Sandra var
trött igår och Jane beredde vägen så kravlöst det gick. Trapporna är
fortfarande svåra och Sandra behöver hjälp för att våga gå. Det är som att hon
inte ser avstånden till trapp-stegen, för hon trevar liksom med fötterna. Väl
uppe, eller nere, känner hon efter fler steg trots att trappan är slut. Lika
med trösklar eller andra ojämnheter.
Nåja, det
är ju bara att hjälpa henne, och ta det lugnt. Hon blir iallafall inte arg över
att det är otäckt. Det blev hon inte ens då hon var riktigt dålig för två år
sen. Det måste ju kännas konstigt för henne när sinnena inte samarbetar, eller
vad det nu är som händer, men hon är glad ändå. Förutom det vanliga
trött-gnället som blir ibland, förstås. Vi hoppas att lite vila hjälper så det
går över och inte blir värre.
Gårdagen,
och veckan, avslutades med ett avstämningsmöte. Det där att ha ett litet möte
på fredagseftermiddagen, det är nog det bästa vi har bestämt hittills. Det
känns väldigt bra att bara stämma av lite, oavsett om vi har nåt att ta upp
eller inte. Hinner man inte prata nånting under veckans gång så känns det
viktigt med den träffen.
Jag fick
frågan på annat håll, om mitt förra temainlägg har försvunnit, eller plockats
bort från Neurobloggarna. Nejdå, jag har bara inte publicerat det där, eftersom
jag inte tyckte att det blev bra. Det finns dock bland mina tema-inlägg under
fliken ”Tema” här ovan.
Jag har ju
varit lite disträ, eller nåt, ett tag. Trött, troligtvis. Så jag har inte
riktigt fått till den känslan jag vill ha i mina inlägg. Jag har liksom bara
skrivit och det har känts lite ytligt, eller hur jag ska förklara. Det är
möjligt att det bara är jag själv som märker skillnaden, och det är ju bra isf,
men jag har inte fått till inläggen från hjärtat och det är nog mest därför jag
inte har lyckats få till några temainlägg på ett tag. Men nu har jag iaf
skrivit två inlägg och det senare publicerade jag åtminstone.
Så ska jag
förtydliga lite, angående det där med att ändra Sandras tider på kvällarna. Det
var inte så att vi tänkte ändra ”bara för att” utan det kändes lite läge för
det tidigare. Ja, för ett par år sen sådär, tror jag det var.
För att hon
har blivit äldre och vi tänkte att det var passande att vara uppe lite längre
på kvällarna. Vi pratar om ungefär en halvtimma, och hon kändes mogen för det
då, men vi hann inte så långt.
Istället
har hon varit väldigt trött en längre period så vi har fått tidigarelägga
nattningen. Så det var bara det jag menade. Inte att vi ska rumstera om så det
stökar till, bara för att ändra. Så kan vi aldrig jobba J
Vinnaren med sin hona (?) putsar fjädrarna efter fighten |
Jag önskar
er en fin helg. Vi ska ta det (om möjligt) ännu lugnare än vi brukar, och
hoppas att det hjälper så Sandra piggar på sig till på måndag.
.
3 kommentarer:
Vad läskigt det måste vara för Sandra att inte veta om trappan är slut! Tur att ni fått henne grundligt kollad annars hade det ju varit väldigt oroligt!
De där veckomötena känner vi också att de betyder så mycket. Vi har haft det i ca två månader nu. Ibland kommer vi fram till stora saker och vissa gånger blir det "bara" en avstämning, men även det är viktigt.
Ha en finfin lördag! Kramen <3
//Bellan
Konstigt det där med Sandra och trappor och trösklar. Speciellt eftersom det verkar komma ungefär samma tid på året.
Stumpan!
Hoppas att ni får en fin lördag <3
KRAM!
Måste vara obehagligt för Sandra med trapporna..Hoppas helgen blir någorlunda lugn för er.
Många kramar !!! Annika
Skicka en kommentar