onsdag 21 maj 2014

Avlastning och schemakoll

Gårdagen gick bra, efter omständigheterna. Jag känner ganska ordentligt i axeln nu, och Göran jobbar för två, men idag ska Sandra iväg en stund så då får han vila lite. Från assisterandet iallafall, det finns ju andra måsten han måste hinna, och det är inte jättemycket jag kan hjälpa till med.


Det hade underlättat om vi hade haft nån vikarie som kunde ta över lite, eller för den delen nån intresserad släkting som brydde sig… Men vi är ju vana att pussla ihop det och sköta oss själva, så håller sig bara Göran på benen så ska det väl gå bra. Vi får ju ändå vara glada att Sandra hann börja må bättre så hon orkar iväg lite igen.

Att ha en vikarie hemma under kvällstid är inte så bara det heller, förresten. Dom gånger Jane har jobbat här hemma med Sandra på dagarna så har det gått rätt bra, men det märks att det är nytt för henne att ha andra än mamma och pappa hemma. Hon blir liksom lite uppe i varv och än så länge kan vi inte släppa över allt, även om Jane klarar att ta över. Det är alltså Sandra som inte riktigt fixar det än, men vi har iallafall börjat träna så smått.

Igår mailade jag till korttids och frågade om dom möjligen får nån lucka till Sandra under den här perioden, mest för att Göran ska få lite avlastning. Men det är inget vi räknar med, för dom har ju bokningarna klara redan. Det är väl om det är nån gäst som avbokar sina dygn som Sandra kanske kan få komma dit extra. Dom skulle iallafall titta över det idag, så vi håller tummarna.


Bellan skrev, i en kommentar, om att vi måste förbereda våra barn så olika. Turbo behöver tid på sig i flera dagar om det byts i schemat, medan Sandra är tvärtom. Hade vi t.ex. sagt till Sandra redan på morgonen i måndags, att det var Göran som skulle möta henne på eftermiddagen, så hade hela dagen blivit orolig med risk för att hon t.o.m. skulle däckat som igår.

Det är inte själva förändringen i sig som oroar henne, utan hon tycker att det är så roligt med lite nyheter då och då att hon liksom blir ”överglad”. Så att Göran möter istället för mig, som nästan alltid gör det annars, tycker hon är spännande och kul. Då längtar hon hela dagen, och eftersom hon inte förstår tiden så blir det en oro i henne och tillslut övergår förväntningarna i bara gnäll, låsningar och utbrott.

Får hon istället reda på såna förändringar in i det sista, så hinner det glada inte övergå i oro och stress. Hon blir alltid glad när vi säger att vi ska göra nåt helt plötsligt, vilket kanske är lite ovanligt när det gäller autism. Man har iallafall alltid hört motsatsen, att personer med autism behöver förberedas väldigt noga på allt.


Däremot fixar inte Sandra om vi stökar till det för ofta, och ändrar i schemat om vi inte måste. Hennes fasta rutiner är jätteviktiga om hon ska känna sig trygg. Och om vi ändrar personer på schemat är det viktigt att Sandra får vara med och byta, för annars blir det oro. Det som står på schemat måste följas, men går alltså att ändra tillsammans med Sandra in i det sista.

Det underlättar ju väldigt i vardagen att hon fixar sånt, för vardagen följer ju inte vårt schema alla gånger. Men det är också därför som vi försöker att hålla oss till schemat i den mån det går. Hon klarar förändringarna för att vårt mål är att dom aldrig ska hända, om ni förstår hur jag menar.

Det har hänt att nån har fått för sig att träna på förändringarna med Sandra, och låta bli att följa schemat med flit, för att hon ska vänja sig och klara av det… Men den arbetsmetoden tror jag nog inte är bra för nån med autism, faktiskt. Lite tvärtemot vettig pedagogik, kan jag tycka. Sandra måste alltid kunna lita på sitt schema, det är hela hennes trygghet i tillvaron, liksom.

Jaha, det svaret svävade iväg en aning. Den ena leder till det andra och fingrarna går av sig själv ibland. Men nu har jag inget mer att komma med så nu önskar jag er en fin dag!



.

3 kommentarer:

Lena sa...

Hoppas axeln läker snabbt, för det ställer såklart till det för er. Tänkte på det där med att ändra, Trollungen här går ju ibland att göra spontana saker och även funkar det ju om vi försover oss för honom att skynda sig, vilket aldrig fungerar annars. Tänker om det kan vara att de inte hinner bli oroade eller tänka efter en massa som gör att det går, för som du säger så brukar det ju inte göra det.

Kanske det beror på adhd:n? Nu har ju inte Sandra det vad ni vet, men vi har ju pratat om det du och jag förut.

Kram på dig och hoppas att Sandra är pigg och att ni kan få lite extra tid på korttids.

Annelie L sa...

Hoppas, hoppas det går att fixa lite tid och plats för Sandra på fritids så Göran har chans att vila lite. Skönt att din axel läker fint och att du känner dig rätt bra.
Vilka underbara bilder på Sune,jag gillar honom verkligen och blir glad av att se honom.
Kram till er alla.

Anonym sa...

Det är en evig och svår balansgång det med när man ska berätta om ändringar som här mest handlar om personalbyten när folk blir sjuka eller så.
Hanna har heller inget tidsbegrepp men nu har hon börjat ha koll på en vecka (tror jag iaf) så hon vill alltid veta vem som kommer nästa må/ti/on osv.
Nya assistenter är sällan populära förrän det gått några månader,jobbigast är det när nya ska jobba på natten.
Om det händer att någon blir sjuk och innan man vet vem som kan jobba då är det bättre att sätta upp en "mindre populär" assistent och byta till en "bättre" än tvärtom,för ändringen i sig är det svåra och det går (såklart) lättare att byta ut "sämre" mot "bättre" än tvärtom (eller så väntar man med att byta tills man vet).
Viss stress kommer nog tyvärr alltid finnas iom att saker händer men vi jobbar ständigt med att minimera stress så långt det bara går.
Vissa saker går bra att säga direkt innan man ska göra dem men inte alla eftersom hon är så noga med att göra schemat (även matschemat) för nästa må/ti/on osv så fort dagen tar slut (ibland innan).
Det har hänt på sistone att hon bytt till "nästa vecka" och gömt det sista på dagens schema när hon (antar jag) vill att det ska bli nästa dag så hon slipper den nya assistenten och en "bättre" kommer.
Som tur är för Hanna har hon många som jobbat länge men timvikarier måste också finnas som backup.
Har ni eller du funderat på om ni ska fortsätta jobba som assistenter när Sandra flyttat?Kan tänka mig att det är olika där beroende på hur man får till inskolningen med mera.
Ha det gott!
Annette