fredag 28 december 2012

Intensiv-vilar

Det var på vippen att jag gav upp igår morse, och lät Sandra vara hemma. För hon var både trött och skör och dessutom var vädret det värsta tänkbara. Nämligen tö och halka. Töväder gjorde att vi var tvungna att gå ut källarvägen, eftersom det var stor rasrisk och hängde en massa snö och is från taket, precis över trappen vid ytterdörren.

Och går man källarvägen så måste man gå i en isig backe för att komma upp till vägen där vi skulle vänta på taxin. Och halka är nog det värsta Sandra vet. Hon är verkligen livrädd och står där hon står och gallskriker. Det tålamodet hade inte jag igår morse, så jag skrek nog lite jag med…

Jodå, Göran hade sandat ordentligt innan han åkte iväg på morgonen, så det var inte halt. Men det hjälper inte när Sandra är rädd och tror att det är halt. (Alltså hjälper inte broddar heller, för hon förstår inte att det hjälper, och vill inte ha såna) Men efter lite utbrottande, låsningar och skrik, så kom vi iaf upp till vägen lagom innan taxin kom och sen var det skönt med lite egentid, måste jag erkänna.

 
Först lite slappa, kaffe och Spotify, med min egen favvomusik och inte Sandras… Sen var det meningen att jag skulle städa, men luften bara gick ur. Jag blev sittandes alldeles för länge med min favvo-musik, och plötsligt var det dags att steka strömming för inläggning. Det hanns nämligen inte med innan jul, och är ju så gott att vi inte ville skippa det helt. Sen passade vi ju på att äta favvo-maten till lunch också, stekt strömming och potatismos. Gott, gott! :)

Ja, det var ju all nytta jag fick gjort på första ledigheten sen före jul. Göran åkte iväg och fick nyårshandlingen avklarad och idag ska han jobba, så den där städningen... Det är väl lika bra att inte slå ner rumpan med nåt kaffe och Spotify förrän den är gjord.

 
Sandra får åka till fritids idag med, men nån övernattning hos Maria tror jag tyvärr inte hon orkar nu. Eller, vi chansar inte, utan får vara glada över lite ledigt när hon är på fritids. Sen hoppas vi hon orkar korttids efter nyår.

Hon var iaf nöjd när hon kom hem från fritids igår, och dom är så duktiga på att sänka kraven efter Sandras ork. Tack vare det så fixar hon en dag till.

 
A undrar om vi inte kan planera in min duschning på Sandras schema, eller ha seriesamtal om det. Det är ju så man jobbar för det mesta, men i det här fallet skulle det inte funka. Dels kan vi inte sätta upp vad Göran och jag ska göra på Sandras schema och dels måste vi duscha när det passar bäst, vilket är olika varje dag och omöjligt att planera i förväg.

Men att jag inte hann duscha på julafton och juldagen beror på att vi hade fullt upp med att få allt annat att fungera utan utbrott. Det fanns helt enkelt ingen tid över för nånting annat än att få dagarna flytande. Så viktig var inte min dusch just dom två dagarna att jag hade riskerat att förstöra lugnet.

På vardagar passar vi oftast på att duscha när Sandra inte är hemma, men mår hon bra så är det inga större problem för oss att turas om med dom olika ansvarsområdena. En tar Sandra och den andra tar allt annat, inkl. tar hand om sig själv. När Sandra av nån anledning inte mår bra så får vi anpassa allting, och våra egna behov hamnar sist i prio-listan.

 
Förresten, dom har redan börjat skjuta raketer??? Det sköts en hel del igår kväll, men som tur var hade Sandra hunnit somna. Däremot kunde inte jag somna förrän dom slutade skjuta, för jag väntade på att Sandra skulle vakna. Vad är vitsen lixom? Usch vad massa onödig oro det blir av sånt :(

Ha det så bra och njut av raketerna klockan 00.00 på nyårsnatten, för är det fest! :)

♥ Kram ♥

4 kommentarer:

madelein - sexbarnsmamma sa...

Ha! Nästan lila i varje fall. Grålila eller så är jag färgblind. Jag gillar innehållet i din blogg hur som helst :-)

Photo by Maria sa...

Skönt att du fick några timmar att vila ut på iaf..

Hoppas fredagen ändå går i lugnets tecken..

Kram Mia

jobbat som personlig assistent och inom vård och omsorg sa...

å så skönt. att få vila ut. a okej. så tråkigt att Sandra inte fixar seriesamtal. Har praktiserat på en skola för gravt funktionshindrade.
Dock får inga praktikanter vara i autism klassen.

Men en dag var en brukare lite ute på egen hand i korridoren. och jag står och har fullt upp med det jag ska stödja en brukare i.ja jag säger stödja fast brukaren var gravt funktionshindrad.

Och från ingenstans så hör jag ett illvrål. och en stol som flyger.

Eftersom de med autism inte brukar vara exakt där de utan den svåraste formen av autism är.

Och jag vänder mig ju om. och tänkte jaha då var det dax igen. så jag gör som jag gör med de som inte har autism utan andra funktionshinder som man ibland måste ta lite lätt i för att de ska lyssna.

Så jag går fram till denne. och säger fel. tar fram papper och penna och ritar ledsen gubbe. och ger till brukaren. och säger ledsen.

Brukaren skriker ännu högre.
Och jag inser snabbt oj då han ska inte vara här ute. så jag teckna kom.och hinner få mig både en och 2 slag. innan brukarens personliga assistent hinner i fatt. och hon säger bara oj ursäkta. Han skulle bara till köket och hämta en sak.

och det skulle vara tomt på folk där.

och jag är vid detta laget så trött och irriterad eftersom den brukaren jag ska ha hand om med lite stöd av handledare nu lessnat ur totalt och bara illvrålar i högansky.

så jag säger till denne assistenten. ja det är ju jätte bra att du kollar det innan då.
För min brukare här behöver med lugn och ro just i denna situation och vi sitter och tränar på vad det nu va vi tränade på.

och assistent jo men jag är ny. och jag bara ååååååå inombords. men ler och säger okej.

sen när de gått .så kommer min handledare. är ni inte klara än och varför sitter brukaren och skriker.

Så ja jag kan verkligen förstå hur det blir med Sandra även om hon inte slås men det här med att skrika rätt ut.

för jag fattade verkligen ingenstans vart brukaren med autism började skrika för. min gissnig och även assistentens gissnig var för att vi hade tror det var något som lät som en bjällra, ja något med ljud var det . och samtidigt satt jag och tecknade och sjöng.

så det är så bra det eran skola gör att det bara är autistiska där.

för det kan verkligen bli kaos stormar för de med grav autism. för de med grav autism de har ju ett annat sätt att komunicera på,

jag har atypisk autism enligt läkaren. men jag märker inte av det och inte min omgivnig heller . utan när jag blir arg och irriterad så brukar jag i de flesta fall bara små sucka .och kanske lite ironiskt säga. men oj vad bra verkligen super bra hööru.

men de med svårare autism kan ju inte reagera på det sättet.

Annelie L sa...

Så skönt att du inte hann göra något mera på din lediga tid. Du behöver nog bara sjunka ihop och låta luften gå ur och bara vara. Det är nog det som är bästa medicinen mot den trötthet du har inom dig.
Sune ser också ut som om han vilar och har det gott, sötnosen.
Kramar om // Annelie