Den stora dagen

När Sandra kom hem igår var hon först ganska skör, men det brukar hon vara innan hon kommer till ro och landar.

Efter en stund var hon pigg och glad, och lite lagom stirrig inför avslutningen. Men ingen fara alls, faktiskt. Det var ju skönt, för det hade vi liksom räknat med, att hon skulle vara både trött, skör och stirrig, med tanke på förväntningarna hon har hunnit få.

Ja, det finns inte så mycket mer att tillägga. Avslutningarna brukar vara lite jobbiga för Sandra, men vi har, genom alla år, anpassat dom så vi iaf kunnat ha en liten avslutning.

En vanlig sommaravslutning

Nu blir det ju lite större än vanligt eftersom skolan är slut för gott. Ja, större blir ju inte själva fikastunden, den kommer väl se ut som den brukar, men vi ska ju säga hej då, och förväntningarna och oron är större. Vi får väl se hur det går, helt enkelt.

Ha det fint!

.