torsdag 1 maj 2014

Vila, vila

Vi gör inget annat än att turas om att ladda våra batterier i tur och ordning känns det som. Men nu är iallafall vi någorlunda utvilade och nu är det Sandras tur.


Det var en trött och arg tjej som kom hem igår. Jag tror vi hade varit för otydliga med att tala om att torsdagen var ledig dag så hon blev nog mest arg över att inte få åka till DV som vanligt. Vi hade det på schemat hemma, men glömt att bestämma tillsammans med alla inblandade hur och vad vi skulle säga till Sandra.

Hon hade nog inte tittat på torsdagens schema innan hon åkte till korttids i måndags. Miss av mig och utbrott som resultat. Det är ju inte så lätt det där när det ibland är rätt att förbereda och ibland rätt att inte förbereda. Men det lugnade sig när vi hade gått igenom schemat. Det blev genast gladare miner när hon insåg att det är utflykt med Jane imorgon. ”Behöver ta det lugnt, orka med gula dagen” konstaterade hon då, och blev nöjd J


Vi klarade dock av kvällsrutinerna med försiktighet, för trött var hon. Hon blir trött väldigt lätt nu när det har varit en orolig period sen i höstas. Det tar sin tid innan hon kommer in i sina rutiner igen och hon kallar fortfarande nya DV för vad gamla hette. Det blev ju lite onödigt rörigt för henne när vi var tvungna att byta verksamhet, men det ska väl ordna sig med tiden, det med.

Kvällen gick iallafall bra och damen somnade ovaggad i god tid innan fyrverkerierna började och hon vaknade inte ens av smällandet. Jag tror att hon har sovit hela natten, jag har inte hört ett knyst sen hon nattades igår.

Idag ville hon ut så det får vi väl försöka oss på om väder och ork tillåter. Göran har fyllt förrådet med såpbubblor nu så det ska väl räcka ett tag. Jag gissar att det är en lagom sysselsättning om hon ens orkar ut. Förresten snöar det just nu så vi får väl se om vi kanske tar och pusslar istället.


Jag önskar er en skön dag hursomhelst!

.

3 kommentarer:

Lena sa...

Godmorgon på er!
Hoppas att det blir en bra dag trots alla trötta.
Ja det har varit mycket för er en lång period. Inte konstigt att ni är trötta, det tar rid att komma i gängorna igen och hitta lagom och rätt.
Inte för jag har något emot snö egentligen, men nu känns det ju inget vidare efter all värme och sol.
Nåja, det blir väl varmt igen i år också.

Kramen hela dagen <3

Anonym sa...

Ja,det tar tid att få in nya rutiner det vet vi alla som har med autism att göra,precis som att man alltid kan missa saker,tur att det händer sällan!
Jag har kommit fram till att för Hanna är det allra bästa när vi kan skapa rutiner så att hon själv t ex gör iordning nästa dags/veckas schema.Det är bra för då blir det gjort (hon glömmer inte det hon en gång lärt sig),hon är delaktig och hon hinner bli beredd på vad som ska hända/vem som ska jobba.De dagar hon inte orkar gör man det tillsammans så hon ser vad man gör.
En del saker måste vi ändå lämna utanför,sånt som gör henne väldigt stressad (spelar ingen roll om det är roliga eller tråkiga saker).
Jag kom nyligen på att utveckla Hannas matschema,innan hade jag gjort ett veckoschema med bilder på måltiderna (med lösa bilder bredvid så det gick att byta/ändra). Kom att tänka att det kanske var för komplicerat för Hanna så jag la till ett "dags-matschema" för varje dag.Det blev omtyckt och veckoschemat sitter kvar som översikt bredvid.
Hon byter dag (sitter med magnet på kylen)när hon ätit sitt kvällsmål,hon sätter fast bilder (häftmassa) på det hon vill äta nästa dag (assistenten håller koll på att det hon önskar finns hemma).

Idén med "schemalagda föräldrar" är ju superb!
Eftersom det är väldigt viktigt för många (alla?) med NPF att veta vem de ska vara med/hålla sig till och det är svårt med flera personer samtidigt är det kanske bara vi vanliga som inte fattar att det även gäller familjen!?
Ha en bra dag!
Annette

Bellan sa...

Hoppas ni alla i familjen kommer ikapp er själva snart, men det måste naturligtvis ta den tid det behöver.

Tack för svaret i förra inlägget! Det går naturligtvis att utveckla efter individens behov. Jag tänker lite som t ex en bild på mamma och vad hon gör, eller en bild på pappa och vad han gör. Man kan t o m fota personen i den situationen så blir det ännu tydligare. Man får grubbla lite tills man kommer på det som passar.

Många saknarkramar <3
//Bellan