En prioriteringsfråga

Jag väljer ganska ofta bort mina egna behov för att livet ska funka så bra som möjligt, och det blir ju extra tydligt såna här gånger, när det liksom känns viktigt att allt ska funka så bra som möjligt. När man får välja mellan en lugn jul utan utbrott, eller att hinna duscha, t.ex.

Igår insåg jag hur lite tid ”utöver” det finns om det ska funka hela vägen, för jag kom på att jag faktiskt inte hade hunnit duscha på två dagar! Men en fröjdefull jul fick vi och då känns resten ganska oviktigt.

Och igår hann jag duscha, minsann :) Spänningarna har avtagit för en stund, och läget är ganska lugnt såhär mellan två jobbiga helger. Sandra har förstått schemat för veckan, och vet när nyåret kommer. Skönt! Då kan man passa på att duscha ;)

 

Det kan väl inte vara så svårt att hinna ta en dusch, tänker ni kanske. Och det är klart, allt är ju en prioriteringsfråga… Så klart att jag kan, det kan jag visst det. Göran är ju hemma så det går att planera in en dusch för mig. Ja, kanske inte på julafton precis, då behövde vi vara två hela tiden, men dagen efter hade det ju gått.

Bara det att vi får välja lite, och allt har sitt pris. Ibland är det inte värt konsekvensera, helt enkelt. För konsekvenser blir det alltid, mer eller mindre, när vi rör om i rutinerna och ändrar i schemat.

Mår Sandra bra, och inget annat rör till det samma dag, och dagarna runtomkring, så blir inte konsekvenserna särskilt stora. Men om det är rörigt redan innan, då kan det räcka med att en av oss går och duschar för att skapa oro som leder till utbrott. Då är det inte värt det.

Göran kan lättare gå ifrån utan att Sandra märker så mycket, för det är oftast jag som passar baby-vakten och går till Sandra så fort hon behöver det (helst innan). Även om det funkar bra med Göran också, så är Sandra inte van på samma sätt, och det räcker liksom för att skapa oro, och utbrott. Eller för att jag inte ska ha ro att duscha.

När Sandra är skör, så behöver hon lämnas ifred mer än annars, och det är då hon är van med att det är jag som kommer när hon behöver det. Och det är ganska ofta, så att hinna duscha då går inte om inte Göran tar över. Mår hon bra så är det mycket enklare för oss att turas om med allt.

 

Ute var det ett vackert vinterlandskap igår morse, och jag tänkte att jag skulle göra allt för att få lite egentid med kameran efter duschen. Men innan jag hann så långt så började det regna, typiskt va?! Å andra sidan fick jag ju lite egentid i badrummet, och man kan ju inte få allt ;)

Vi pusslade en hel del igår med. Först jag och Sandra, sen Göran och Sandra, sen jag och Sandra igen. Och det var väl ungefär lagom för damen det. Vi märkte att skörheten låg där och lurade så fort det blev för mycket av nånting, och ju närmare kvällen desto utbrottigare blev det.

Idag satsar vi ändå på fritids, för vi behöver det… Sandra behöver lite annat att tänka på än mamma, pappa, jul och nyår, och vi behöver både handla och städa. Och andas lite.

Må så gott!

♥ Kram ♥