Schemakoll och giraffglädje

Sandra kom iväg bra till skolan igår, även fast hon var lite skör redan på morgonen och det inte blev ett dugg bättre av töväder och halka. Hon väckte väl grannarna här när vi skulle ut till taxin, men ut kom vi iaf. Tur att vi har grannar som bara tänker ”Ah, det är en sån dag idag” och inte blir irriterade :)

Så med respekt för alla barn och ”en-vit-jul-älskare” men vi önskar oss mest att allt ska smälta bort så fort som möjligt. Visserligen tycker jag också att en vit jul är vacker och att barnen har det roligare med snö, men… nä, jag är lite ego där, faktiskt, och önskar en grön jul istället.

I skolan hade skörheten, och oron för halkan, hållit i sig, men Sandra hade funkat bra ändå. Kul för henne att orka med ett par skoldagar innan lovet :)

 

Här hemma skulle vi ju dammsuga medan Sandra var i skolan. Det gick sådär. Så nu hoppas vi att hon kommer iväg på torsdag som planerat, så vi får lite dammfriare till jul ;) Eller åtminstone till på fredag, då vi får besök av personen som söker assistanstjänsten.

Sandra vet förstås inget om det där, så på fredag säger vi bara att en kompis ska hälsa på. Mer behöver hon inte veta för nu och tanken med besöket är att dom ska få träffa varandra lite. Sen hoppas vi att assistenten fortfarande är intresserad, för vi tror inte att Sandra kommer att ha något emot det hela :)

Vi var iaf iväg en sväng till affären igår, medan Sandra var i skolan, och fick lite ingredienser till ischoklad köpta. Så vi har lite att ta till om det blir långtråkigt på ledigheten i veckan. Fina Mia, med bloggen Photo By Maria, skrev på Facebook om nån ischoklad hon hade gjort med nougat i och det lät ju så gott så det måste bara testas, helt enkelt. Vi gör ett försök idag, om damen orkar och har humör för sånt när vi är klara med morronbestyren.

Julgodis har vi annars skippat för flera år sen, som det mesta inför julen. Men vi testar väl, och ser hur det går. Nåt ska vi ju ha att göra hursomhelst och om vi gör det vi hinner och orkar, utan krav, så blir det säkert bra. Sänker man kraven och inte har några förväntningar så blir man sällan besviken. Hinner man och orkar man så är det bara bonus, liksom.

 

Förresten igår, när Sandra var i skolan, satte vi upp kommande händelser på 4-veckors-schemat. På det schemat har vi uppsatt en vecka i taget, aktuell vecka med markering för ”idag” och där står det som är viktigt för Sandra att ha koll på. Vem som möter henne varje dag i skolan/på fritids/på korttids och vem som borstar tänderna med henne på kvällen, t.ex.

Dom övriga veckorna är så gott som tomma, förutom en bild som visar om det är ledigt eller skoldag/korttids. Samt enstaka händelser som Sandra vet att dom kommer, men behöver se när dom kommer. Som Julafton, t.ex.

 

Det är första året vi gör så här och vi har faktiskt ingen aning om ifall det är bra eller inte. Det lär ju visa sig dom närmaste dagarna… Första reaktionen, när hon såg bilderna, var förstås ”överlycklig” men ganska snart blev det oro av det och gnälligt tjat om att räkna dagarna.

Fast vi tror ändå att det var läge att sätta det på schemat, för det gnälliga tjatet och oron hade hon redan eftersom hon vet att dagarna ska komma (jul, nyår och en sak till som jag berättar sen, i februari eller nåt) Vi tror, och hoppas, att oron ska lägga sig när hon blir lite mer klar över dagarna på schemat, och när vi har räknat tillräckligt många gånger för att hon ska förstå lite när det egentligen är.

Till vänster om 4-veckors-schemat sitter det stora schemat för dagen ”idag” där det är en mer detaljerad översikt över hur dagen ser ut.

Men jag måste ju visa ett par presenter vi fick från fina Annelie igår. Jag gissar att alla vid det här laget vet att jag är lite ”giraff-tokig” så jag blev lite avis på Sandra som fick den här fina tröjan.

 

Men jag fick också present :) En superfin penna!

 

Tack snälla Annelie! Vi slår in tröjan till Sandra i julklapp från dig :) Tack för det lilla paketet också, som det stod Sandra på. Det får hon också på julafton.

 Sen fick jag ett tips på nagelfix av en annan fin vän.

 

 

Haha, ja.. Varför inte? :) Jag blir iaf glad av giraffer och av att ha vänner som tänker på mig när dom ser en giraff. Tack!

Jag avslutar med en länk till ett av dom finaste inläggen jag har läst, och som handlar om Neurobloggarnas tema om medicinering. Läs HÄR och sprid det gärna.

♥ Kram ♥