Men efter ett par samtal med
skolan på förmiddagen så verkade läget lugnare och efter lunch höll vi kontakt
via sms resten av dagen. Så vi kom ut på vår prommis och allt kändes betydligt
lugnare på en gång. Beredda var vi, men vi stod inte i startgroparna :) Tack
snälla skolan för uppdatering under dagen vilket gjorde att vi kunde slappna av
lite!
När skoldagen var slut så ringde
jag för att höra hur det hade gått. Jag förstod ju att Sandra var på väg till
korttids eftersom ingen hade ringt, men det var ändå skönt att kolla av hur
dagen hade varit. Och den hade varit skör, men inte värre än att det hade gått
bra. Så som sköra dagar är, och dom dagarna kommer ju lite då och då. Skönt!
Att Sandra fick åka hem istället
för till korttids förra veckan kan ha påverkat en del nu också, och visar vi
vuxna minsta osäkerhet så stressar det Sandra som blir osäker hon med. Så vi
bestämde att alla vuxna är tydliga med att Sandra ska till korttids och följa
schemat som det är bestämt.
Sen att vi i bakhuvudet tror nåt
annat (att hon inte orkar hela vägen och måste åka hem ändå) är inget som hon
ska veta. Det är enda sättet att få Sandra lugn och så måste vi alltid tänka.
Även om vi är osäkra på nånting så är det bästa sättet att få Sandra lugn, att
vara tydlig och bestämd så hon vet vad som gäller.
Har vi ingen aning om hur nåt ska
bli så försöker vi att förbereda Sandra på det alternativ som är lättast att
byta bort till nåt bättre. Men även bra saker är bättre att ändra när vi vet än
att säga ”Jag vet inte” eller ”Vi får se” för det skapar bara mer oro hos
Sandra.
Innan vi kunde slappna av helt
ringde jag till korttids också och kollade läget frampå kvällen. Efter det blev
det glögg i tv-soffan och slappa här hemma :)
Idag får vi se om damen orkar
vidare, men det kom iaf ett mail från korttids nyligen om att natten och
morgonen hade varit bra :) Vi måste försöka hinna handla lite hursomhelst och
troligtvis åker Göran själv och jag passar väl på att göra nåt här hemma
undertiden. Det finns alltid nåt att pyssla med.
Stort tack till fina Mamma Z
med bloggen Meus Ohana, för vinsten! Jag som nästan aldrig deltar i tävlingar
och trodde nog inte att jag gjorde det den här gången heller, haha!
Jag kan nämligen inte kommentera i
Wordpress-bloggar av nån anledning, så jag tänkte inte delta, men ville ändå
bidra med mina tankar i tävlingen, eftersom jag tycker om Mamma Z och hennes
blogg dom gånger jag hinner läsa bloggar…
Så jag skrev ett meddelande på
Facebook, utom tävlan (trodde jag) där jag skrev vad hennes blogg har betytt
för mig och nåt jag mindes särskilt från dom inlägg jag har läst. Och så hamnade
jag bland vinnarna, minsann! :)
Må så gott och ta hand om er!
♥ Kram ♥
2 kommentarer:
Hoppas damen orkar :-)
Och jag kan i heklefjäll inte fatta varför du inte kan kommentera i wordpress, mutter mutter morr morr. Men jag får väl acceptera fakta.
Kramar!
Härligt att Sandra klarade dagen och att ni fått lite ledigt =)
Grattis till vinsten =)
Kram Mia
Skicka en kommentar