fredag 23 april 2010

En liten stor förändring

Sandra var lite skör på morgonen igår, som hon har varit en tid nu och jag har funderat lite på vad det kan bero på. Hon har pratat mycket om taxin så jag har antagit att det varit nåt där.

Senare, när Göran och jag satt och åt lunch, så ringde chauffören och ville prata lite. Hon berättade att Sandra ofta är uppspelt och sitter och viftar med armarna. Det händer att hon viftar i ansiktet på chauffören, och det är ju inte så bra. Ibland tar hon av sig skorna och slänger iväg dom, vilket ju inte heller är så lämpligt i trafiken… Sandra är inte medveten om sina rörelser i dom situationerna. Det bara händer, liksom. Så man kan inte lära henne att låta bli…

Igår hade chauffören sagt till Sandra att hon skulle sluta vifta och då blev hon ledsen. Och chauffören blev lite bekymrad, förstås. Hon vill inte göra Sandra ledsen, sa hon. Samtidigt är det ju jobbigt för henne att ha Sandra viftandes på det viset.

Så vi bestämde att Sandra ska sitta i baksätet istället och jag tror det blir bra. För hon behöver sitta lite ifred och det gör hon ju bak. Anledningen till att hon har suttit fram är att hon var åksjuk när hon var yngre, men vi tror att det har vuxit bort.

Jag ringde skolan och informerade, så vi kunde börja med det på en gång och skolan i sin tur ringde chauffören igen för att kolla av så alla skulle göra lika och så. Sen förberedde dom Sandra genom att rita, och även om hon hade låst sig lite innan hon gick in i taxin, så gick det bra, och hon hade blivit glad när hon väl satt på plats :)

Men lite oro finns där, förstås. Det är ju alldeles nytt för henne. Hon pratade en hel del om det igår eftermiddag och kväll, och hon frågade vilken plats som var hennes nu. Jag tror hon kommer bli lugn så fort hon har förstått att det är platsen i baksätet som gäller från nu.

Tänk vad små förändringar kan vara stora för Sandra, och tänk vad alla runt Sandra samarbetar bra, ringer till oss och till varandra och gör allt för att underlätta i Sandras vardag. Det märks ju på Sandra med, att alla runt henne tar hänsyn och förstår hennes problematik. Jag är så glad att vi har så mycket kloka och gulliga människor runt Sandra. Det är därför så mycket faktiskt fungerar och det är därför Sandra oftast mår så bra :)

Jag läste om inställningen på ett boende, om oförståelsen, och oviljan att göra det jobbet det krävs för att tydliggöra och anpassa. Men jag lovar att det jobbet är värt allt! Både för personalen, men inte minst för personen själv, förstås, som faktiskt har rätt att må bra!

Men, det jag menar är att det kan tyckas jobbigt att ha så mycket scheman och rutiner hela tiden, men alternativet är mycket jobbigare, för utan det funkar inget!

Hade vi inte förberett Sandra på förändringen i taxin och hade vi inte samarbetat så alla gör lika, så hade Sandra blivit orolig och hela morgnarna hade blivit uppochner. Troligtvis med utbrott och ingen frukost, för det är så hon reagerar om hon blir orolig och inte vet hur något kommer att bli.

Det är därför hon har en och samma taxichaufför, samma bil varje gång (annars ringer chauffören och meddelar och vi sätter rätt bil på schemat) sitter på samma plats, tar av jackan precis när taxin kommer, har ryggsäcken på samma ställe, ett gosedjur i knäet… Chauffören vet hur hon ska göra och i vilken ordning, och alltihop gör Sandra trygg och lugn.

Och så är det med allt…


Sandra 3,5 år, ungefär.

Må så gott! Klockan åtta är vi lediga :)

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vad jättebra att chauffören ringde direkt och så att ni fick reda ut problemet genast. Fasta rutiner är bra och det gäller alla.
Ha nu en riktigt mysig långledighet och sköt om er !!! Kram Annika

Photo by Maria sa...

Att alla sammarbeta är viktigt och inte minst när det gäller personer som behöver fasta rutiner, men vet att det inte alltid funkar så.. Ni har "hittat" rätt personer runt Sandra och det är ju kanon :-)

Ha nu en bra fredag och njut av ledigheten...

Kram Mia

Mia sa...

Ja det funkar ju inte utan samarbete. Och jag förstår att det blir en stor grej för Sandra , tom Viggo blir väldigt stressad när vi förändrar något i hans rutiner. Och om vi ska på en utflykt eller nåt måste vi gå igenom noga i förväg vad som händer och hur dags vi kommer äta osv.
Vilken tur att chauffören ringde och inte bara fick för sig att flytta henne i taxin.
Vad skulle hända om det var en ny taxi chaufför en dag??
Kramar till er, vi har sol!!!

Rosie sa...

Vilka fina människor det finns runt er. Antar att det har tagit tid att komma så här långt. Ha en skön ledighet!!!

Bloggande 4barnsmamma sa...

En riktig liten sötnos din Sandra! Sen gillar jag hennes namn oxå:)!
Hoppas ni har en bra fredag!
Kram♥!

snorkfröken sa...

Jag måste säga att jag är imponerad av hur bra allt är ordnat runt Sandra- tack vare er som föräldrar och alla andra förstående människor.
Bara en sån sak som att ni förstod på en gång varför Sandra var orolig och kunde göra nåt åt det. Fantastiskt teamwork av er alla.