När en
lärare tar ledigt från sitt jobb för att kunna hälsa på hos Sandra, så kan jag
bara bli tacksam och glad. Tacksam över att det finns så fina människor som
bara tycker om Sandra och vill träffa henne. Det betyder så mycket.
Det var en väldigt nöjd tjej som kom hem från korttids igår. Hon berättade att ”en lärare
från skolan” hade hälsat på och hon hade ett paket i handen som hon ville att
jag skulle skicka till henne.
Lite avis
blir ju en mamma på ett sånt fint paket J Vad roligt att hon har fixat själv.
Eller nja… själv var väl att ta i, men på korttids, utan att den här morsan har
varit med och styrt upp nåt, menar jag. Så en är ju lite nyfiken på innehållet…
Som ni förstår
är avundsjukan inte så allvarlig. Jag blir mest så himla glad när Sandra
har ett ”eget” liv utan oss föräldrar. Lite svårt att förklara det där, men det
är ju det hållet vi jobbar åt hela tiden, och det betyder inte att jag inte
vill vara med. Jag vill bara att det ska funka utan oss också. Så då blir man
lite glad över den ”självständigheten” när det är andra som hjälper istället
för vi, om ni förstår.
Dagarna på
korttids hade varit bra, med en piggare och gladare tjej än på ett bra tag. Det
höll i sig under kvällen, sånär som ett mindre utbrott som nog inte hade med
trötthet att göra. Det blev nån låsning och återigen är vi tacksamma att vi är
två som kan hjälpas åt. Låsningar är lättare att bryta om nån annan kommer in
och löser av en stund. Resten av kvällen flöt på utan problem.
Innan damen
kom hem igår så fixade jag ordning lite fler spellistor i Spotify åt henne, och
gjorde bilder som jag plastade in. Hon gillar att välja bland sina skivor, och
det går ju inte när det är spellistor man har. Hon måste se för att veta vad
hon har, liksom.
Jag löste
det med inplastade bilder, så hon kan välja vilken lista hon vill lyssna på.
Det behövs i husbilen, och säkert hemma med framöver, så det blir till att göra
dubbletter. Planen är väl att hon ska få ett eget Spotifykonto så småningom.
Det var
väl det om det för nu. Idag har vi inga större planer, vi får väl se om dom
isande vindarna lockar ut nån, eller om vi hellre stannar inne och pusslar.
Sandra längtar mest till ”gula dagen” (fredag) då det är utflykt hem till Jane.
Ha en
kanoners dag!
.
2 kommentarer:
Vilken bra idé med korten! Det där med självständighet och känslan för oss föräldrar när barna (ungdomar)klarar saker utan att vi är med känner jag igen skarpt. Det är en sån skön känsla.
Kram på er hälsningar Marielle
Ett tips till de där korten kan kanske vara att sätta dem på en nyckelring eller liknande. Gör ett hål i hörnet, trä upp i rätt ordning på en metallring, så kan hon fortfarande "bläddra" bland korten, men de sitter kvar och kommer inte bort. Jag tycker om att läsa din blogg, får så många tankar om arbetet med mina elever. /Susanne
Skicka en kommentar