lördag 10 maj 2014

Otydliga avstånd och viloläge

Sandra var trött igår och Jane beredde vägen så kravlöst det gick. Trapporna är fortfarande svåra och Sandra behöver hjälp för att våga gå. Det är som att hon inte ser avstånden till trapp-stegen, för hon trevar liksom med fötterna. Väl uppe, eller nere, känner hon efter fler steg trots att trappan är slut. Lika med trösklar eller andra ojämnheter.

Nåja, det är ju bara att hjälpa henne, och ta det lugnt. Hon blir iallafall inte arg över att det är otäckt. Det blev hon inte ens då hon var riktigt dålig för två år sen. Det måste ju kännas konstigt för henne när sinnena inte samarbetar, eller vad det nu är som händer, men hon är glad ändå. Förutom det vanliga trött-gnället som blir ibland, förstås. Vi hoppas att lite vila hjälper så det går över och inte blir värre.


Gårdagen, och veckan, avslutades med ett avstämningsmöte. Det där att ha ett litet möte på fredagseftermiddagen, det är nog det bästa vi har bestämt hittills. Det känns väldigt bra att bara stämma av lite, oavsett om vi har nåt att ta upp eller inte. Hinner man inte prata nånting under veckans gång så känns det viktigt med den träffen.


Jag fick frågan på annat håll, om mitt förra temainlägg har försvunnit, eller plockats bort från Neurobloggarna. Nejdå, jag har bara inte publicerat det där, eftersom jag inte tyckte att det blev bra. Det finns dock bland mina tema-inlägg under fliken ”Tema” här ovan.

Jag har ju varit lite disträ, eller nåt, ett tag. Trött, troligtvis. Så jag har inte riktigt fått till den känslan jag vill ha i mina inlägg. Jag har liksom bara skrivit och det har känts lite ytligt, eller hur jag ska förklara. Det är möjligt att det bara är jag själv som märker skillnaden, och det är ju bra isf, men jag har inte fått till inläggen från hjärtat och det är nog mest därför jag inte har lyckats få till några temainlägg på ett tag. Men nu har jag iaf skrivit två inlägg och det senare publicerade jag åtminstone.


Så ska jag förtydliga lite, angående det där med att ändra Sandras tider på kvällarna. Det var inte så att vi tänkte ändra ”bara för att” utan det kändes lite läge för det tidigare. Ja, för ett par år sen sådär, tror jag det var.

För att hon har blivit äldre och vi tänkte att det var passande att vara uppe lite längre på kvällarna. Vi pratar om ungefär en halvtimma, och hon kändes mogen för det då, men vi hann inte så långt.

Istället har hon varit väldigt trött en längre period så vi har fått tidigarelägga nattningen. Så det var bara det jag menade. Inte att vi ska rumstera om så det stökar till, bara för att ändra. Så kan vi aldrig jobba J

Vinnaren med sin hona (?) putsar fjädrarna efter fighten

Jag önskar er en fin helg. Vi ska ta det (om möjligt) ännu lugnare än vi brukar, och hoppas att det hjälper så Sandra piggar på sig till på måndag.

.

3 kommentarer:

Bellan sa...

Vad läskigt det måste vara för Sandra att inte veta om trappan är slut! Tur att ni fått henne grundligt kollad annars hade det ju varit väldigt oroligt!

De där veckomötena känner vi också att de betyder så mycket. Vi har haft det i ca två månader nu. Ibland kommer vi fram till stora saker och vissa gånger blir det "bara" en avstämning, men även det är viktigt.

Ha en finfin lördag! Kramen <3
//Bellan

Lena sa...

Konstigt det där med Sandra och trappor och trösklar. Speciellt eftersom det verkar komma ungefär samma tid på året.

Stumpan!

Hoppas att ni får en fin lördag <3
KRAM!

Annika N sa...

Måste vara obehagligt för Sandra med trapporna..Hoppas helgen blir någorlunda lugn för er.

Många kramar !!! Annika