den gröna dagen.

Jag håller med Mia och dig till fullo, är helt övertygad om att man som förälder känner på sig att något är fel. Men man kanske inte förstår känslan eller kan sätta ord på den förrän man som ni ser en film eller läser en bok eller får höra det från en utomstående.

I vilket fall ni är fantastisk föräldrar!! Kram

annorlunda mamman sa...

ja du vilken tid det ska ta detta med diagnoserna. Med stoffe så påtalade pappan det kraftigt på bvc när han var 8 månader, tungan hängde ut genom munnen på ett konstigt sätt åt ena sidan. nej då det var normalt. Sen fick han som 2.5 åring diagnosen hyperaktivitetssyndrom och sen som 4 åring diagnosen autism. Då hade vi slitit som idioter för att få till en utredning. Dock märkte vi redan på BB att nåt var det som inte stämde. Och skolbesök gör du rätt att vänta med. Jag har varit på väg hela den här terminen för att vara med på en slöjdlektion men än har det inte blivit av.