Anpassning och avlastning

Det var en nöjd, men lite trött tjej som kom hem igår. Hon berättade glatt att hon och Jane ska laga makaronilåda som idag. Det är ”kök” på schemat på torsdagar och hittills har dom mest gjort chokladbollar eller fruktsallad, och sånt lite enklare. Sandras ork har inte räckt till så mycket mer avancerat. Men nu är hon piggare så jag håller tummarna för att det ska gå bra för dom. Makaronilåda är för övrigt en av Sandras favvo-rätter som hon aldrig får hemma, så bara det kan ju rädda en hel förmiddag J

På korttids har dom så, att den som har natten också är matansvarig, men den som har Sandra är befriad från alla andra uppgifter, eftersom det går åt en person på Sandra. Det är inget vi har begärt, utan den lösningen har dom gjort själva utefter behovet.

Det känns så bra att dom anpassar verksamheten så fint, Sandra har gått på korttids i 11 år och dom har alltid varit fantastiska på att både samarbeta och anpassa. Man blir rörd och tacksam, för det är ju tack vare personalen som det funkar med avlastningen för oss.

Jane är ju själv med Sandra en hel del, med korttidspersonalen som stöd när dom har möjlighet. Egentligen ska det nog finnas lite ”Daglig-verksamhet-resurser” eftersom det är det Sandra har på dagarna, men korttidspersonalen är jättefina och ställer upp ändå när dom kan. Dom har ju en korttids-verksamhet att ta hänsyn till också.

För övrigt så gick gårdagen väldigt bra, även om vi fortfarande måste tidigarelägga alla krav och rutiner så vi hinner färdigt innan tröttheten slår till. Sandra var glad ända till sängen och natten har varit lugn.

Idag ska jag till frissan på helrenovering medan Sandra är på DV, och Göran ska jobba på annat håll undertiden. Så mycket mer kommer vi inte att hinna förutom det vanliga som görs varje dag.

Jag önskar er en fin dag!

.