Igår var
iaf jag lite piggare igen, efter att ha sovit en hel natt. Sandras oro har lagt
sig ganska mycket och hon känns stabilare och gladare. Jag tror det värsta är
över nu och hon vet vad som gäller och hur dagarna kommer se ut.
Saknaden
kommer säkert fortsätta lite till och från, men det är ju som det är. Jag
tycker ändå att det känns bra eftersom hon verkar förstå att skolan är slut så hon kan sörja det.
Morgonen
gick bra och hon kom iväg som hon skulle. Det hade gått mycket bättre under dagen också,
men lite tröttare än vanligt av alla nyheter blir hon förstås. Eller, ganska
mycket tröttare, vilket märktes ju längre dagen led mot sitt slut. Det var nog bra med
skippat korttids så här första veckan på det nya livet.
När Sandra
kom hem var hon, som sagt, jättetrött, så vi skalade bort och kortade ner
kvällsrutinerna så mycket vi kunde, och nattningen gick bra, trots allt. Hon
somnade ganska fort och har sovit bra inatt. Lite vaken brukar hon alltid vara,
men jag hörde henne inte i ”änglavakten” så antingen var hon väldigt tyst när
hon vaknade, eller så sov hon.
Vi har
kommit överens med Jane om att vi kortar ner dagarna lite på DV resten av
veckan, för att undvika att Sandra blir så trött att hon däckar helt. Det är ju
bättre att orka lite än inte alls.
Idag ska
frysen fyllas på med lite matlådor som alltid är bra att ha till hands,
eftersom det är svårt att hinna laga mat ibland. Man vet aldrig vad som händer
och förberedda är vi alltid. Ja, nästan iaf.
Och så
tack för alla kommentarer, dom gör mig glad J
Må så
gott!
.
1 kommentar:
Läser ifatt lite inne hos dig. Skönt att övergången verkar att ha gått bra och att det fortfarande anpassas så bra för Sandra.
Megakramen fina du!
Skicka en kommentar