Den här
veckan har Neurobloggarna ett återkommande tema om kommunikation. Vill ni läsa
mina inlägg i ämnet från förra omgången så finns dom samlade under fliken
”Tema” här ovan.
Sist skrev
jag mest om kommunikationen med Sandra, så nu tänkte jag försöka få ihop ett
inlägg om kommunikationen mellan oss runt henne. Det hör ju ihop med det
superviktiga samarbetet som måste fungera om det ska bli bra.
Vi har ett
väldigt bra samarbete runt Sandra och pratar alltid om händelser direkt, så det
hinner aldrig bli några problem. Stor eloge till alla inblandade som har en sån
öppen och bra kommunikation sinsemellan helatiden!
Dels har
vi en kontaktbok där vi skriver ner lite allmänt om hur dagen har varit och hur
Sandra mår. Där skriver vi också ner om det har hänt nåt som är viktigt för
andra att känna till, så vi kan bemöta rätt i olika situationer som uppstår.
Saker som Sandra kanske behöver veta, eller saker som oroar henne. Och, inte
minst, roliga händelser som sprider glädje.
Det är
extra viktigt att vi informerar om saker som Sandra kan behöva prata om, så man
får en uppfattning om vad som hänt och kan svara rätt när hon frågar. För Sandra
kan i regel inte återberätta hela förloppet, så det är ett jätteviktigt stöd
när man ska kommunicera med henne. Hon frågar ofta om det som har varit, och då
måste man ha en liten aning om man ska kunna hjälpa henne att berätta vidare.
Ja, det
var den viktiga kontaktboken det. Sen har vi mailkontakt och det är ju toppen!
Till lite mer akuta frågor och lösningar använder vi sms och ibland så klart
telefonen. Men det är oftast krångligare att prata, i synnerhet för den
personal som samtidigt har Sandra, så det är väl det kommunikationsmedlet som
används minst. Och när det är något som behöver pratas igenom mer så har vi förstås
möten.
Vi har
även ett avstämningsmöte på fredagar där vi går igenom hur veckan har varit,
och om det är nåt särskilt som hänt eller behöver planeras. Eftersom vi inte
hinner prata nånting när Sandra är med, så är det mötet jätteviktigt.
Sen har vi
en grupp på Facebook men den är inte så aktiv än. Meningen med den gruppen är
att alla assistenter ska kunna ha kontakt på ett smidigt sätt, och det blir väl
mer liv i den gruppen vartefter det anställs fler assistenter och blir ett
arbetslag runt Sandra på ett annat sätt än det är ännu.
Som ni ser
så har vi ganska mycket kontakt och det gör ju att det i stort sett aldrig blir
några problem av saker som uppstår. Vi löser det direkt, innan Sandra hinner drabbas. Sen kan man lägga mer fokus på positiv uppmuntran, som jag tycker är viktigare än nåt annat.
Det är
lätt att få en stämpel som ”den jobbiga morsan” men jag tror att jag har
sluppit det ganska bra. (Så bra det nu är möjligt att slippa den stämpeln när man faktiskt måste säga till, även när det gäller tillsynes små "bagateller" som kan vara enorma i Sandras värld)
Vi är alla medvetna om att kommunikationen måste
fungera ordentligt, och vi är också noga med att det är Sandra det handlar om.
Inget är personligt när det händer saker som Sandra reagerar på. Det är inte
personerna som gör fel! Man gör alltid sitt bästa utifrån det man vet just då
och blir det fel så lär vi oss av det. Jag kallar det utveckling.
Gå in på
Neurobloggarna och läs fler väldigt intressanta inlägg i temat om
kommunikation. Vill ni läsa mitt vanliga inlägg så scrollar ni vidare.
.
1 kommentar:
Ytterligare ett inlägg där vi har det väldigt lika kring våra barn. Kontaktbok, sms, mail m m men ej telefon så mycket. Behoven är rätt lika återigen! :)
Att ha en fb-grupp är ju en bra idé förstås, det har jag inte tänkt på. Men det hänger ju på att alla inblandade är på fb.
Kramar och önskar en bra kväll <3
//Bellan
Skicka en kommentar