Eloge-utdelning

Sandra mådde okay igår morse. Rodnaden på kinden hade gått ner och hon sa att det hade gått över i örat. Det sistnämnda kan man dock ta med en nypa salt. Hon brukar alltid vara ”frisk och pigg” när hon vill iväg på roligheter ;)

Men Jane höll ”smygkoll” under förmiddagen och jag fick rapport innan vc skulle ringa upp. Sandra hade blivit ledsen så fort hon kom fram till dv igår morse, och sen hade hon petat i öronen och sagt att Jane skulle ta bort det onda. Så det fick bli akuttid till läkaren samma eftermiddag.

Det var rörigt på vc och många i väntrummet, och Sandra var trött och uppe i varv. Men det gick bra ändå, får man säga. Jag lämnade lite info i receptionen och sa att läkaren bör läsa igenom det innan vi kommer in. Det hade han gjort J Vad glad man blir när det fungerar så bra. Han var verkligen duktig, för det är ju inte plättlätt med rätt bemötande bara sådär, mot nån man aldrig har träffat förr. Eloge till läkaren!

Och stor eloge till Jane som med hjälp av en massa sms löste hela eftermiddagen med läkarbesök och lämning till korttids igen efter det.

Och Sandra, hur duktig är inte hon då? Bli avbruten mitt i ”korttids-inställningen” i sitt huvud och ställa om. Hem och träffa både mamma och pappa, iväg till läkaren och massa folk och sen tillbaks till korttids igen. Eloge till henne med! Det kom ett mail från korttids att läget var lugnt, och det var ju skönt på alla sätt och vis.

För hur det än är så var det ju ganska ego-tänkt av Göran och mig att hon skulle tillbaks till korttids. Det var ju bara för vår egen skull, för vi behövde ledigheten. Sen vet man ju inte alla gånger vilket som är bäst för Sandra, förrän efteråt. Att stanna hemma när hon var inställd på korttids kan ju stöka till det ännu mer, faktiskt.

Nåja, nu gick allt bra och när jag fick rapporten från korttids försvann mitt dåliga samvete. Sandra hade berättat att det såg fint ut i örat ♥

När Jane och Sandra kom från korttids hade Sandra ägnat dagen åt att göra halsband, och hon hade nog hela dagens skörd runt halsen. Så brukar hon göra, så det var inga ovanligheter. ”Jag ser ut som en julgran” brukar hon säga när hon gör halsband, och det får man väl hålla med om.

Foto från ett tidigare tillfälle

Hon ville absolut ha dom på sig när vi gick till läkaren, och det var inte läge för nån konflikt just då. Jag tänkte att ingen behöver ju fundera iaf. Det lär ju synas att damen inte är riktigt som andra 19-åringar ;) Men, sen ville hon bära min väska och då kunde jag lura av henne alla halsband.

Nu ska vi försöka slappna av och tänka att vi är lediga till imorrn. Behöver Sandra hem tidigare så blir det så, men nu är vi lediga iaf. Sandra berättade, efter läkarbesöket igår, att hon skulle äta godis på dv idag, men jag tror nog hon lurade mig lite ;)

.