Ompysslande nödlögner

Gårdagen gick bra på alla sätt och vis. Sandra märkte inget annorlunda utan kom iväg som vanligt på morgonen. Strax innan det var dags för henne att åka hem så berättade Jane den enda förändringen som Sandra behövde veta, att Göran skulle möta henne istället för jag.

Vi vet ju hur hon reagerar så vi var förberedda med svar på hennes frågor om vad jag gjorde. Hon tror att jag var på möte, och på frågan med vem, så var det inga hon känner. På frågan vad dom hette svarade jag bara att det var många där, jag vet inte vad dom hette. Ibland är det nödvändigt att ljuga och Sandra nöjde sig tillslut med svaren.

Hon var trött, efter en dag på DV, men kvällen gick bra och natten har varit lugn. Idag är Sandra ledig för att orka med veckan och hinna ifatt sig lite.

Min op gick jättebra och jag måste verkligen berömma svensk sjukvård som får så mycket klagomål. Att det blir fel ibland, och är långa väntetider beror nästan aldrig på personalen! Jag fattar inte hur dom orkar vara så positiva och tillmötesgående när dom sliter som dom gör. Men mig fick dom iallafall beröm av, och jag blev riktigt ordentligt ompysslad hela dagen.

Nu återstår fyra veckors sjukskrivning… Ja, vi har ju ingen vikarie som kan ta över så det går ju inte precis för sig, men Göran får ta över dom saker jag inte kan tills jag kan, helt enkelt. Det är ju mest huvudet som jobbar här, så dom flesta arbetsuppgifter ska väl även en enarmad bandit klara av ;)

Nåt annat hände ju inte igår så jag avslutar med att skicka ett stort tack till Johannes mamma och Annette för lite info angående mediciner. Jag vet jättelite, eftersom det inte har varit aktuellt för Sandra tidigare. Och Bellan, det börjar bli dags för lite telefonterror igen väl?! Vi får ringas vid snart J

Hare bäst!

.