Börjar vakna till liv

Ja, jag däckade här efter mötet. Jag fick migränkänningar redan på onsdagskvällen, men höll det på avstånd med tabletter. Igår morse hjälpte dom inte längre så jag har mest ägnat mig åt att sova och kräkas om vartannat, men idag har jag iaf mått bättre.

Det är ju lite dålig planering att bli sjuk samtidigt som Sandra, så Göran har fått jobba för två här, kan man säga. Han är såklart jättetrött han med.

Sandra är väl piggast, men gårdagen var en tuff dag för Göran då hon var för trött för att orka och för pigg för att sova. Då behöver man lite avlastning, men det var ju inte så mycket att göra åt det.

Idag har jag sovit tills det var dags för eftemiddagsrutiner och duschning. Sandra är piggare och Göran tröttare, men jag mår inte illa längre och kan ta över lite så Göran får vila.

Det var det om det. När kroppen säger ifrån har man bara att lyda. Jag är glad att tabletterna gjorde sitt så mötet blev av iaf, för det var lite akut och viktigt.

Det var ett bra möte och vi gjorde ett schema som Jane och Sandra kan följa efter Sandras ork. Och lite reservplaner att ta till nu innan Sandra känner sig tillräckligt trygg för att orka följa schemat.

Det är en svår balansgång det där, att göra lagom. Att se när Sandra behöver göra mer eller när hon behöver lugn och ro. Hon reagerar med gnäll och stress på båda så även om man känner henne väl kan det vara svårt att veta orsakerna alla gånger.

Men struktur, rutiner och schema är ju A och O tills tryggheten sitter, så det ska vi försöka hålla extra noga nu, både på DV och hemma ett tag framöver. Sandra gillar ju spontanitet till viss del, men då gäller det att grunden är stabil först.

Så på mötet gick vi, som sagt, igenom ett bra schema, och att dom rummen som Sandra behöver på sina schemalagda aktiviteter måste vara lediga för henne dom tiderna hon ska vara där. Oavsett om hon orkar eller inte, för rätt vad det är orkar hon.

Sen gick vi igenom lite andra detaljer om miljön, att Sandra inte ska krocka med övriga i onödan och så. Vi försökte även hitta ett sätt för Jane att få planeringstid. Det är omöjligt att hinna planera och förbereda dagen för Jane eftersom hon har Sandra med sig hela tiden, så det var en viktig bit att hitta lösningar på.

Senare ska vi ha ett uppföljningsmöte och se hur allt nytt fungerar och om nåt behöver justeras mer. Allt är ju nytt för oss alla så vi får prova oss fram.

Det var väl allt i det stora hela, och det känns bra så här långt. Jag avslutar med att svara på en fråga. Johannes mamma undrar hur vi har kunnat få en så bra anpassning i skolan, med eget rum.

Sandra gick i en träningsskola för elever med autism och begåvningnedsättning, så där anpassades verksamheten efter varje elevs behov. (Inte tvärtom som i många andra skolor, alltså) Nästan alla elever i den skolan hade eget rum och egen lärare. Så det var inget som vi lyckades få igenom, utan vi valde den skolan just därför, kan man säga.

Särskolan Sandra gick i innan vi bytte hade inte möjlighet att ge eleverna egna rum och inte heller rätt kunskap om autism för att förstå vikten av det…

Nu har familjen lite chipsmys här, i vanlig lördagsordning, så då passade jag på att få det här inlägget klart. Jag får väl be om ursäkt ifall det är lite felstavningar eller konstiga formuleringar nånstans, för jag är inte precis klar i knoppen än, kan man säga. Det känns som om jag har varit på jordens fest, eller nåt.

Må så gott!

.