Tema – Kommunikation – Sammarbete

Den här veckan har Neurobloggarna ett återkommande tema om kommunikation. Vill ni läsa mina inlägg i ämnet från förra omgången så finns dom samlade under fliken ”Tema” här ovan.

Sist skrev jag mest om kommunikationen med Sandra, så nu tänkte jag försöka få ihop ett inlägg om kommunikationen mellan oss runt henne. Det hör ju ihop med det superviktiga samarbetet som måste fungera om det ska bli bra.

Vi har ett väldigt bra samarbete runt Sandra och pratar alltid om händelser direkt, så det hinner aldrig bli några problem. Stor eloge till alla inblandade som har en sån öppen och bra kommunikation sinsemellan helatiden!

Dels har vi en kontaktbok där vi skriver ner lite allmänt om hur dagen har varit och hur Sandra mår. Där skriver vi också ner om det har hänt nåt som är viktigt för andra att känna till, så vi kan bemöta rätt i olika situationer som uppstår. Saker som Sandra kanske behöver veta, eller saker som oroar henne. Och, inte minst, roliga händelser som sprider glädje.

Det är extra viktigt att vi informerar om saker som Sandra kan behöva prata om, så man får en uppfattning om vad som hänt och kan svara rätt när hon frågar. För Sandra kan i regel inte återberätta hela förloppet, så det är ett jätteviktigt stöd när man ska kommunicera med henne. Hon frågar ofta om det som har varit, och då måste man ha en liten aning om man ska kunna hjälpa henne att berätta vidare.

Ja, det var den viktiga kontaktboken det. Sen har vi mailkontakt och det är ju toppen! Till lite mer akuta frågor och lösningar använder vi sms och ibland så klart telefonen. Men det är oftast krångligare att prata, i synnerhet för den personal som samtidigt har Sandra, så det är väl det kommunikationsmedlet som används minst. Och när det är något som behöver pratas igenom mer så har vi förstås möten.

Vi har även ett avstämningsmöte på fredagar där vi går igenom hur veckan har varit, och om det är nåt särskilt som hänt eller behöver planeras. Eftersom vi inte hinner prata nånting när Sandra är med, så är det mötet jätteviktigt.

Sen har vi en grupp på Facebook men den är inte så aktiv än. Meningen med den gruppen är att alla assistenter ska kunna ha kontakt på ett smidigt sätt, och det blir väl mer liv i den gruppen vartefter det anställs fler assistenter och blir ett arbetslag runt Sandra på ett annat sätt än det är ännu.

Som ni ser så har vi ganska mycket kontakt och det gör ju att det i stort sett aldrig blir några problem av saker som uppstår. Vi löser det direkt, innan Sandra hinner drabbas. Sen kan man lägga mer fokus på positiv uppmuntran, som jag tycker är viktigare än nåt annat.

Det är lätt att få en stämpel som ”den jobbiga morsan” men jag tror att jag har sluppit det ganska bra. (Så bra det nu är möjligt att slippa den stämpeln när man faktiskt måste säga till, även när det gäller tillsynes små "bagateller" som kan vara enorma i Sandras värld)

Vi är alla medvetna om att kommunikationen måste fungera ordentligt, och vi är också noga med att det är Sandra det handlar om. Inget är personligt när det händer saker som Sandra reagerar på. Det är inte personerna som gör fel! Man gör alltid sitt bästa utifrån det man vet just då och blir det fel så lär vi oss av det. Jag kallar det utveckling.

Gå in på Neurobloggarna och läs fler väldigt intressanta inlägg i temat om kommunikation. Vill ni läsa mitt vanliga inlägg så scrollar ni vidare.

.