Idag
börjar kap 2 och igår var fortsatt skör. För både Sandra och mig, faktiskt. Det
är klart att det blir känslor även i mig, men igår var jag dessutom väldigt
trött efter en oros-natt, och då blir alla känslor ännu känsligare.
Men, livet
funkar ju i övrigt, så det är inget annat än sånt vi måste igenom och som får
ta sin tid. Det går ju över. Det ska bli lite skönt med korttids ett par dagar,
så jag kan ta mig tid till mina egna känslor lite.
Vi tog det
iaf så lugnt vi kunde igår. Minsta krav ledde till låsning och det innebar att
det låste sig mest hela tiden, förutom medan filmen Sandra såg var igång och
katalogerna påfyllda. Det blev mycket klippa och se film, för det var ungefär
vad damen klarade.
En liten
mys-stund i Sandras soffa med fotoalbum hann vi så länge lugnet höll i sig,
ganska precis tills vi hade bläddrat igenom en pärm. Efter maten tog Göran och
Sandra en biltur medan jag packade korttidsväskan.
Göran
berättade att Sandra nästan höll på att somna i bilen, och då är damen trött på
riktigt! Hon somnar nämligen inte i första taget. Vi gjorde vad vi kunde för att
tidigarelägga nattningsproceduren igår och hoppades att Sandra skulle sova
ikapp sig under natten.
Hon
somnade iaf tidigt, men det har varit ännu en orolig och ledsam natt, och ett par
tillfällen med stor saknad efter skolan, som ju ska vara på måndagar, enligt
Sandra. ”Jag längtar efter mina fröknar” och ”Imorgon är det skola” Det känns i
mammahjärtat.
Hur veckan
kommer gå får vi väl se, men enda sättet att komma över oron är ju att ta sig
igenom det som oroar. Därför kör vi på så länge det går, och håller tummarna
att det går så länge som möjligt.
Jag önskar
er en fin dag!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar