Beredskap och lugnande besked

Birgitta undrade ifall inte skolan kan ringa på mobilen så vi slipper passa telefonen. Jodå, så gör vi, bara det att igår morse var det sådär nära att vi bara väntade på samtal närsomhelst. Vi trodde inte att Sandra skulle fixa skolan särskilt länge så det var på vippen att vi körde ut bilen från garaget för att bara vänta på att åka.

 

Men efter ett par samtal med skolan på förmiddagen så verkade läget lugnare och efter lunch höll vi kontakt via sms resten av dagen. Så vi kom ut på vår prommis och allt kändes betydligt lugnare på en gång. Beredda var vi, men vi stod inte i startgroparna :) Tack snälla skolan för uppdatering under dagen vilket gjorde att vi kunde slappna av lite!

När skoldagen var slut så ringde jag för att höra hur det hade gått. Jag förstod ju att Sandra var på väg till korttids eftersom ingen hade ringt, men det var ändå skönt att kolla av hur dagen hade varit. Och den hade varit skör, men inte värre än att det hade gått bra. Så som sköra dagar är, och dom dagarna kommer ju lite då och då. Skönt!

 

Att Sandra fick åka hem istället för till korttids förra veckan kan ha påverkat en del nu också, och visar vi vuxna minsta osäkerhet så stressar det Sandra som blir osäker hon med. Så vi bestämde att alla vuxna är tydliga med att Sandra ska till korttids och följa schemat som det är bestämt.

Sen att vi i bakhuvudet tror nåt annat (att hon inte orkar hela vägen och måste åka hem ändå) är inget som hon ska veta. Det är enda sättet att få Sandra lugn och så måste vi alltid tänka. Även om vi är osäkra på nånting så är det bästa sättet att få Sandra lugn, att vara tydlig och bestämd så hon vet vad som gäller.

Har vi ingen aning om hur nåt ska bli så försöker vi att förbereda Sandra på det alternativ som är lättast att byta bort till nåt bättre. Men även bra saker är bättre att ändra när vi vet än att säga ”Jag vet inte” eller ”Vi får se” för det skapar bara mer oro hos Sandra.

Innan vi kunde slappna av helt ringde jag till korttids också och kollade läget frampå kvällen. Efter det blev det glögg i tv-soffan och slappa här hemma :)

 

Idag får vi se om damen orkar vidare, men det kom iaf ett mail från korttids nyligen om att natten och morgonen hade varit bra :) Vi måste försöka hinna handla lite hursomhelst och troligtvis åker Göran själv och jag passar väl på att göra nåt här hemma undertiden. Det finns alltid nåt att pyssla med.

Stort tack till fina Mamma Z med bloggen Meus Ohana, för vinsten! Jag som nästan aldrig deltar i tävlingar och trodde nog inte att jag gjorde det den här gången heller, haha!

Jag kan nämligen inte kommentera i Wordpress-bloggar av nån anledning, så jag tänkte inte delta, men ville ändå bidra med mina tankar i tävlingen, eftersom jag tycker om Mamma Z och hennes blogg dom gånger jag hinner läsa bloggar…

Så jag skrev ett meddelande på Facebook, utom tävlan (trodde jag) där jag skrev vad hennes blogg har betytt för mig och nåt jag mindes särskilt från dom inlägg jag har läst. Och så hamnade jag bland vinnarna, minsann! :)

 

Må så gott och ta hand om er!

♥ Kram ♥