lördag 9 november 2013

Känslosamt

Neurobloggarna har haft tema om fördomar, och jag hade gärna skrivit en del om det. Men tiden har tyvärr inte räckt. Jag hade faktiskt ett inlägg på G, men jag får skippa det helt enkelt. Jag hinner inte få till det som jag vill. Gå gärna in och läs andas bidrag och hjälp oss sprida sidan, och därmed öka förståelsen om npf. Temat för vecka 46 är – Uppfostran.


Nåja. Här blev det lite känslor igår, både från det ena och det andra hållet. Lite vemod och ledsamhet, och en del tacksamhet och lyckotårar. Ja, avsked är känslosamma saker. För oss alla, på olika vis.

Först fick jag ett meddelande från en vän som fick mig att börja gråta. Ja, av tacksamhet över fina vänner alltså. Vänner som har fullt upp med sitt, och ändå bryr sig om oss på riktigt. Jag undrar lite vad jag har gjort för att förtjäna det, för inte har jag haft tid och ork att vårda några vänskaper direkt…

Strax efter det ringde en annan vän som fyllde på med mer energi och ”må-bra-känsla” Sen ringde det på dörren och vilka stod där om inte världens bästa assistansbolag med en present till Sandra och kramar till oss.


Jag kan inte annat än känna tacksamhet, och när dom hade åkt satt jag här med tårarna rinnande igen. Att Sandra betyder något och får vara viktig under sina förutsättningar betyder så otroligt mycket.

När Sandra kom hem var det dags för ännu ett sorgligt avsked och vår fina chaufför var tagen hon med. Men, jag vet att du läser min blogg och kan följa hur det går för Sandra framöver, och du får så klart gärna hälsa på oss om saknaden blir för stor.

Sandra blev lite ledsen just när det var dags att säga hej då, men hon är samtidigt förväntansfull och längtar till måndag då hon ska bli hämtad av Jane för första gången. Nyheten lägger sig nog sen, och då tror jag saknaden kommer lite tydligare.

Blomma från Svensk Personlig Assistans
Chokladen från chauffören,
den har Sandra bestämt att vi ska mumsa på idag, eftersom det är lördag

Men visst är hon påverkad. Hon hade varit skör på DV igår, och det var väldigt nära till tårarna under eftermiddagen och kvällen. Många frågor om varför skolan är slut och varför det inte är taxi mer och varför hon blir ledsen.

Det kom ett ordentligt utbrott helt plötsligt och jag är ju inte säker, men jag såg iaf ingen annan orsak till det än att hon blev ledsen, och sen arg för att hon blev ledsen. ”Ta bort allt ledsen, jag tycker inte om ledsen” Det är nog inte så lätt att hantera känslor man inte riktigt förstår.

Lilla gumman ♥ Samtidigt är det ju bra att det ledsna kommer, för det tyder på att hon på nåt sätt förstår att hon saknar… och då är det nog lite lättare att bearbeta det.


Själv blev jag lite dämpad när Sandra hade kommit till ro för natten. Ja, det är väl inte så konstigt att mina egna känslor poppar upp när jag inte behöver fokusera på Sandras. Så klart att vi kommer sakna alla fina människor Sandra har haft runt sig dom här åren. Men fina människor har hon ju fortfarande runt sig, som tur är.

Jag passar på att tacka för kommentarer jag har fått, både här i bloggen och på fb, dom gör mig glad! Och med det önskar jag er en fin lördag!

.

3 kommentarer:

This is my life sa...

Jag tänker också att det är helt naturligt att känslorna kommer i gungning när våra barn somnat, en del i processen av att bearbeta dagen.

Ha en fin lördag du med vännen!
Kram!

Johannes mamma sa...

Du har haft så många bollar i luften ett bra tag nu för att det ska bli så bra som möjligt för Sandra. Inte konstigt att dina känslor kommer i gungning!
Ha en bra helg:-)

Bellan sa...

Förstår att ni har en omvälvande period i ert liv nu. Det vänds ett nytt blad i boken och det är klart att det sätter sina spår på er alla.

Tänker på er och hoppas ni har en bra helg trots alla känslostormar som säkert kommer och går.

Kramar om ♥
//Bellan