Åke

Idag blev nog katterna glada när det var som vanligt igen och dom fick mat på morgonen. Åke skulle ju vara fastande både igår och i onsdags, och då fick ju förstås inte Sune heller mat förrän Åke kommit iväg. Man märker att dom vänjer sig vid rutinerna :)

Men igår sprang Åke och gömde sig när det var dags för dom att ge sig iväg. Lilla gubben, han som alltid skuttat in i transportburen så glatt förut. Däremot ville gärna Sune följa med istället, han har mest bara roliga minnen från bilresorna än så länge.

Iaf så gick det smidigt igår och dom var snart hemma igen. Senare ringde dom från sjukhuset och sa att proverna var bra och att operationen blir på torsdag, som planerat. Tydligen var det nåt med sockret som kunde bli högt om katten var stressad.

Sandra ska ju till korttids på torsdag, eftersom vi egentligen skulle på den där föreläsningen då, men jag mailade och frågade om dom möjligtvis skulle ha lite plats dagen före också, eftersom vi måste åka redan halv sju på torsdag morgon och Sandra inte åker hemifrån förrän klockan åtta.

Jag har inte fått definitivt svar, men det ser nog mörkt ut. Dom har ju gjort bokningarna för länge sen och kan inte bara ändra hursomhelst om det är fullt. Så jag räknade ju så klart inte med det men tänkte iaf att jag kunde fråga. Vi har ju ingen annan att ta till… Jag ska ringa dom på måndag, men dom trodde inte det gick att ordna.

Jaja, då får ju Göran åka själv och det går ju det med även om jag helst hade följt med. Vi hade tänkt ta husbilen isf, nämligen. Sen är det ju lite roligare att ha sällskap, för det lär ju ta sin tid det där.

Nåja, det blir som det blir med den saken. Igår kom det iaf ett mms från läraren i skolan. Sandra hade klätt ut sig :)

Hon är då för härlig :) Vad roligt att få en bild sådär!

Må så gott!
Javisstja, det är ju Valborg också…
Trevlig Valborg, då! :)

Tyyypiiiskt!

Jag som hade sett fram emot föreläsningen nästa vecka, och så måste Åke opereras så snabbt som möjligt och fick en tid just den dagen :( Trots att skelettet inte hade vuxit klart än. Det gick inte att vänta för då skulle det förvärras. Sen ska det inte gå så långt mellan operationerna heller, så vi kommer få en ny tid ganska snart efter att vi går in i en ny försäkringsperiod.

Den här veterinären, samt nån slags ”överläkare” eller vad det nu heter på veterinärer, sa att den här skadan inte alls är särskilt vanlig på huskatter, t.o.m. ovanlig… Tvärtemot vad den första veterinären sa, alltså… Däremot var den lite mer vanlig på raskatter, tydligen.

Göran kom hem precis före Sandra och Åke var allt lite groggy, med bandage på frambenen.

Sandra har ju inte vetat något förut, eftersom det bara skulle bli förvirrande för henne. Men nu berättade vi att han hade bandage för att han har lämnat blod på djursjukhuset. Sen tittade vi hur det såg ut när jag klippt bort bandaget. Men, hon förstår ju liksom inte det där med att lämna blod… Trodde jag, för hon kom på råd, minsann, och frågade om hon lämnade blod när hon låg på sjukhus. Ja, det gjorde hon ju :)

Egentligen skulle vi behöva fota vad som händer på djursjukhuset, så hon får se, men hon nöjde sig iaf med vårt lilla samtal. Att Åke ska opereras har vi förstås inte sagt något om, även om hon vet att han har ont i sina bakben. Vi får väl berätta lite på nåt enkelt sätt sen, eftersom han först kommer bli kvar på sjukhuset några dygn och sen ska vila i ett litet rum i flera veckor.

Senare på eftermiddagen ringde dom från sjukhuset och sa att värdena inte var riktigt bra. Så det är bara för Göran att åka tillbaks idag så dom får ta nya prover. Håhåjaja!

Han ska ju vara fastande, men så slog det mig att han ju får medicin. Det sa dom inte att han inte skulle få och jag undrar om inte det kan påverka värdena… Borde dom ju veta, tycker man… Han skulle inte äta efter åtta igår kväll, men medicinen fick han halv fem och den finns ju säkert i kroppen i ett dygn. Kanske bäst å ringa till dom innan Göran dundrar dit, det är ju en bit att åka iaf.

Men nu till en glad nyhet som damp ner i brevlådan igår, nämligen att vår ansökan om korttids ytterligare två dygn, samt fortsatt fritids på loven är BEVILJAT! :) Såå lättad! Hade det inte gått igenom så hade vi inte hunnit överklaga innan sommaren, och ett sommarlov utan fritids… hujedamej! Det hade inte blivit bra för nån, allra minst för Sandra. Så det känns gott att kunna släppa den biten nu.

Damen var lite skör igår och det kan ju ha fler orsaker. Antingen håller hon på att bli förkyld, eller så är det allergi, eller möjligen trötthet efter helgen. Det lär ju visa sig. Hon drack en del också, och hon blir gnällig om hon har druckit för lite. Nåja, vi klarade oss utan utbrott iaf och hoppas fortfarande att hon håller sig frisk resten av terminen. Hon skulle verkligen behöva dom här dagarna med vardag innan sommarlovet.

Ha det nu så bra, alla läsare!

Lite om inget särskilt

Idag var det radion som väckte mig och det innebär att jag hinner det jag ska innan Sandra ska väckas, och inget mer. Ingen egen, tyst stund med kaffekoppen och bloggar, med andra ord. Men jag tar den stunden snart istället, så mig går det ingen nöd på :)

Göran ska åka iväg med Åke och Sandra ska snart till skolan, så då ska jag hälla upp en kopp kaffe och njuta av tystnaden för en stund. Håll gärna en liten tumme för att Åkes skelett är färdigväxt idag...

När Sandra kom hem från skolan igår så var hon så pigg och glad :) Taxichauffören sa att resorna var mycket lugnare nu och i boken stod det samma sak, att Sandra var lugnare när hon kom till skolan om morgnarna. Tänk vilken enkel lösning det fanns på det problemet. För er som missade det inlägget för inte så länge sen, kan jag kort berätta att Sandra har flyttat till baksätet i taxin och det funkar mycket bättre än när hon satt fram. Hur morgnarna hemma blir återstår att se, men troligtvis blir även dom bättre.

För övrigt verkar helgen och tiden på korttids varit bra och Sandra har funkat både där och i skolan. Det märktes ju på henne också, när hon kom hem. Riktigt mysigt att träffa henne igen! Nu hoppas vi bara att hon håller sig frisk. Hon har snorat lite, men vi började med pollentablett imorse, om det är vårens allergi som har börjat nu. Fast hon har hostat en del också och det beror ju inte på pollen, så vi får väl se åt vilket håll det går.

Efter duschningen fick Sandra öppna sitt paket hon fått av Mona (som jag skrev om igår) och det innehöll såpbubblor. Mona vet hur hon ska glädja Sandra hon! :)

Sen, på kvällen, när lilla damen var nattad och lugnet la sig, gjorde jag en kopp choklad-te, som ju jag fick av Mona igår.

Det smakade... choklad! Men var godare än man kan föreställa sig och faktiskt riktigt okay. En kul grej är det ju helt klart och att det var en groda på påsen gillar jag, för grodor gör Mona glad och då gör dom mig glad med, eftersom dom får mig att tänka på Mona… :)

Avslutar med ett foto på en nyduschad Sandra och jag vet inte hur gammal hon kan vara där, två, kanske (?) Go är hon iallafall :)


Ha det kanon!

Jaha?

Det får bli ett tredje inlägg idag, helt enkelt! Var ju tvungen att reda ut alla frågeteckan, så jag skickade bilden till Skansen-akvariet :) Och fick svar direkt:

Hej
Det är en vanlig svensk husspindel, Tegenaria atrica, och sålunda helt ofarlig
Mvh
Bo Jonsson
Curator of Mammals
Skansen-Akvariet AB

?

Blev ju nästan besviken… Måste ju erkänna att det hade varit lite mer spännande med en dödligt giftig söderhavsö-spindel och reportage i Aftonbladet…

Ja!

En dag full av överraskningar

Och inte bara trevliga såna…

Vi började iaf dagen med en prommis i solen. Så härligt väder! Svettigt fast jackan hade åkt av redan i början av promenaden :)

På vägen tillbaks gick vi förbi blomsteraffären, för jag skulle köpa två nya blommor och slänga dom jag lyckats ta död på. Eller, dom levde nog, men blev aldrig fina efter att jag klippt ner dom…

Iallafall så hittade jag två urhäftiga blommor som tål söderläge, så dom köpte jag. Hem å klipper bort plasten och då får jag överraskning nr 1

HERREJÄVLAR säger jag bara, och ni får ursäkta. Men jag har ju alltså spindelfobi, och att blomman kom från nån söderhavsö, eller vad det nu var, gjorde ju inte det hela trevligare, precis. Jag skakade i hela kroppen och tvingade Göran följa med tillbaks med blommorna så jag slapp ta i dom mer. Fast först mosade vi (Göran) spindeln med en ytterkruka…

Han i butiken påstod att det var en svensk jaktspindel, hur han nu kunde se det av mos med ett par spretiga ben… Tror vad jag vill jag och funderar på att skicka fotot till ”nånstans” och fråga vad det är. Nån som vet här, förresten?

Jaja, jag fick pengarna tillbaks så det var inget mer med det, men jag skakade ett bra tag. Jag är verkligen rädd för spindlar, om dom så är svenska, pyttesmå och ofarliga!

Men sen, när vi kom hem, så väntade en trevligare överraskning på mig :)

Jag stod länge och funderade om det var nåt jag hade missat, men kom fram till att jag varken fyller år eller har namnsdag. Så det var nog bara så att Mona skickade det för att hon tycker om mig, helt enkelt! Vad glad jag blev! Tack, goaste Mona!

En jättefin ljusstake…

…och ett roligt te med chokladsmak!!! Ska bli spännande att smaka på det :) Och, det bästa av allt, två långa brev på massor av sidor!

Lotter med vinst! 20 spänn, minsann! Och ett paket till Sandra som hon får öppna efter badet idag :)

Ja, jag ville bara berätta på en gång, så det fick bli två inlägg idag, helt enkelt. Ha nu en fortsatt fin dag!

Skön ledighet

Så är ledigheten snart slut för denna gång. En riktigt skön helg har vi haft, trots att vi ”bara” har varit hemma. Vi har njutit av en hel massa tid! Och vädret har ju varit helt okay, även om det varit lite kyligt emellanåt. Ute har man ju kunnat vara iaf.

Igår blev det trädgårdsarbete, lite rens och fix och hjälp av katterna.

Dom har ju sele ute och först satte jag dom lite närmare där vi skulle hålla på och klippa häck, men det blev ett fasligt liv på fåglarna! Dom måste haft ungar i en holk precis där… Så jag fick flytta katterna en bit ifrån, så det blev lugnt i holken :)

Sen grillade vi och hade det gott i solen.

Mmm, känner ni doften?

Å en smarrig potatisgratäng till det :)

När vi kom in igen somnade två trötta katter och sov sen som små grisar!

En liten prommis och lite dammsugning hann vi med också, men sen slappade vi mest och dukade fram lite ost & kex till sista delen av Arn.

I em kommer Sandra hem och nu dröjer det en månad tills vi kan njuta ordentligt med ledigt igen. Då har vi sista långhelgen, om nu allt blir som vi tror att det ska bli sen, dvs korttids två vardagsdygn varje vecka.

Nästa vecka har vi korttids i ett dygn, och då ska vi på föreläsning, sen är det fem dygn på raken i slutet av månaden. Då hoppas vi på lite ”husbils-väder” Ev. hälsa på vänner, men det är inget bokat än.

Sen ska vi se hur det är med Åke också, om han är nyopererad då, kanske. Göran ska in med honom imorgon så får dom se om skelettet är färdigväxt, vilket vi hoppas. Isf blir det troligtvis operation inom tre veckor.

Det var det hela för denna gång! Nu ska här läsas bloggar :)
Ha det fint!

I väntan på sommaren

Sisådärja, då är jag nöjd för denna gång :) Lite somrigare här nu. Fast jag vet fortfarande inte varför bilden blev för stor, om nån vet hur man gör?... Jag redigerade själva bilden, tills den passade, och det gick ju det med. Fast jag tror nog att det finns ett enklare sätt.

Jag sparar bloggläsandet till imorrn, för nu är jag trött :)
Gonatten!

Testar lite...

Tack snälla Nattmia för tipset för att fixa bilder!
Men är det nån som kan hjälpa mig med varför inte hela bilden kommer med överst i min blogg? Det finns en ruta att klicka på, nåt med att krympa bilden så den passar, och den är ikryssad... Det har funkat förut.. Tacksam för tips om nån vet?!

I övrigt fortsätter vi ha det gott här. Strax blir det ost & kex :)
Ha en fin kväll, gott folk!

Lite ledigt

Ja, det händer inte så mycket här för nu. Vi har inga måsten utan njuter mest av ledigt :) Promenixat å picknickat en sväng...

Bastu, mys, sallad, vin, frukost i sängen, bara vara en massa, goa mackor och kramat två av fem Almqvistare. Kort sagt, vi har det toppen!

Idag skiner solen och vi ska ta katterna med oss och trädgårdsarbeta lite. Ja, klippa häcken och rensa nu när man kan hjälpa till att fylla på till majbrasan. Sen blire grilla av!

Må gott allihop!

En kommentar jag vill svara på

Jag vill tacka Marianne, Sandras tidigare lärare, för titten i min blogg, och kommentarerna :) Du har själv namngivit dig så jag antar att det är okay. (När jag såg den andra kommentaren, som var liknande den första, fast utan namn på skola och ort, så tog jag bort den första, om nån undrar varför den är borttagen)

Jag vill inte smutskasta någon eller prata illa om vare sig personal eller skola. Jag skriver aldrig några namn, och gör jag det så har jag frågat först. Syftet med min blogg är bl.a. att visa hur viktigt det är med rätt pedagogik, rätt bemötande, anpassning, hänsyn och respekt. Hur fel det kan bli, trots att man gör det man själv tror är rätt. Hur enormt viktigt det är med samarbete!

Man gör sitt bästa, utifrån dom erfarenheter och den kunskap man har, och det har jag också skrivit tidigare, liksom att Sandras förra skola var/är en bra skola, men att den inte var bra för Sandra. (Rektorn sa faktiskt en gång att skolan är en skola för alla, att man anpassar sig efter varje elevs behov… men så är det ju inte iaf. Däremot gör skolan som Sandra går i nu det)

Det du inte känner igen är säkert från den sista tiden innan vi bytte skola. Då hade du slutat… Det hade precis börjat fungera ganska bra, med allt du gjorde för Sandra, och samarbetet blev ju bättre det med, mot slutet...

Jag riktar inte det jag skriver mot personer, det är händelser och konsekvenser jag är ute efter. Det är det jag vill visa. Vad har man för ”tänk” och hur kan man tänka om.

Gäller det personer så pratar jag med dom direkt, och det gjorde jag ju då med, när det behövdes, så inget i min blogg är menat som påhopp.

Att byta skola var det bästa som har hänt Sandra och hade vi bara vetat det så hade vi aldrig tvekat. Men det var inte ett enkelt beslut som vi föräldrar skulle ta ovanför huvudet på Sandra. Hon tyckte om personalen och eleverna i sin skola och hon förstod inte varför hon inte mådde bra. Vi kunde inte fråga henne och det kändes hemskt att ta bort något hon tyckte om för att vi, föräldrar och personal, trodde att det kanske kunde bli bättre någon annanstans. Vi föräldrar tyckte att ”skolan skulle anpassa sig efter varje elevs behov” precis som rektorn sa att skolan gjorde…

Vi visste vad vi hade, men inte vad alternativet var. Vi visste inte att det skulle bli bättre, för i så fall hade vi bytt direkt. Det är så mycket vi hade kunnat gjort annorlunda, med facit i hand, men man gör sitt bästa utifrån vad man vet just då.

Det jag skriver i min blogg är min verklighet. Allt jag skriver är sant utifrån hur jag har uppfattat det och jag försöker vara tydlig med att jag respekterar andras uppfattning och jag försöker alltid förstå varför människor agerar på olika sätt. Det finns olika sätt att se på saker och ting och en sak kan vara rätt för en person, men fel för någon annan och båda är ju okay.

Dock måste man samarbeta enormt mycket för att alla bitar ska fungera så bra som möjligt!

Mmmmmmdaaahh!!!

Så var vi lediga då. Skönt, det behöver vi. Man känner att det tar ett tag att återfå krafterna när det har varit en intensiv period. Den här vintern har kanske inte varit jättejobbig, men det har varit nåt hela tiden, känns det som. Vi har inte hunnit andas riktigt, liksom.

Inte så att vi har gjort en massa, men det har blivit långa hopp mellan korttidsdygnen, dels för att vi har haft några gånger med långledigt och dels för att Sandra har varit sjuk eller ledig en del. Går det långt mellan korttidsdygnen så känns det. Och särskilt om Sandra har varit hemma mycket, för man kommer efter med alla måsten, och när det väl blir lite ledigt är det måstena vi försöker hinna ikapp. Det blir inte så mycket tid över av ledigheten till att ”bara vara” på, liksom.

Så vi är nog lite extra trötta nu, och det känns när det är ett par veckor utan någon ledighet. Vi längtar lite extra till korttids då. Nu hoppas vi att vi snart får svar från LSS-handläggaren, och att våra två dygn till, går igenom, för nästa planering gäller från juni och då kommer det inte att bli så långa hopp längre. Nästan inga lediga helger, men korttids varje vecka, och det känns bra! Då går det inte så långt mellan även om Sandra skulle bli sjuk eller vara ledig ibland.

Hursomhelst så åkte vi och handlade direkt på morgonen igår, och städade gjorde vi ju i veckan, så nu har vi hela långa ledigheten kvar, utan några större måsten, men med en massa njuta :)

När vi kom hem från handlingen, såg vi grannarna i full färd med att kratta löv på en allmänning vi har här längs vår lilla gata, så vi tog varsin kratta och gick dit. Riktigt skoj att vårstäda tillsammans sådär, vi bestämde genast att det får bli vår nya tradition!

Till kvällen fixade vi en god sallad och hade det skönt i TV-soffan.

Nu verkar det ha ordnat sig med transport av cykeln också. Vi har så goa vänner som bara ställer upp utan vidare och man blir så varm om hjärtat! Dom hade ”vägarna förbi” med en släpkärra, och dom bor myyyyycket närmare ”cykelköparen” än vad vi gör :) Tack snälla raraste Almqvistarna!

Slutligen svar på en fråga. Mia frågade vad som skulle hända om det en dag kom en ny taxichaufför. Det är svårt att veta hur Sandra skulle reagera första dagen, troligtvis skulle hon åka med, men bli orolig. Däremot kommande dagar, om det upprepade sig med olika chaufförer, så skulle det visa sig med stor oro på morgnarna och kanske inte gå in i taxin när den kom. Är Sandra bara trygg, och mår bra, fixar hon enstaka förändringar, men det får inte hända nu och då...

När Sandra började i skolan, då hon skulle fylla sex år, var det olika chaufförer varje dag och vi visste aldrig innan vem som skulle komma. Det oroade väldigt mycket, även om det var fler saker runt Sandra då, som inte funkade. Vi hade inte lärt oss tillräckligt än… Varje morgon var hemsk.

Men nu funkar det jättebra, med samma chaufför, och samma bil varje dag. Chauffören ringer alltid om hon måste byta bil av nån anledning, och kan vi bara förbereda Sandra på det innan så går det bra. Skulle vi behöva byta chaufför så fick vi nog fota den nya och förbereda ordentligt, gissar jag.

Fasta rutiner och förberedelser är nog bra för dom flesta, men för personer med autism är det helt nödvändigt. ”Vanliga” fixar att vardagen inte är så styrd, men för Sandra blir det kaos. Rutiner är BRA för alla, mer eller mindre, men en person med autism MÅSTE ha det.

En annan person kanske blir besviken, över en ändrad planering, kanske inte vill byta plats eller blir arg över att något inte blir som det var tänkt, men det går, han/hon fixar det. Sandra fixar det inte. Vissa förändringar bara får inte hända, liksom. Och händer det så har man ju bara att ta sig igenom, men det ställer till det väldigt mycket mer än det gör för ”vanliga”

(Med ”vanliga” menar jag inte att en del är vanliga och andra ovanliga, utan det är bara enklare att skriva än ”dom flesta personer som inte har autism” men det är det jag menar, om nu nån reagerade på ordet ”vanliga”)

Tror det här är sommaren innan Sandra fyller tre.

Ha en skön helg!

En liten stor förändring

Sandra var lite skör på morgonen igår, som hon har varit en tid nu och jag har funderat lite på vad det kan bero på. Hon har pratat mycket om taxin så jag har antagit att det varit nåt där.

Senare, när Göran och jag satt och åt lunch, så ringde chauffören och ville prata lite. Hon berättade att Sandra ofta är uppspelt och sitter och viftar med armarna. Det händer att hon viftar i ansiktet på chauffören, och det är ju inte så bra. Ibland tar hon av sig skorna och slänger iväg dom, vilket ju inte heller är så lämpligt i trafiken… Sandra är inte medveten om sina rörelser i dom situationerna. Det bara händer, liksom. Så man kan inte lära henne att låta bli…

Igår hade chauffören sagt till Sandra att hon skulle sluta vifta och då blev hon ledsen. Och chauffören blev lite bekymrad, förstås. Hon vill inte göra Sandra ledsen, sa hon. Samtidigt är det ju jobbigt för henne att ha Sandra viftandes på det viset.

Så vi bestämde att Sandra ska sitta i baksätet istället och jag tror det blir bra. För hon behöver sitta lite ifred och det gör hon ju bak. Anledningen till att hon har suttit fram är att hon var åksjuk när hon var yngre, men vi tror att det har vuxit bort.

Jag ringde skolan och informerade, så vi kunde börja med det på en gång och skolan i sin tur ringde chauffören igen för att kolla av så alla skulle göra lika och så. Sen förberedde dom Sandra genom att rita, och även om hon hade låst sig lite innan hon gick in i taxin, så gick det bra, och hon hade blivit glad när hon väl satt på plats :)

Men lite oro finns där, förstås. Det är ju alldeles nytt för henne. Hon pratade en hel del om det igår eftermiddag och kväll, och hon frågade vilken plats som var hennes nu. Jag tror hon kommer bli lugn så fort hon har förstått att det är platsen i baksätet som gäller från nu.

Tänk vad små förändringar kan vara stora för Sandra, och tänk vad alla runt Sandra samarbetar bra, ringer till oss och till varandra och gör allt för att underlätta i Sandras vardag. Det märks ju på Sandra med, att alla runt henne tar hänsyn och förstår hennes problematik. Jag är så glad att vi har så mycket kloka och gulliga människor runt Sandra. Det är därför så mycket faktiskt fungerar och det är därför Sandra oftast mår så bra :)

Jag läste om inställningen på ett boende, om oförståelsen, och oviljan att göra det jobbet det krävs för att tydliggöra och anpassa. Men jag lovar att det jobbet är värt allt! Både för personalen, men inte minst för personen själv, förstås, som faktiskt har rätt att må bra!

Men, det jag menar är att det kan tyckas jobbigt att ha så mycket scheman och rutiner hela tiden, men alternativet är mycket jobbigare, för utan det funkar inget!

Hade vi inte förberett Sandra på förändringen i taxin och hade vi inte samarbetat så alla gör lika, så hade Sandra blivit orolig och hela morgnarna hade blivit uppochner. Troligtvis med utbrott och ingen frukost, för det är så hon reagerar om hon blir orolig och inte vet hur något kommer att bli.

Det är därför hon har en och samma taxichaufför, samma bil varje gång (annars ringer chauffören och meddelar och vi sätter rätt bil på schemat) sitter på samma plats, tar av jackan precis när taxin kommer, har ryggsäcken på samma ställe, ett gosedjur i knäet… Chauffören vet hur hon ska göra och i vilken ordning, och alltihop gör Sandra trygg och lugn.

Och så är det med allt…

Sandra 3,5 år, ungefär.

Må så gott! Klockan åtta är vi lediga :)

Sommaren ÄR på väg, jahadå!

Ibland känns det som man kan kopiera och klistra in inläggen vartefter dagarna går, för igår såg ungefär ut som i förrgår ;)

Fast det snöade nog hela dan, men inget som låg kvar på marken. En kall prommis blev det och jag saknade långkalsonger! Tog vantar iaf, och det var jag lycklig över under hela prommisen :)

Jaja, det är ju inget att hänga läpp för, det är ju som det ska när det är april. Vår är det ju och ljusare blir det för varje dag som går. Det blir säkert varmare med, vad det lider.

Den där påsken, när vi hyrde pool-hus i Danmark, då hade vi haft snö rätt länge ett tag hemma, så när vi satt på bildäck och skulle köra av båten säger Göran ”Nu slipper vi iallafall snö” och jag svarade ”Vaddå, tror du inte det kan snöa i Danmark??” Han sa typ ”Nä, inte den här årstiden”

Gissa om han fått höra det många gånger? Vad jag skrattade när vi låg i sängen på kvällen och hörde snöstormen utanför. Vi undrade nästan om vi skulle bli insnöade, haha! Fast, det lät ju värre än det var, men snö hade vi hela veckan!

Och det blev ju sommar det året med…

Nåja, igår var det kallt och jag unnade mig faktiskt ett varmt bad efter prommisen, det händer inte så ofta. Inte det att jag inte tycker det är skönt, det är snarare att jag blir rastlös av att ligga i badet och inte kunna nåt annat, liksom… Men ibland, när jag behöver få upp värmen, så är det kanon med ett riktigt hett bad :)

Idag är det bollhavet igen, för Sandra i skolan, och vad glad hon blev häromdagen när hon upptäckte det på schemat. Sen är det ju redan fredag och korttids och den här veckan gick minst lika fort som förra…

När Sandra kom hem igår, och åt lite mellis, så såg hon lite trött ut, så jag frågade om hon var det. Hon sa ”Ja… Det var jobbigt i skolan idag, *lärarens namn* gnällde med mig” Jag frågade ”Vad gnällde ni om då” och hon sa ”Jag ville inte städa, det gnällde vi om” Haha, goa unge!

Och igår morse, när hon skulle borsta tänderna efter frukosten... Det får hon göra själv, eftersom det inte är lika viktigt med tänderna på morgnarna och vi tycker att det räcker att vi borstar på henne på kvällarna. Iallafall så gick hon upp till toan och efter ett tag hörde jag på hennes gnäll att hon behövde hjälp, så jag gick dit.

Då hade hon slängt sin gamla tandkräm, som var slut, och själv tagit fram en ny tub i skåpet! Wow, vilket initiativ!!! *stolt mamma* Tyvärr var den ju inte så lätt att öppna eftersom den var ny och man måste ta bort en plastbit först, så då blev hon lite irriterad. Hoppas att det inte förstörde hennes initiativförmåga till nästa gång, för då ska vi se till att det ligger en öppnad tub i skåpet åt henne :)

Annika undrade om vi har ledigt snart och om vi ska göra nåt skoj. Ja, vi är långlediga i helgen, fredag till tisdag. Men vi blir hemma. Dels är det inte väder att mysa ute i, och dels är det bäst för ekonomin just nu. Fasligt mycket räkningar en period och då känns det inte lika kul att åka iväg om det inte är kanonväder. Men vi tycker ju om att ”bara vara” lite här hemma också, så det blir säkert bra ändå.

Avslutar med en bild på Sandra från hennes 1-årsdag :)

Hujedamej vad åren går…

Utmaning

Jag fick en utmaning från Mia, med bloggen Nattmias liv och funderingar och det är en massa roliga frågor att svara på, och frågor gillar jag ju, som bekant :) Bara att sätta igång då!

Första bästis: Annika, tror jag.
Första bilen: Ljusblå bubbla *saknar*
Första förälskelsen: Minns inte vad han hette, men det var på lekis.
Första husdjuret: Ååh… hade en del… Kommer inte ihåg vad som var först, kanske dansmöss för det hade jag nya hela tiden, som fick massa ungar. Självklart hade alla namn, men jag kommer bara ihåg Charlie, han var svart och inte den första…
Första jobbet: Barnflicka.
Första köpta skiva: Ingen aning.
Första piercing: Har ingen, förutom hål i öronen. Dom kommer jag inte ihåg när jag tog.
Första semestern på egen hand: Gotland med kompisar, minns inte när. Gissar i 16-årsåldern.
Första riktiga kärleken: Alldeles riktiga – Göran! Fast alla kärlekar är väl riktiga i stunden…
Senaste alkoholdrycken: Rödvin häromdagen.
Senaste bilfärden: Det var nog förra veckan… Lite ärenden att fixa.
Senaste film: På bio var det Miffo… Så ”ofta” går vi på bio ;)
Senaste ringda samtal: Jösses, det måste varit LSS-handläggaren förra veckan nån gång, tror jag.
Senaste bubbelbadet: Händer sällan, men idag, faktiskt :)
Senaste kyss: Idag…
Senaste gången du grät: Idag…
Senaste måltiden: Spagetti och köttfärssås – rester från igår.

Sju snabba:
Har du dejtat en av dina bästa kompisar?: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet?: Nej.
Har du fastnat med blicken i någons urringning?: Troligen.
Har du fått ditt hjärta krossat?: Ja.
Har du sagt att du älskar någon utan att mena det?: Nej det tror jag inte.
Haft one night stands?: Ja.
Har du busringt nån gång?: Ja.

Sex saker du gjort idag?: Dammat, badat, promenerat, rett ut lite konflikter, bloggat, slappat.
Fem favoritsaker utan rangordning?: Giraffer, datorn, kameran, mobilen, foton
Fyra personer du kan berätta allt för?: Det finns saker jag inte berättar för nån men om jag skulle behöva så är det Mona jag ringer..
Tre val:
Rött eller blått? Kan inte välja, gillar båda färgerna.
Chips eller choklad? Choklad.
Sommar eller vinter: Sommar.
Två saker att göra innan du dör? Köpa en bra kamera. Åka till Afrika.
En sak du ångrar? Ångrar inget! Släpper dumheter och går vidare.

Nu skickar jag utmaningen vidare till följande goa bloggare:

Mona med bloggen Om ditt o datt
Mia med bloggen Mias universum
Britt-Marie med bloggen Mina älskade ungar
Okki med bloggen Moments of my life
Tanja med bloggen TRETTIOPLUS

Oh, ett litet tillägg i efterhand :) Jeanette kikade in och ville vara med. Självklart får du det, vännen! Med bloggen Carpe Diem

Lycka till, om ni har lust och ork :)

En massa nytta

Sandra var lite småskör igår morse, sådär så det hördes på rösten. Men morgonen gick bra iaf, och hon kom iväg som hon skulle. I skolan hade allt gått bra och det var så fina bilder i boken på en lycklig liten ”brandman” :)

Medan Sandra var i skolan hann vi med en hel del nytta. Är man bara lite effektiv så… Det är inte alla dagar vi orkar det, så då gäller det ju att passa på.

Fönstren slapp jag idag med, fast jag erbjöd mig.

Så nu är dom klara, utom under balkongen, för balkongräcket ska rengöras först. När Göran var färdig med fönstren så tog han fram dammsugaren.

Själv satt jag här…

Haha, närå, skoja bara! Jag packade korttidsväskan, och det tar ju sin tid. Särskilt när det är en långhelg och särskilt när man har hjälp av två nyfikna katter!

Jag packade i och dom packade ur…

Märkta påsar för de olika dagarnas kläder.

Godis, läsk och chips till lördagen, förstås.

Kolla av checklistan.

Och sen var det bara att försöka stänga då, eh…

Jaha, när det var klart så var det den vanliga förberedelsen. Allt måste ju vara klart innan Sandra kommer hem. Mellis, medicin, kläder, nattlinne, toaschema, duschgrejor, badkar, badrock, hårtork och sånt, allt på rätt plats, så em och kväll flyter på så bra som möjligt…

Sen kolla schemat för nästa dag, så det stämmer.

Å så käka lite, förstås. Passade på att göra storkok i vanlig ordning så det finns köttfärssås i frysen till ”bråttoma dagar”

Ja, sen hann vi ju faktiskt ta en prommis också, eftersom allt klarades av redan före lunch, det ni :)

Det gick ju i ett, kan man säga, för när Sandra kommer hem från skolan är det full rulle tills det är dags för lite tv innan hon ska i säng. Så när jag satt i soffan och tittade på Bolibompa så höll jag på att somna!

Idag blir det damma, damma… Ja, övervåningen är kvar. Sen får det vara bra med städning på ett tag. Balkongräcket och fönstren under, som är kvar också, ja.. men sen!

Bellan frågade hur Sandra reagerar på att katterna springer runt. Nu går det väldigt bra faktiskt. Det är inte ofta hon blir orolig eller irriterad på katterna längre. Tvärtom så har dom en lugnande effekt på henne, för det mesta. Om hon är lite stirrig när hon kommer hem med taxin, så blir hon alltid lugn och glad över att mötas av katterna.

Men det var ju på vippen att vi gjorde oss av med dom. Jag hade börjat ringa runt till vänner för att fråga om dom kunde ta över, eller kände nån som kunde. För det är ju inte bara att skaffa katter när man har ett så inrutat liv fullt med rutiner som vi måste ha.

Det märktes på Sandra första halvåret, då hon var extra skör och inte klarade att katterna var nära henne. Vi har ju ett ”kattrum” och där fick dom vara mycket den första tiden, men nu kan dom vara i hela huset utan några problem. Det är bara på vardagsmorgnar, när Sandra ska iväg, som dom är i sitt rum tills hon har åkt. Och på nätterna eller när vi inte är hemma, men det beror inte på Sandra utan på att vi har larm i huset.

Vi är så glada att det hann börja funka innan vi gjorde oss av med dom, för det var riktigt nära. Vi ångrade att vi skaffade katterna, men vi ville inte bara ge upp när vi väl hade dom, och det var ju tur, för det blev så himla bra tillslut.


Ha en fin onsdag!
Jösses, redan onsdag?!!! Skulle vilja bromsa lite nu, så man hinner njuta av våren!