Tema - Traditioner - Sammanfattning

Sista dagen på temaveckan om traditioner och jag har ju mest skrivit om julen, eftersom det är juletider och eftersom det är den högtid som stressar Sandra mest. Och jag har skrivit om hur vi har anpassat och skapat egna traditioner, och att det inte behöver bli sämre för att man är tvungen att göra annorlunda.

Även fast vi har hittat ganska mysiga, egna traditioner, måste jag erkänna att jag saknar det lite också. Det där vanliga, som är mysigt på ett annat sätt och som man förknippar med alla traditioner, och allra mest julen. Men just nu, så som det funkar, eller inte funkar, hos oss, så är jag mest glad när det är över.

 

Efter julafton pustar vi lite, men vet ju att det inte är slut på oron än. Nyåret närmar sig och stress över raketerna som redan har börjat höras lite då och då.

Sandra behöver se för att förstå, så varje gång det smäller kommer det en radda med gnälligt ”Jag vill se! Det är inte raketer. Jag vill se! Det är inte raketer. Jag vill se!...osv” Och ju närmare nyårsafton, desto oftare smäller det.

 

Att vara vaken och vänta på 12-slaget med glada miner kan vi skippa, men dom senaste åren kan vi skippa att hinna sova nåt också. Så det gnälls vidare, om jag säger så. Lite mys i soffan med lite godsaker är ju roligt ett tag…

Har vi tur så slutar dom skjuta strax efter tolvslaget, och har vi ännu mer tur så somnar damen före två. Övertrött så det räcker.

 

Sen kan vi pusta ut ett tag. Påsken ser ut ungefär som julen, men lite lugnare eftersom det inte är lika mycket förväntningar och krav överallt. Midsommar är nog den traditionshelg som är allra lugnast för oss. Dels är den lättare att hålla hemlig och när den väl är så skiljer den sig inte så mycket från alla andra dagar för oss. Det enda vi alltid gör på midsommar (om alla mår bra och inget annat händer) är att äta sill till lunch och fika lite till mellis.

Födelsedagen går också att hålla hemlig och vi flyttar den alltid till lämplig helg. Sen vi slutade bjuda hem släkten så får Sandra en ganska lugn och bra födelsedag. Priset för det var väl att släkten försvann, men vi tycker ju att Sandra ska få må bra på sin egen födelsedag, så det är bara att betala det priset, helt enkelt.

 

Jul och nyår är dom värsta traditionshelgerna för Sandra. Alla andra går lättare att hålla hemliga och tona ner. Det allra bästa vore att slippa storhelger, och helst helger med. Alla dagar skulle se likadana ut, i grunden iaf, då skulle livet vara som lugnast med Sandra.

Men saker man inte kan påverka så mycket får man försöka göra så bra det går och när man hittar rätt, så även det jobbiga fungerar skapligt, då har man lyckats bra :)

Jag får ibland kommentarer om att vi är duktiga, men… vi är inte speciellt duktiga. Vi gör det vi måste göra för att det inte ska bli kaos… Jag är ganska så säker på att vi alla gör så gott vi kan för att det ska bli så bra det går. Har man upplevt ett ”inte anpassat liv” med Sandra så förstår man att vi bara gör det vi måste.

♥ Kram ♥