Efterlängtad ledighet

Sista skolveckan, eller sista dagarna, snarare. Tre skodagar närmare bestämt. Så när Sandra kommer hem från korttids på onsdag är det bara avslutningen kvar. Det känns både vemodigt och skönt på samma gång.

Skönt för att jag är så trött nu, det har varit så många pusselbitar att passa ihop och planeringar, tänkande, möten, och ännu mer planeringar och möten. Det ska bli skönt när allt är klart och bara rullar på.

Lite lagom med planeringar och möten längs vägen, förstås, och det har jag inget emot, men det ska bli otroligt skönt att veta vad som gäller och inte behöva ha en massa frågetecken hängande i luften.

Vemodigt, så klart, för att både skolan och chauffören har betytt väldigt mycket för oss genom åren. Och lite för att Sandra plötsligt är vuxen och att tiden går för fort.

Men att skolan tar slut och barnen blir vuxna hör ju till, så det är väl bara att hänga med i svängarna ;) Därför ser jag ändå fram emot det nya och tycker att det ska bli spännande. Bra kommer det att bli och Sandra kommer fortsätta att må bra med anpassningen hon har runt sig, och det är ju huvudsaken.

Helgen har varit lugn och vi har varit trötta allihop. Det var bara Görans förkylning som bröt ut och Sandra har än så länge klarat sig undan helt. Det är ju viktigast just nu, så det är vi glada för.

Idag har vi lite måsten att hinna, men sen blir det nog en hel del ”bara vara” också, oj vad jag behöver det nu. Ha det finemang!

.