Herrejösses
så skönt det var med en ledig dag igår. Nu förtar jag mig ju inte precis, det
är mest Göran som jobbar eftersom det är enklare för honom som kan använda två
händer. Men Sandra har varit hemma ganska mycket dom senaste två veckorna så
det var riktigt skönt med lite egen tid och avkoppling, faktiskt. Bara att
”kunna” om man vill är en fantastisk känsla som man inte precis är bortskämd
med.
Göran
dammsög och jag hann njuta av solen, bara en sån sak. Nu längtar vi verkligen
efter nästa korttidsledighet för man kopplar av lättare när man inte har nån
tid att passa. Vi har en hel del att hinna, men jag hoppas vi kan prioritera
att ”bara vara” lite.
Gårdagen
gick bra för Sandra och Jane även om Sandra är väldigt trött och skör. Det
känns bra att Jane har lärt sig läsa av dom där små signalerna så bra, så hon
vet ganska väl vilken nivå som är lagom för Sandras ork. Sen tar ju orken slut ändå ibland, hur mycket vi än anpassar.
Skörheten
fortsatte hemma, men det slog inte över utan funkade bra utan större låsningar
och utbrott. Natten var lugn så det ska nog gå bra att fortsätta veckan som
planerat.
Annette
undrar hur vi har tänkt göra när Sandra flyttar och om vi ska fortsätta jobba
som assistenter då.
Hur det
kommer bli får tiden, och Sandra avgöra. Vi vet aldrig i förväg hur nya händelser
ska gå och hur lång tid saker kommer ta, så vi har en massa planer och
reservplaner i huvudet och sen får vi se om vi har användning av dom när vi kommer
så långt.
Vi har
alltid jobbat efter Sandras behov, där hon är, och anpassat allt ”här och nu”
så gott vi har kunnat. Vi har varit noga med att läsa av och gå vidare vid rätt
tillfälle. Att gå på för
fort ger bakslag och att vänta för länge förvärrar och oroar i onödan. Så det
gäller att väga vågskålen rätt, och vad som är lagom ser man längs vägen.
Men våra
planer just nu då, så långt vi kan gissa och anta. Vi vill först och främst att
hon ska landa i dom nyheter hon har runt sig just nu, efter det att skolan
slutade och innan det blev ordning på hennes Dagliga Verksamhet. Nu är DV i
ordning och vi har planer på att eventuellt ta in ännu en assistent.
Sen måste även
det landa och Sandra komma ifatt sig igen, så hon orkar med nya stora förändringar.
Ja, och vi med, för vi blir ju så klart också trötta när det inte flyter på i
lugnt ”funkar-tempo”
Efter det
kan vi börja lite mer aktivt med hemifrånflytten. Det är iallafall så vi har
tänkt, och vi hoppas väl att det kanske kan bli om nåt år, eller så. Eller, det
kan nog snarare bli tidigast om nåt år, men det är, som sagt, omöjligt att sia
om tiden.
Vi vet
inte med säkerhet vilken boendeform det kommer bli än, men hon skulle inte orka
bo i en gruppbostad, så det lutar åt nån slags anpassad lägenhet med egna
assistenter. Vi hoppas så att vi hittar ett hyresradhus, det hade nog passat
henne perfekt.
Sen är vår
plan att hon ska slussas över till eget boende lite i taget. För det
kommer ännu en stor förändring ”på köpet” när hon ska flytta. Då försvinner nämligen korttids i samma veva. Hur det ska lösas, och om hon kan/får ha sin DV kvar där
då, det har jag ingen aning om i dagsläget. Vi har inte ens hunnit tänka på vilket
som skulle vara bästa lösningen utifrån Sandras behov.
Tanken vi
har just nu (men som vi förstås ändrar efter behoven längs vägen sen) är att
hon ska vara i sin bostad, med externa assistenter, istället för på
korttids. Alltså måndag-onsdag till att börja med. Eller, som alternativ kanske
bara en natt i taget först, sånt vet vi inte innan.
När hon
började på DV så var planen ungefär så. En dag i veckan först, sen utöka med en dag i taget vartefter Sandra var mogen för det. Men vi märkte att hon behövde börja heltid direkt, efter några veckor med en dag i veckan. Så då blev det så istället.
Man får se på Sandras reaktion hur man ska gå vidare, helt enkelt.
Eftersom
hon inte förstår ”att flytta hemifrån” och konsekvenserna av det, eller kan
tala om hur hon vill ha det, så kommer vi inte att säga att hon ska flytta på
det viset, utan det kommer ”bara bli så” lite i taget. Tror vi just nu iallafall.
Vi kommer
att finnas som assistenter så länge det behövs. Målet är förstås att andra ska
ta över helt, men vi kommer ju att finnas kvar vid behov så länge vi kan. Vi
måste försöka göra Sandra oberoende av oss innan vi inte orkar längre, det är
vårt mål. Alltså att vi bara kan vara föräldrar och inte behövs som assistenter
mer.
Ja, det
blev ett långt svar… Jag behöver nog bearbeta det en hel del, och ett sätt
är att skriva om det. Men det ska säkert bli bra när vi kommer så långt. Jag
både längtar och inte längtar. Det kommer ju bli jättejobbigt en period,
men så länge det blir bra för Sandra så kommer jag gilla läget. Fast jag kanske
bryter ihop lite när hon ska flytta, min ”lilla” unge, vem vet.
Ha en fin
dag!
.
2 kommentarer:
Det är inte lätt det där att veta vad som funkar och blir bäst. Det är ju bäst om man slipper hålla på att ändra om en massa efter vägen också.
Det är ju bra att ni kan skola in en assistent i taget och och att det inte är bråttom så det går att göra saker i Sandras takt.
Det där med boendeform kan inte vara lätt, men om ni hittar ett radhus är det ni som köper det åt henne då, eller hur funkar det?
Det kanske du inte har tänkt på än..förstår att det är mycket att bearbeta i samband med detta.
Kram på dig <3
Nog måste Sandra få ha kvar sin dagverksamhet,den hör ju inte till korttids egentligen!
Låter bra (och nödvändigt) att ni skolar in en ny assistent.
Det man får tänka på är att det behövs rätt många assistenter (inklusive inskolade vikarier)för den som har dygnet-runt-assistans.
Jag vet nu att det var mycket lättare med inskolningen medan Hanna bodde hemma eftersom jag fanns i bakgrunden,nu finns jag inte där så efter introduktionen måste de klara sig själva (de kan ringa mig vid behov).
Om det är jour under natten finns begränsningar i hur mycket man får jobba jour.Skillnad jämfört med de som lever "i hushållsgemenskap" som är undantagna från ATL i viss mån (de kan alltså jobba mer än lagen egentligen tillåter).
Ja,det var några tankar från mig igen men så är det ju en massa att tänka på när det gäller de våra.
Ha en bra dag!
Annette
Skicka en kommentar