måndag 14 december 2009

Är det inte det ena så är det det andra

Det var minsann inte lätt att glömma ryggen, bara sådär… I torsdags kunde jag inte ta vägen nånstans. Kunde väl ligga lite, så länge jag låg still. Så jag fick en akuttid hos läkaren. I vanliga fall tar det max 5 min. att gå dit. För mig tog det närmare en halvtimma, med stavarna som några slags kryckor, eller nåt. Såg säkert lustigt ut, men det bjuder jag på. Glad att Göran var hemma så jag fick hjälp att få på mig ett par brallor innan jag gick! Han erbjöd mig skjuts, men jag kunde lixom inte sitta.

Till läkaren sa jag att jag absolut inte kunde vara sjukskriven, så jag ville ha vilken stark knarktablett som helst, så jag kunde sköta mitt jobb! Även om han förstod mig så hade jag att välja på sängläge ett par dar hemma eller på sjukhus! Det var ord och inga visor! Sjukhus valde jag ju genast bort, förstås.

Sen fick jag en massa piller som Göran gick och hämtade åt mig. På apoteket blev dom förskräckta och ringde upp farbror doktorn för att fråga om han menade allvar… 4 olika sorter med 100 tabletter i varje ask och tre av sorterna fick man absolut inte blanda! Det stod ju inte på askarna och jag hade nog trott att jag skulle ta en av varje… Det var ju tur att jag inte gjorde det!

Den jag skulle börja med sov man gott på! Så jag somnade och sov i stort sett till lördag morgon, så när som några stunder bara. Sen blev biverkningarna för jobbiga då jag mådde jätteilla, så efter det blev det Alvedon. Kan ju känna att jag gärna hade sparat pengarna på de två sorter jag inte kommer använda. Medicin för nästan 400:- känns lite onödigt just nu, faktiskt.

Nåja, nu hoppas jag att jag kan lämna ämnet ”min rygg” för jag vill inte att min blogg ska handla om såna trista saker. Jag riskerar väl att förlora mina kära läsare snart… Nu kan jag iaf sitta korta stunder, så jag skriver väl lite i taget, helt enkelt :)

I torsdags skulle vi ju på Julmys på assistansbolaget, men jag hamnade ju hos läkaren istället. Göran och Sandra fick åka själva och huvudsaken var ju att Sandra kom dit, eftersom det var för hennes skull. Mysigt hade dom och nöjd var Sandra!


När hon kom hem skyndade hon sig in till mig med två julklappar hon hade fått. Hoppade upp i sängen och öppnade dom, strålande glad :) Det var ett presentkort på 300:- till H&M:s och ett pussel som hon genast ville lägga med hjälp av Göran.

Göran ja… Han har jobbat! Tagit hand om Sandra och allt vad det innebär, lagat mat, servat mig (kommit med fin frukostbricka, mat, medicin å bara hört hur det är då och då) katterna, städning, handling… Ja, jag har ju inte kunnat hjälpa till med nånting! Vad hade man gjort om man varit själv???

På lördagen började jag vakna ur dvalan och mådde hyfsat i ryggen. Så pass att jag kunde stå och gå igen. Då blev Sandra sjuk! Ja, hon blir ju lätt det och särskilt i december. Nu var det först utflykt i skolan på onsdagen, sen Julmys på torsdagen och på det en massa ändade rutiner hemma när jag låg i sängen och Göran fick ta över precis allt. Det blev för mycket förändringar för Sandra som redan innan var på gränsen till julstressad.


Tur ändå att jag fixade att stå, för Sandra gallskriker om det inte är jag som kommer med kräkbunken… Och tur att natten blev lugn sen, så vi fick sova, alla.

Sen var det ju söndag, och Lucia, men Sandra mådde fortfarande inte bra, så hon flyttade bara över till soffan igen, där hon tittade på film tills det var dags för lunch. Men då blev hon ledsen och sa att hon hade ont i magen och ville ha medicin. Det är stort! Jättestort! Jag vill inte gå in på det så mycket, men hon behöver medicin för att magen ska fungera. Och att hon kan säga att hon har ont, vart och varför är riktigt stort! Så jag var bara tvungen att berätta det :) Senare på kvällen hände nästa stora grej, Sandra sa att hon var törstig! Kanske låter det inte så märkvärdigt, men för oss är det stora framsteg!

Efter medicin och badrutiner var damen hungrig och kunde äta, och sen blev hon mycket piggare, och det kändes ju bra. Då orkade hon ju skola och korttids idag, vilket känns bra med tanke på ryggen. Det är ju väldigt lätt att man jobbar mer än ryggen klarar annars, när man liksom bor på jobbet…

Det blev ett långt inlägg idag, men å andra sidan ligger jag ju efter lite :) Hoppas jag har några läsare kvar!

Ha det så bra, allesamman!

10 kommentarer:

Maritha Q sa...

Ja herre jisses vad en människa ska klara av!
Trots att jag är diabetiker sen snart 40 år så känner jag mig helt frisk när jag läser det ni har varit med om. Skönt att det går över iallafall så ni blir pigga allihop. Bara inte Göran däckar nu då!
Så härligt att läsa sakerna som ni tycker är stort, vi som tar det för givet.

Hoppas din rygg håller kära vännen!

Kramar Maritha Q

Mamma Tanja sa...

Det var så trevligt att ha Sandra på besök hos oss. Synd att du missade det, men som de själv skrev var det ju för Sandras skull. Kändes lyckat. Trodde nog hon skulle kasta sig över paketerna redan här, men tusan sån karaktär hon har. Hoppas pusslet blev bra. Försökte leta efter större färgvariationer, men det var inte det lättaste. Nu håller vi tummarna för att ryggen inte blir dålig igen och att ni får en underbar jul...
Kram Tanja och Lotta på Amelia

Mona sa...

Så glad att Sandra växer hela tiden. GLÄDJS MED ER!!!! O tur att de kolla upp medicinen, för det är inte bra att blanda fel.
KRAM o hoppas ryggen snart blir som folk igen.

Honungspojkens mamma sa...

Aj, aj, onda ryggar och onda små magar låter inte så roligt... Hoppas att dundermedicinerna hjälper er båda!

Kram

Photo by Maria sa...

Åh vad härligt att läsa om framstegen hos Sandra om att tala om vart hon har ont och att hon vill ha medicin och så att hon är törstig..

Inte lika kul att höra att din rygg inte är okej ännu :-( Men hoppas att det värsta är över nu så det går åt rätt håll..

Kram till er alla tre..
Mia

Anonym sa...

Ja du har en riktig go gubbe som fixar det mesta.
Vet du att det finns en medicin som tar bort illamåendet av medicinerna.Även om Sandra är orolig och så för att hon är van att du gör det mesta så måste du ju tänka på dig själv å bli frisk. Jag fattar att inte är lätt. Sandra har gjort stora framsteg på det senaste året och det är ju underbart. Men så har hon ju en underbar mamma och pappa oxå. Massa kramar och krya på dig. Kram/ Liz

Britt-Marie sa...

Nämen stackare, hoppas du snart är bättre!! Kram Mamman

Sussi sa...

Skoj att se att du verlar må lite bättre!
Fina bilder på Sandra.
Ha det gott vännen min, nu måste jag sova men kommer säkert drömma om PLU nummer!
Sussi

Patricia sa...

Ja du Nina, du är som vanligt...vill inte vara till besvär... =)
Det är väl klart som korvspad att vi stannar kvar här även om du gnatar om din rygg...och så besvärlig som den har varit för dig den sista tiden så är det väl fullt normalt...så gnäll på du..det tål vi allt...i alla fall jag som vet hur det är att vara sjuk... =)

Sååå skönt att du är lite bättre...men vad var det för stolle till läkare som gav dig så dålig info om medicinerna...suck...hoppas du har nytta av tabletterna i alla fall.

Åh jag ryser när jag läser om att sandra berättar om magen o vill ha medicin...och är törstig...jag vet ju hur stort det är för er...så otroligt häftigt!!!...*ler med hela ansiktet*

Hoppas av hela mitt hjärta att du blir bra i ryggen snart, och att Sandra inte blir mer tröttsjuk så att ni är pigga och glada runt jul...även om livet rullar på ändå, men i alla fall... =)

Må så gott du kan!!!
Massa krya-på-kramar
Patricia

adali sa...

oj oj hoppas du klarar julen utan mycke ryggvärk
vilken tur att du har göran! kram ada