Tillgänglighet

Sandra sov gott hela natten till igår, men var inte särskilt pigg när hon vaknade. Lite febrig flyttade hon bara över till soffan där hon ville se film. Trött, skör och gnällig mest hela dan, men så är det ju när man är sjuk. Det är bara att gilla läget å räkna till hundra när tålamodet inte räcker. Och febern steg under dagen, så lilla damen orkade inte så mycket annat än att ligga i soffan tills det var dags att flytta över till sängen igen.

Jo, hon orkade förstås hålla oss föräldrar sysselsatta ;) Vill se film, stäng av film, vill lyssna på musik, vill ha varm choklad, spillde – vill ha rena kläder, vill bli omstoppad, vill ha macka, lakanet är knöligt, vill ha gosedjur, vill se film igen…

Både Göran och jag är lite halvkrassliga, men inte värre än att vi orkar få vardagen att funka. Och inte värre än att vi skulle orka fira nyår. Men Sandra orkar inte. Om det nu inte har skett nåt slags underverk inatt då, förstås. Som att febern är borta och aptiten tillbaks när hon vaknar… Fast det verkar inte vidare värst troligt.

Inatt har hon hostat mer igen och febern har legat runt 39. Det lutar åt att ställa in besök av släktingar på söndag och korttids på måndag. Men det kommer ju fler tillfällen :)

Jag läste i den lokala morrontidningen igår, att vår kommun ska vara tillgängligt för alla imorrn. Ja, från årsskiftet, stod det. Alltså vi pratar handikappanpassning. BRA! Verkligen jättebra! Så självklart att alla ska ha tillgång till allt som samhället erbjuder! Tillgång till ett liv!

Men det gäller fortfarande inte alla. Undrar om det någonsin kommer att gälla personer med autism? Egentligen skulle det också vara självklart! Personer med autism tillhör också samhället! Att anpassa för Sandra, och många med henne, skulle innebära vissa dagar med öppet för bara dom som inte klarar att vara med när alla andra är det, liksom…

Buss, bio, affärer, marknader, tivoli, restauranger, museum, parker, bibliotek, badhus, campingplatser, resor, sjukvård…
Utan en massa folk.
Ni fattar va?!! Det är enklare att skruva upp en ramp, lixom. (Och det vet vi ju hur "lätt" det har varit att anpassa samhället med ramper och sånt... Borde ju gjorts för länge sen!)

Egentligen är det så självklart. Egentligen har Sandra lika stor rätt till vårt samhälle som en rullstolsburen person. Eller som du och jag eller vemsomhelst.

Så nej! Samhället är INTE anpassat för alla!

Men jag tycker att det är toppen, och verkligen på tiden att det krävs ramper, hissar, handikapptoaletter och hörslingor… Och det är bra att åtminstone rörelsehindrade, hörsel- och synskadade får tillgång till vårt gemensamma samhälle! (Ja, det stod iaf så i tidningen, så då är det väl så!!(?)...)

Bara resten kvar nu då…

Gott Nytt År på er allesammans!