torsdag 5 maj 2011

Oro och lättnad

Igår var en jobbig dag.


Det var som om allt landade på nåt sätt. Annars kan man ju tro att man bara skulle känna sig lycklig när oron släppte. Så var det inte alls. Det var jobbigare än i helgen, faktiskt. Märkligt..

Fast egentligen kanske inte så konstigt då? För i helgen hade jag ju inte tid att tänka så mycket. Det var först nu, efteråt, som tankarna kom.


Dessutom längtade jag jättemycket efter Sandra och ville bara hålla om henne. Nu kan man ju inte riktigt krama om henne så där spontant som jag kände att jag ville, men jag längtade så efter att få se henne må bra.

För i måndags när hon åkte hade hon inte riktigt återhämtat sig och det var ju på vippen att hon fick vara ledig. Men det bästa sättet för henne att återhämta sig är ju att återgå till det normala så fort som möjligt, för det är i det hon hämtar kraft och energi. Att vara hemma och ”vila upp sig” har oftast motsatt effekt på henne som lätt blir stressad när det inte är som det brukar runt henne.


Nåja, hon kom ju hem tillslut iaf, och så vidare värst pigg och kramig var hon ju inte, precis. Väldigt skör och trött, snarare. Men det var ju inte så konstigt.

Tyvärr var inte kontaktboken med hem. Den ligger i stort sett alltid i väskan, men just igår hade den blivit glömd i skolan, vilket ju var typiskt eftersom vi undrade extra mycket hur dagarna i skolan och på korttids hade gått.

Men nu var det ju ingen katastrof på nåt sätt, utan bara att ringa till skolan så fick vi veta vad det stod i boken, och att allt hade funkat bra :)


Och när damen hade varvat ner en stund med att riva papper så var hon, kanske inte jättepigg, men glad iaf. Vi kände igen henne och hon visade inga tecken på yrsel eller konstig känsla i kroppen, som hon hade i helgen. Då släppte det och jag kände mig glad och lättad igen.

Sune råkade bli instängd i Sandras rum på eftermiddagen, till hans stora lycka. Där finns nämligen en hel korg med delikatesser…


Så en liten grodas före detta armar hamnade i en belåten kattmage, kan man säga.


Nattmia tipsade mig häromdagen om att minska ner fotona innan dom publiceras, för att spara utrymme på bloggen. Tack så mycket för tipset! Så det gör jag från nu och hoppas att det ännu finns plats kvar för fler bilder, för annars blir det ju jättetrist. Vi får väl se hur länge det funkar, jag har ju laddat in en del foton vid det här laget…

Lenaeff undrar vad jag tycker om close up filtret… Jag älskar det! :) Fast allra helst vill jag ha ett macro-objektiv som klarar riktigt, riktigt nära, typ ansiktet på en nyckelpiga… Men prisskillnaden gör det inte riktigt värt det när man bara är amatör, hur kul det än är.


Nu önskar jag er en fin torsdag! Här är det inga planer mer än Görans läkarbesök. Slappa och smågreja blir det väl, antar jag. Kanske en fotorunda om vädret är skönt.

♥ Kram ♥

9 kommentarer:

Photo by Maria sa...

Härligt att Sandra mår bra nu och jag förstår att du längtade extra efter henne nu..
Att allt hann i fatt diig efter allt som hänt är ju inte heller konstigt..

Ja nu hoppas vi att det dröjer innan vi blir påminda om plats på bloggen.. Jag har ju två bloggar inom samma med..

Ha nu en fin helg..

Kram Mia

Anonym sa...

Åh Nina!
Inte så konstigt att du kände som du gjorde. När barnen är hemma har man ju inte tid att visa oro och känna efter. Det mår de ju heller inte bra av om man gör.
Sune är ju så fin på bilderna Nina!!!
Men han borde nog heta Slaktar-Sune som han går på när han får chansen, ha ha ha !!!
Ocj ja...det är ju liiiite dyrt med objektiv tyvärr...annars skulle man väl ha huset fullt bara för att testa.
Då kanske jag också skulle kosta på mig ett sånt filter, de var väl inte så dyra?
Kram goaste Nina...glädjepärlan :)
Lena

Annelie L sa...

Så skönt att Sandra mådde bra, även om hon var trött och skör.

Hoppas att inte yrseln kommer tillbaka nån mer gång och att det var allergitabletterna som var boven i dramat.
Självklart kommer alla känslorna när oron lagt sig och allt kommer i fatt en, det är så vi människor funkar. Så länge man är mitt uppe i det jobbiga så kör man bara på och släpper inte fram den inre oron som ligger där och gror och växer till sig. Den kommer fram när faran är över och man får tid att tänka efter .
Ha nu en skön dag och jag hoppas allt går bra för Göran hos doktorn.
Massor av kramar från mig <3

Maritha sa...

Härligt vad du trivs med din kamera och så roligt att få se dina foton!

Vad bra att hon är piggare!

Hopaps Göran får snabb hjälp nu.

Ha en skön dag!

Kram Maritha

agneta sa...

Kan bara hålla med alla andra! Vad många av er är duktiga på att fotografera! För mig låter det som latin, men jag behöver ju inte förstå vilket objektiv som använts utan bara glädjas åt bilderna!
Skönt att Sandra verkar att må relativt bra ialla fall och hoppas att det ordnar sig för Göran snart! Kram hela dagen/Agneta

Ulla sa...

Hallå vännen!

Skönt att allt är som nästan vanligt igen hemma hos er!

Jättefina bilder har du tagit och nu blir jag sugen på att skaffa mig en riktig kamera kan jag meddela!

Önskar er en riktigt skön helg tillsammans!

Många kramar!
Ulla

Lottis sa...

KRAM KRAM och KRAM :) Tänker på dig .....

Patricia sa...

Ofta är det ju så att man får punktering efter att man varit på helspänn ett tag. Men skönt att Sandra mår bättre och att du kan släppa oron.

Vilka härliga bilder du tar, du har verkligen "foto-öga".. =)

Kram Kram
Patricia

Bellan sa...

Visst är det så många gånger, att när man får tid att slappna av så kommer också reaktionen efter det som hänt. Jobbigt, men det är nog en procedur som kroppen måste igenom.

Sune-busen då, haha! Han är för charmig med sina bus-streck.

Vilka perfekta bilder du får med ditt filter! Hur bär du dig åt? Om jag inte har fel så får man ställa in skärpan manuellt när man har ett sånt filter?! Du lyckas få bra skärpa t o m på katten... tycker katter rör sig hela tiden när man ska fota och därmed blir det svårt att få en skarp bild. Men du har verkligen lyckats! Snyggt!

Kramar från mig!
//Bellan