fredag 15 april 2011

Nu så!

Ja, nu tror jag allt att vi börjar bli friska igen. Sandra var sig lik igår och jag mår bättre. Bara Göran kvar då, men han har ju pollenallergi också så det är väl inte bara förkylningen som spökar på honom. Hursomhelst, han jobbade igår och Sandra och jag roade oss med pussel hela förmiddagen.




Kravlöst och bra för Sandra som behövde ta det lite lugnt för att orka med resten av dagen. Det är när det blir krav som man märker hur det står till med orken, så det försöker vi undvika i den mån det går.


Men hela förmiddagen var lugn och stressfri och jag behövde inte ens laga mat, eftersom det fanns rester att göra slut på. Så jag hade tid att pussla jag med, och passade på att märka dom nyaste pusslen på en gång.

Pusselpyssel


Sen hade vi ju ändrat en del på schemat, för att hinna med toa- och badrutiner i lugn och ro nu när Sandra ändå var ledig från skolan. Efter badet fick hon post från finaste Patricia, stort tack till dig, vännen! Patricia har bloggen ”Patricia mitt i livet” om ni vill hälsa på där :)



Det var en fin top och lite kataloger och gissa en som blev glad!



Sen tog vi det lite lugnt tills det var dags för frissabesök, och som tur var hann Göran hem så vi kunde ta bilen, vilket minskar intryck och plötsliga ”överraskningar” på vägen dit och hem, då Sandra ju är skör ändå, både av att gå till frissan och att klockan var för mycket för att hon skulle ha nån vidare ork kvar.


På eftermiddagarna börjar damen nämligen bli trött så då brukar vi försöka varva ner. Därför var jag beredd på att frissabesöket skulle bli jobbigt för henne, men det gick hur bra som helst! Bättre än det har gjort nån gång förut, då vi alltid har haft tid mitt på dagen, för att underlätta för alla eftersom hon är piggast vid den tiden.


Vi är så glada över Ingvi, som kan ta Sandra på ett så bra sätt. Dessutom tar hon världens hänsyn och gör allt hon kan för att undvika att det blir rörigt när vi kommer. Hon bokar t.ex. inte in andra för tätt inpå Sandras tid, så vi slipper ”krocka” med folk, vilket gör att det faktiskt funkar väldigt bra, även när Sandra är trött.


HÄR är en länk till Ingvis blogg med, för den som vill :)

Ny frisyr, ny top och nya kataloger

Väl hemma igen blev det middag och sen var det bara kvällen kvar. Jag var lite trött, för även om det gick jättebra så måste jag ju vara förberedd, och alltid ligga steget före i tankarna, och det är nog det som tröttar mest. Men glad var jag att det gick bra, förstås.


Ibland, när vi gör sånt här, som liksom ”vanliga familjer” inte behöver lägga minsta energi på, så kan jag undra hur det skulle vara. Jag menar, med ett barn, eller en tonåring, som liksom är självgående. Det slår mig ibland och jag kommer liksom på att vårt liv är annorlunda. Det låter kanske konstigt, men när man lever mitt i det så blir det ju vardag och det kan kännas lite konstigt att föreställa sig nåt annat.


Jag tror att andra ”diagnosföräldrar” förstår vad jag menar, men ni andra tycker väl att Nina börjar svamla en massa ;) Känslan är iaf lite märklig och ibland brukar jag tänka hur det hade varit utan diagnoser. Visst, lite sorg finns säkert där, men det är inte så att det känns sorgligt att tänka på det. Jag vill ju inte byta bort mitt liv så klart, men jag kan sakna det ”vanliga livet” ibland, för det verkar så problemfritt på nåt sätt. Fast säkert har man ju andra bekymmer istället då :)


Idag ska iaf Sandra till skolan, men det är ingen ridning som det brukar på fredagar. Sandra är ju förstås nöjd ändå, med att det är skoldag, och det är jag med. Lite rast innan helgen känns skönt och nästa vecka ska det väl bli korttids igen, som vanligt, antar jag.


Ha en fin fredag, ni som kikar in hos mig!

♥ Kram ♥

11 kommentarer:

Photo by Maria sa...

Så duktig hon var igår och fin blev hon..

Ja du Nina, jag förstår hur du tänker där med det "vanliga livet" men som du säger kommer ju lite andra bekymmer så som oro över utekvällar, sprit, droger, bilkörning osv.. Just nu hemma har vi diskussion om pengar, hur mycket allt kostar.. Har en son som tycker att han är jättevuxen men vill inte förstå att allt kostar så som tex en bil med försäkring skatt och bensin..
Det slipper ju ni men förstår att det kanske ibland hade varit angenämare problem, och så försvinner ju detta förhoppningsvis på mina barn..
Jag är så impad av er och hur ni "jobbar" med Sandra.. Ni är så hima bra föräldrar åt henne och "han" där uppe valde verkligen rätt föräldrar till henne..

Ha nu en fin fredag...

Kram Mia

Unknown sa...

Sandra blev riktigt fin, och så duktig hon var.
Måste vara guld värt att ha en frissa som är så förstående!

Hoppas dagen idag blir lika lyckad.
Ha en skön fredag. Kramar om!

Anonym sa...

Hejsan svejsan!
Åh vilken fin dag det blev för Sandra med allt nytt och ganska pigg. Skönt att ha lite rester ibland och slippa laga mat.
Vilken bra frissa ni har som är så omtänksam.
Hoppas ni får en solig dag idag//Kramar om dig goa Nina!
Lena

Annelie sa...

Va roligt att det gick såå bra med friseringen och tjejen vart ju jättesöt. Härligt att ha en sån förstående frisör.

Vilka snälla läsare du har, som skickar en massa saker till Sandra.

Ha en underbart fin helg med förhoppningsvis massor av både sol & värmen.. // Varm kram <3

Annika N sa...

Vilken fin tröja :-) skönt med en mysig, lugn dag.
Ha en fin fredag !!! Kram Annika

Bellan sa...

Skönt att ni börjar pigga på er och komma ikapp med orken!

Dum fråga, kanske... men varför behöver du märka pusslen?

Vad fin Sandra blev både i håret och med nya topen på!

Jadu, "vanliga" familjer förstår nog inte hur det kan se ut i diagnosfamiljer och hur mycket det tar på krafterna att göra vanliga saker som att t ex gå till frissan... de vet inte hur bra de har det i de flesta fall!

Måste tacka för dina hejarop i skolfrågan hos oss! Det värmer och styrker ska du veta!

Kramar om er och önskar er en trevlig helg!
//Bellan

Mia sa...

Jag förstår vad du menar!!! Kämpa på gumman. Och Sandra blev superfin i topen:-)
Kramisar!

Anonym sa...

Jag har kommit in på den här sidan av "en slump" Och du skriver så bra hur det "kan vara". Och jag känner igen mig i mycket. Har själv en dotter på 14 år, med autism samt en psykisk utv.störning.

Åsa sa...

Tack för att du delar med dig av ditt liv! Jag har precis upptäckt "bloggvärlden" och har själv startat en för att skriva av mig lite.
Jag får kraft av att se hur andra klarar den speciella sitution det är att ha ett funktionshindrat barn.Ibland känner man sig så otroligt ensam om att ha det som man har det.

Maritha sa...

Jag vill ju lära mig om dessa funktionshinder och alla som skriver som du gör ju just det.....lär mig :-))
Som diabetiker kan jag ha lite förståelse för att man inte är vanlig, även om det har ändrats mycket för mig och inte går att jämföra så där!

Jag är glad att jag läst känna dig iallafall!

Kram Maritha

Åsa sa...

Vad mysigt ni verkar ha haft. Tack för att jag fick snylta lite på er minisemester. Känner mig faktiskt lite gladare och piggare när jag ser alla härliga bilder. Det är bra att ni tar varje tillfälle ni kan till återhämtning.
Tack för tipset om assistans. Jag läste vad du skrivit om det. Jag läste även om assistansbolaget. Är det så att de hjälper till även vid ansökning om assistans? Själv bor jag i en kommun som alldeles nyligen gått med på att betala för skolplatser åt mina barn utanför kommunen. De har varit hemma i flera år eftersom kommunen inte kunnat erbjuda en skola anpassad efter deras behov. Jag har bett om hjälp under den här tiden men ej fått någon. Min mamma blev till slut tvungen att gå i pension i förtid för att hjälpa mig eftersom jag skulle försöka försörja oss. Sen klarade inte min mamma av mina barn längre vilket innebar stor frånvaro från arbetet för mig. Nu är jag hemma efter att min arbetsgivare sagt att jag måste ordna upp mitt liv innan jag kan börja arbeta igen. Hur det ska gå till har jag ingen aning om. Men allt löser sig väl till slut. Jag kanske borde börja med att flytta till en annan kommun.

Glad Påsk till dig och din fina familj!

kram Åsa