torsdag 13 december 2012

Överbelastat

Idag blir det ledig dag för Sandra, som vi antog. Det blev på tok för mycket på samma vecka för henne och frågan är om hon orkar nåt mer före jul. Möjligen nån enstaka skoldag, kanske.

 
En av dom största problemen med Sandra, om man inte känner henne väldigt väl, är att man kör på för mycket. Hon är nämligen väldigt positiv till allt och blir alltid glad och vill vara med överallt. Därför är det jätteviktigt att man känner henne och klarar att bromsa i tid…

Nu är det ganska många nya människor runt Sandra och det märks att alla inte känner henne tillräckligt väl. Det tar nämligen väldigt lång tid att lära sig det där… Särskilt som man inte märker konsekvenserna på en gång.

Sandra hade förstås varit trött i veckan, det märkte dom både i skolan och på korttids, och igår hade hon inte orkat nånting. Hon åt inte ens lunch i skolan, fast det var spagetti och köttfärssås. Hon hade förresten knappt ätit frukost på korttids heller.

Men så ville hon baka pepparkakor efter rasten, och då uppfattades hon som pigg plötsligt, för när det vankas roligheter så glömmer Sandra hur trött hon är för en stund. En person som känner Sandra tillräckligt väl hade aldrig föreslagit pepparkaksbak igår…

 
Nu kan man inte lägga på nånting alls i Sandras vardag, och då menar jag inte nånting! Klarar Sandra att vara uppe utan att kräkas idag så får vi vara glada. Så troligtvis blir det mest ledigt fram till jul. För det är svårt att skala av tillräckligt mycket i skolan med andra elevers behov och en massa julpyssel och filmvisningar och allt vad det är. Det fixar inte Sandra nu, på sin höjd klarar hon att sitta i sitt egna klassrum och klippa, och det kan hon ju lika bra göra hemma.

Hursomhelst så hämtade vi en mycket trött och skör tjej i skolan, som var på vippen att börja gråta när hon såg oss. Men jag berättade snabbt vad vi skulle göra, och då glömde hon ju tröttheten igen, blev jätteglad och studsade ut i hallen, klädde sig i en fart och var snart ute i bilen.

Det är verkligen superlätt att köra på för mycket med Sandra, och därför är det såå viktigt att alla som jobbar med henne känner till det och kan bromsa i tid. Nu bromsade ju inte vi heller, utan åkte vidare till assistansbolaget där vi fikade och Sandra fick en chokladtomte och var överlycklig.

 
Men oj så trött, blicken var nån annanstans och vi blev inte så långvariga. Innan vi åkte hem fick hon två julklappar som vi lovade att hon skulle få öppna när vi kommit hem. Mest för att hålla tröttheten på avstånd ett tag till, och försöka undvika låsningarna som blir annars.

Nu lyckades vi inte riktigt, tröttheten var för stor och Sandra fastnade i bilen. Men vi kom iaf in tillslut och paketen öppnades, fast jag tror inte Sandra orkade lägga märke till vad dom innehöll.

 
Tack snälla Svensk PersonligAssistans för fikastund och fina klappar, som inte sparades till julafton ;) En gosetomte och en supermysig mössa, för er som undrar.

Sen blev det yttepyttelite mat och två Alvedon och några kräkförsök utan resultat, innan vi läste en saga och sa gonatten vid halvfemtiden tror jag, för mer orkade inte damen.

Natten har varit lugn och Sandra har sovit bra, och sover än...

 
Jag önskar er alla en riktigt fin Lucia!

♥ Kram ♥

6 kommentarer:

Tanja Elf sa...

Lilla gumman. Hon var bra trött när ni gick.
Hoppas mössan passar. Jossan har en likadan (svart) och hon är varm om öronen.
Kram till hela familjen.
Tanja

Bellan sa...

Stackars Sandra, hon ser verkligen trött ut på bilderna! Hoppas hon piggar på sig idag och ni är så bra på att anpassa och läsa av henne, så det går säkert bra.

Men jobbigt för er som inte får lugn och ro utan måste ligga steget före extra mycket en period nu. Tänker på er!

Kramar om och försöker förmedla lite styrka ♥
//Bellan

Plicka sa...

Vilken snygg mössa, den lär hålla öronen varma. Jag köpte en från H&M för några år sedan och jag älskar den men sambon sågade den totalt :-P "Du vet att det är ugglejakt nu, vågar du ha den där på huvudet"
Ni gör ett kanonjobb, glöm inte att ta hand om varandra emellanåt <3 Kram

Tina sa...

Blir både glad och sorgsen när jag läser idag. Sorgsen för att det måste vara så tufft för Sandra under den längsta högtiden på året. Känns som den blir längre och längre eftersom det syns överallt tidigt. Lider med henne verkligen. Om man bara kunde ana hur det känns i henne... All oro och kaos det måste bli.
Glad blir jag av att hon är en sån kämpe och att ni verkligen försöker sortera ut det som är bra. Klapparna var jättefina ! Hon blir nog gladare när hon orkar. Ja assistansbolaget är fantastiska , det håller jag med om ! Kramar med önskan om att ni får lugn och ro och att Sandra piggar på sig sakta men säkert. <3 Tina

Photo by Maria sa...

Hoppas Sandra klarar dagarna till jul utan att bli för orolig och stressad nu, och att ni orkar med.. Det tar ju så klart på er med..

Kram Mia

Josse sa...

Hej! Jag har läst din blogg under många år nu. Jag började läsa den som lärar/förskollärarstudent och har nu jobbat som det i snart två år. Jag har i mitt arbete haft mycket nytta av dina blogginlägg. Tyvärr blir man väldigt lite utbildad i själva mötet med barn som har speciella behov (ja alla barn har speciella behov, men vet inte riktigt hur jag annars ska uttrycka mig) Jag tycker att du skriver på ett fantastiskt sätt och många gånger tänker man efter en gång extra när man mötet dessa barn. Jag vet inte om jag missat något, men jag är lite intresserad av hur korttids fungerar. Skulle du kunna berätta om det? Är det många eller bara Sandra?